Ni som har hängt här inne länge vet ju att maken har ack så många fel och brister, men då och då även en och annan god sida. Och så har han sidor som fascinerar mig, för att de liksom inte stämmer överens med helheten.
En sådan sida är att han gillar heminredning och ÄLSKAR heminredningsbutiker. Särskilt butiker som kombinerar hemmaprylar med … andra prylar. Skojiga prylar. Vi snackar alltså inte Svenskt Tenn nu, eller inredning som kostar både skjorta och byxor, det är svinbilligt, prestigelöst och han har förvånansvärt god smak trots en något udda genre av butiker. Det är sådant han gör när han har näsan i paddan och inte spelar Candy Crush, då scannar han marknaden för nya prylar. Utan att konsultera mig. Den shoppinggenen har bara fördelar eftersom jag är rätt kass på det. Jag är bra på tapeter och mattor, det är inte han.
Han är den första man jag någonsin träffat som alltid hade (har) ett gigantiskt förråd med stearinljus hemma. Det hade han även i sitt ungkarlsboende. Han hade visserligen krukväxter och gardiner med, något som fortfarande förvånar mig. Vi är således inte helt kompatibla när det kommer till shoppingintresse.
Lite då och då dimper det ner paketavier i brevlådan och jag har slutat höja på ögonbrynen, förra gången var det ju golfpeggar formade som nakna kvinnor till plastsvärfadern och idag kom han hem med ett skitstort paket som han nöjt packade upp och agerade inredare med.
Som sagt, han förvånar på ett positivt vis mellan varven.
Först, en svincool väggklocka till köket.
Som han smackade upp över bordet på fem röda. Sen att jag håller på att krypa ur mitt eget skinn för att alla kartonger och annat löst SKRÄP ligger kvar utspritt över köksbordet och han anser sig vara klar och har dragit ner till källaren är en helt annan femma. VAD är problemet med att vilja göra fint, men lämna verktyg och lådor efter sig så det ser ut som fan i alla fall.
Förlåt, sidetrack. Nu skulle ju detta vara positivt. Men jag råkade se köksbordet. Som jag KÄMPAR med att hålla tomt, något som bara verkar funka när han sover eller inte är hemma. Klart som korvspad att det här är mannen som tyckte vi klarade oss utan garderober, medan jag sa att man inte kunde ha för mycket förvaring, när han använder köksbordet till allt från vikt tvätt till … PROJEKT. Och tomma upprivna kuvert efter att ha öppnat posten såklart.
Positivt. Tillbaka till positivt.
Jag gillar klockan skitmycket (JAG HATAR SKITEN PÅ KÖKSBORDET), det gjorde han riktigt bra (men jag skall fråga om han är blind och dement när han behagar komma upp från källaren).
Sen hade han köpt ett överkast. Vi hade inget. Och just överkast brukar inte vara hans grej. Sängen bestämmer jag över sedan han skulle utföra något så enkelt som att köpa nya underlakan. Trots övertydliga instruktioner kom han glatt hem med sina fynd. Den stoltheten. Fyra underlakan för typ tio spänn. Fyra underlakan som kommer bli båttrasor eftersom man får skavsår bara av att fundera på att bädda med dem. Men han försökte, det får man ändå ge honom.
Jag gillar överkastet med. *ritar kors i taket*
Det är djurmönstrat och alldeles alldeles mjukt. What’s not to like liksom. Dessutom behövdes ett överkast, eftersom det är dödstrist att alltid visa obäddad säng för alla gäster (men ett överbelamrat köksbord däremot – morr).
En imponerad fru med flera förvånade fingrar i häpnadens mun.
Sen började jag känna igen honom när han glatt visade nästa grej. Våra arma husdjur.
Jag återkommer med katt iklädd luddet ovan. Någon som kan gissa vad det är? Jag tänker inte tala om vad min första tanke var och jag skyller tanken på Åsa i Hollywoodfruarna faktiskt.
Maken hade i alla fall funderat på det ett tag och denna tingest var tydligen det viktigaste, inredningsprylarna var mer en bonus för att få gratis frakt misstänker jag.
Slutligen smög han in i badrummet och monterade något. Sen kom han ut och gav mig det här fotot …
… och sa “så, nu kan du äntligen sjunga i duschen typ på riktigt”.
Såvitt jag vet har jag aldrig närt någon dröm att sjunga i duschmunstycket. Eller någonsin uttryckt missnöje över det befintliga.
Men det är sådant man får räkna med när maken haft näsan i paddan och FYNDAT.
Jag är faktiskt väldigt nöjd med de två förstnämnda grejorna. De sistnämnda är jag mer tveksamt inställd till, men jag är glad så länge han låter bli att leta på Let’s Deal efter billiga Ullaredsweekends.
Jomen jag är impad faktiskt.
Vad tycker ni och vad gör era män?
Finns det någon som har en snubbe som kan utföra hantverk och faktiskt plocka undan alla verktyg efter sig och samtidigt hålla rent på köksbordet?
Nu skall jag gå och kasta alla saker från bordet innan jag imploderar.
Men i huvudsak var det ju positivt?
Markattan says:
Min älskade make handlar mat, lagar densamma, hantverkar OCH plockar undan efter sig OCH är rolig så jag nästan kissar på mig.
Han är vacker som en dag och en gud i sängen också.
Markattan, sa jag att han älskar mig 😉
Victoria says:
Det kan inte vara möjligt? Det KAN verkligen inte vara möjligt?
Du fattar att du kan ha honom som utställningsmaterial va?
Victoria says:
Och du, vad i hela friden sysselsätter du dig med när du varken behöver gnata eller laga mat? Bara ligga? 😉
ankie says:
Här i huset är det maken som är pedantisk, diskbänken ska alltid vara ren och ingen disk får finnas i diskhon. På köksbordet får det endast finnas en duk, en blomma och två ljusstakar. Gud nåde den ( mig) som lämnar saker på köksbordet och stökar ner hans fina diskbänk. Då muttras det högt.
Jag är glad så länge någon här i huset orkar hålla det rent och någorlunda prydligt.
Victoria says:
Jag är absolut inte pedant. Men jag skulle ge mycket för att få maken att sluta drälla med en miljon saker.
Jag menar, han köper ju dammsugare, men använder dem inte?
Din make måste ha andra fel då? 😉
ankie says:
Nä han är helt perfekt 😉
nä jag skojade bara, det finns många fel på den karln och ibland undrar jag hur jag stått ut i 25 år, men jag är säker på att han tänker samma sak om mig 🙂
Lena C says:
För typ 20 år sedan flyttade vi in i huset… Lade in nytt golv… Fortfarande inga övergångar tröskel-golv… För typ 10 år sedan byggde vi balkong… Fortfarande inga lister (eller tapetsnuttar runt om)… Du är inte ensam……
Halvkusin says:
Han har verkligen ärvt vissa sidor av sin snitsiga mor. Gillar klockan högt och rent, lite osäker på överkastet, men det är nog jag som är trôkig. Kanske blir lite mer animaliskt i sängen, och då menar jag ingen hundnärvaro (släng åt dem en stek, även om det kanske innebär mera mattvätt…)! Och stackars kissen som ska bli påsatt av en… “björnfetta”?! Han har humor, din man, fast det visste jag ju innan. Tror kissen flyttar in permanent under soffan.
Apropå det där med osvikligt god smak: Hade lyckats förtränga vildsvinet. Blev det Gusten? Vad har hänt med honom?
(Min egen make är en händig ingenjör, med alla nödvändiga verktyg inköpta, nu även med rätt strömstyrka, och är en sån som helst inte ska ha en enda onödig pryttel framme. Jag är mer “frihetsälskande” till min läggning. Kanske i protest, vad vet jag. Femtioårstrots är inte att leka med)
hondjuret says:
Överkastet är ju helt underbart! Vart hittade han det?
Klockan är med cool för den delen! Han har skills mannen! 🙂
Men hårbollen…. hade skrämt Åsa 😉 toffla? Eh.
En Annan Susanne says:
Men då är det väl ett ypperligt tillfälle att börja sjunga i duschen nu då?
Hur gick det med huset?
Annika K says:
Maken här i huset är inte händig.
Det är jag som installerar grejer o fixar.
Men lägga golv o annat skit får hantverkare göra.
I mitt huvud says:
Klockan och överkastet var ju superfina! Lösfiffi… Njaeee…. Varför skulle kattstackarn vilja ha den på sig?? Och varför vill katthusse att kattstackarn ska det? Fniss!!
Humlan says:
Klockan var klockren! Och jag kan inte låta bli att le åt duschmicken. Men den stackars, stackars katten!
En lisa i livet says:
När jag flyttade in hos maken hade han en svensk flagga som draperi. Behöver jag säga mer? Å andra sidan skulle jag aldrig kunna komma hem med en ny soffa eller så utan att han var ok med det. Kontentan är att det numera är jag som kommer med idéer och han som bromsar. Emellanåt undrar jag dock vad han har för kriterie för att bromsa. Jag menar – vi har ju numera tapeter med fjärilar och fåglar i köket. DET hade jag trott att han skulle tvärnita på…
Han gör dock mycket annat bra. Som att rensa avlopp och servera mig kaffe varje morgon.
Carro says:
Tummen upp för klockan och duschmunstycket! 🙂 överkastet är jag lite tveksam till men ser sjukt skönt ut iallafall.. Här har jag tyvärr ingen man att gnälla eller höja :/ är väldigt svårt att hitta rätt Karl som inte är konstig när man snart är en 32årig singelmorsa… 🙂
missK says:
Ha ha… Pälsgrejen trodde jag var en ny vinter/sommar/vår/höst mössa åt maken 😀 😀
Klockan tummen upp för
Micken, njaaaa
Överkastet är rätt okej
En Annan Susanne says:
Vi har faktiskt fåtöljer med samma ko-motiv…..
Jag klädde om dem för att glädja maken, jag är inte riktigt lika impad, men kossor is da shit, tydligen. 🙂