Jag råkade se ett klipp på YouTube igår och kom att tänka på mig själv och de mindre genomtänkta saker jag gjort i mitt liv. Sen fnissade jag skitmycket. Klippet var det här:

Om man skall uttrycka sig snällt så har jag aldrig varit tjejen som hängde med dörrvakterna i stan för att bli insläppt före i kön (nu pratar jag Göteborg såklart, här existerar knappt dörrvakter). Jag var snarare tjejen som rök ihop med varenda dörrvakt eftersom jag ansåg att någon var tvungen att inneha upplysningsplikt när de bar sig dumt åt. Nu vet jag inte alls hur det funkar, men på den tiden bar sig många dörrisar rekordartat dumt åt, vilket innebar mången upplysning utdelad ur min ljuva strupe.

Det fanns en krog på avenyn där jag rände en del. Nivå hette den. Sen blev jag jättemycket ovän med dörrvaktschefen och jag tror banne mig att han kunde lukta sig till om jag var i närheten. Jag minns i alla fall en gång när det var sommar, turister och skitmycket folk på gatan och jag gick på andra sidan. Bossen såg mig och alla dörrvakter på Nivå informerades om att jag inte skulle släppas in. På rent sattyg. För jag var ju inte otrevlig mot någon annan, inga andra gäster, ingen annan personal och jag spenderade orimligt mycket pengar på drinkar. Dörrvakter generellt har ett horn i sidan till mig och jag har (hade) ett till dem. Men jag lovar att jag bara misshandlade dem verbalt. När de var dumma mot mina kompisar. Var de bara dumma mot mig struntade jag i dem och gick vidare.

Nåväl. Filmen ovan får mig inte att relatera till dörrvakt i Sverige.

För sisådär tio plus år sedan jobbade en kompis från USA ganska mycket i Holland. I Haag närmare bestämt. Något som var skitpraktiskt eftersom det var så mycket enklare att träffas på halva vägen så att säga. Han var ändå där med jobbet och jag kunde med enkelhet ta mig dit. I alla fall mycket enklare och billigare än till NYC om man bara ville åka över helgen. Som bonus slapp man jetlag. Så vi hängde i Holland.

Vid något tillfälle bestämde vi oss för att köra järnet på pubrunda i Amsterdam med start tidig lördag morgon. Eftersom vi kom från Haag kom vi med tåg till centralstationen och där började vi. Har ni varit i Amsterdam vet ni hur det ser ut när man går från centralen till torget. Har ni inte varit där kan jag tala om att det är en hyfsat rak gata med massor av affärer och på varje parallellgata finns det pubar. Många pubar och många parallellgator. Målet var specifik restaurang på torget som ligger en kilometer från centralen och den kilometern tog orimligt många timmar att gå. Jag tror vi började vid tolvtiden och vi var framme på restaurangen vid sju. Bra i arslet efter ett oräkneligt antal öl.

Efter det är det lite vagt och suddigt. Jag vet ATT jag åt, men jag vet inte vad. Jag tror att jag vet vilken restaurang vi var på, men jag är inte säker. Sen kom någon med den snillrika idén att gå på nattklubb. Om det var jag eller kompisen låter jag vara osagt. Det kan ha varit båda. Men när det gäller nattklubben har jag inte den blekaste aning om vilken det var, eftersom det enda jag minns är dörrvakten.

Har ni sett de där femtioelva filmerna om Polisskolan? Minns ni i så fall Hightower? En svart snubbe, cirka 2,5 meter lång och ungefär lika bred. Så såg dörrvakten ut.

Jag utgår ifrån att han såg ut så just för att slippa en del diskussioner. Normalt funtade människor diskuterar inte med en levande murbräcka.

Då kom problem nummer ett och två. Nummer ett var att man som turist var tvungen att betala inträde (var man infödd amsterdammare var det gratis och var man turist kostade det 20 euro) och nummer två var att man inte fick ha med sig stor väska in. Den var man tvungen att checka in i någon slags obskyr garderobsverksamhet. Nummer ett tyckte jag var förbaskat tarvligt och ogästvänligt och nummer två, jamen ni hajar, min väska? Väskan där jag har allt för att undkomma zombieapokalyps och just den dagen även då svindyr videokamera och annat man behöver på pubrunda i Amsterdam. En peruk till exempel. Jodå, det låg en på riktigt en peruk i väskan.

Det förstnämnda var jag givetvis tvungen att diskutera med Hightower och det sistnämnda vägrade jag göra. Bara totalvägrade. Och jag blev mer och mer upprörd när jag insåg det omöjliga i situationen. Det var incheckad väska eller utcheckad yngre kärring som gällde.

Där kommer filmklippet in. Jag minns det som om det vore igår (konstigt nog, jag minns ju inte mycket annat från senare delen av kvällen). Jag satte honom på plats (inte). Men jag försökte.

Jag checkade in väskan med viktigheter och dyrbarheter, sedan gick jag fram till dörrvakten och pickade honom i navelhöjd (planen var såklart att picka honom på bröstet, men han var för lång) med ett mycket argt finger och sa “you better make sure my bag is intact when I’m outta here or you will be asking for it MISTER”.

Alltså.

Jag vägde antagligen ungefär lika mycket som hans ena arm.

Men jag stod upp för mig själv mot dörrvakten, det gjorde jag. Precis som i videoklippet.

Jag kom såklart in. Han tyckte antagligen att jag var lika irriterande som en mygga vid sovdags och jag partade som om det var 1999 och väskan var kvar och intakt när det var dags för hemslirande vid fem på morgonen.

Tur för honom va?

Vi ses till fruarna ikväll. Denna härliga hösttimma som känns som tio minuter.

Av den enkla anledning att det är svinsvårt att filma sig själv.

I helgen var maken på guttetur. En gammal kompis kom hit (tydligen har vi fortfarande besökstid?) som han inte hade sett på flera år och de var fyra medelålders gubbar som skulle åka båt på lördagen, sova över på okänd ö och sedan komma tillbaka till stan tidigt igår morse enligt uppgift från den säkra källan.

Är det någon som tar män på allvar när de talar om logistik och planering?

Jag ringde första gången runt lunch igår för att fråga om inte “tidig” och “morgon” hade passerat. Jomen det hade det nog och de hade precis parkerat båten på hemmaplats. En av fyra hade tagit Kosterbåten hem skittidigt på morgonen pga tid att passa hemma, besökaren hade just hoppat in i sin bil och kört hem till storstaden och så var de bara två kvar. Norrmannen som promenerar på mitt redan lite klena tålamod och så maken då. De skulle bara gå och käka lunch, norrmannen skulle bli hämtad av sin ömma moder och sedan flaggades det för hemkomst.

Finemang, sa jag. Det hade börjat kurra i magen och jag bad om medtagen lunch.

Klockan fyra hade jag fortfarande inte sett röken av varken lunch eller make så jag ringde igen.

Hoppsansa, de hade visst börjat greja med båten lite och sedan skulle de bara luta sig tillbaka en stund på soffan och så RÅKADE de somna.

Jag väckte dem alltså klockan fyra.

Klockan sex kom somliga hem med LUNCH.

Det är lite oklart vem som är mest korkad. Jag, som vid det här laget borde lärt mig att manslogistik är åt helvete eller maken som alltid gör dåraktig planering och är helt värdo på att informera om tidtabelländringar.

Han får liksom SJ och bangeneralen att framstå som rena rama Nobelpristagare i logistik.

Jag har med andra ord redan fått användning för ringen.

MÄN!

Men hörrni. Imorgon kommer ju vår favorit tillbaka i rutan. Det enda positiva med att vi går mot fel årstid.

Vi kör som vanligt eller?