Idag är det söndag och idag har Stor haft lampskärm på sig dygnet runt i exakt elva dagar. Åtta av dessa dagar har han ätit penicillin och i samtliga elva dagar har han blivit tvättad med klorhedixin och fått Isadermsalva på såret morgon och kväll.
Nu ser såret ut så här.
Det är fnasigt och fläckvis hårlöst. I mitten ser man (inte på fotot) exakt var den stygga fästingen har suttit eftersom det som var en krater för elva dagar sedan numera är ett bobbligt ärr. Om det ser ut så här efter närmare två veckor får ni räkna ut hur det såg ut när han låg på operationsbordet. Den bilden besparar jag er. Men jag kan tala om att det var väldigt mycket större, läskigt och gjorde jätteont.
Om jag avskydde fästingar innan så avskyr jag dem ännu mer nu. Det här vill vi helst inte vara med om en gång till (peppar peppar osv.).
Vi har ju pratat om trattdepression innan. Det här var min första upplevelse med hund som inte led alls av nämnda åkomma, han har kört på precis som vanligt, vilket innebär att tratten har fått vara grävskopa precis överallt. Den har även fungerat som vattenskovel i regntunnan och “nu skall jag äta upp all maten ensam och du kan dra åt skogen-skydd” över matskålen, något som har retat livet ur Liten. Stor har däremot stått med tratten som moderskepp över maten och nästan förslutit skålen hermetiskt för att kunna äta i lugn och ro. Liten har fått det som eventuellt har blivit över.
Jag har även ett antal trattformade blåmärken på benen och ett litet trattsår vid ögat (prova att pussa en hund med lampskärm som kommer lite för högt vid inflygning – I dare you).
I fredags dog tratten och vi hade ingen i reserv. Vi hade inte heller någon gaffatejp på hela torpet. Jag vet, det låter helt otroligt, men vi letade högt och lågt. Allt från kastyxor till åkgräsklippare finns här, men ingen jäkla tejp att uppbringa någonstans. Hur kan man INTE ha någon slags tejp på ett torp?
Jag tyckte inte att det var riktigt läge att han fick fritt spelrum att klia sig på det alldeles nyläkta såret i fredags så tratten skulle bara lagas. En något uppgiven tratt med lika uppgiven husse tog med den ut i ladan i en halvtimma och den kom tillbaka lite återupplivad efter akutinsats.
Jag tror aldrig jag har sett en plasttratt på något djur ihopsatt med mutter och skruv, men man tager vad man haver som Kajsa Warg sade.
Den är inte vacker efter elva dagar som skovel. Den luktar heller inte hallon. Det syns att den har fått jobba.
Men nu går den inte att laga mer, det finns liksom inget lagningsutrymme kvar och den har levt ett kort och hårt liv.
Stor är själaglad över att slippa den och att matte kommer åt att klia i öronen ordentligt, medan matte tycker att såret kunde fått läka lite till. Även om matte tycker att elva dagar är orimligt lång tid att bära tratt. Jag vill ju bara inte att han skall riva upp det med envist kliande baktass när det har läkt så fint.
Är inte elva dagar väldigt mycket?
Inte ens Dante behövde ju sin lampskärm så länge efter den högst ofrivilliga kastreringen där de norpade hans kronjuveler?
Mvh,
Hönsig Matte
I min värld says:
Elva dagar är jääättemycket iaf om man är hund :-/ men så länge såret inte ser värre ut kan han väl vara utan så länge han är under bevakning? Ser du att han försöker klia för mycket så ta på lampskärmen när han ska vara obevakad, jag brukade göra så med mina hundar o deras lampskärmar att jag drog ner det successivt, nattetid o ensamtid = lampskärm.
Victoria says:
Det är bara så svårt att dra ner successivt när skärmen har stendött. Det finns liksom inget utrymme för att återuppliva den alls.
Och det är nu man HATAR att bo i småstad. Även om vi har Nordens största köpcenter hyfsat nära. De brukar ha ett klent utbud av just trattar.
Missk says:
Kan ni inte köpa nåt typ samma material på Jula så kan maken knåpa ihop en tratt nere i sin mancave 🙂
Missk says:
Ps…glöm inte köpa tejp samtidigt då 🙂
Victoria says:
Hahaha. Tejp är underskattat. Nu har jag beställt två mjuka kragar på nätet för att ha i hundmedicinlådan. Varför har jag inte gjort det tidigare? Jag är verkligen idiot på så många plan.
Victoria says:
Jag är verkligen puckad. Jag visste att det fanns uppblåsbara (vilket inte funkar för oss när det sitter på kinden), men de HÄR hade jag inte sett innan. De ser ju sjukt bekväma ut. Här har han gått med en jäkla plasthistoria i elva dagar när han kunde haft en resekudde runt halsen. Som visserligen inte hade funkat lika bra som grävskopa. De här ser ju så sköna ut att jag inte skulle ha något emot att ha en själv (nåja).
MissK says:
Plus att skadorna på matte minskar 😉
Sarah says:
Sätt på en socka på bakbenet på samma sida som såret när ni är inne. Fyll den med bomull i tårna så blir det inte skador av klorna om/när han kliar
Sockan fästes gärna löst med tejp ovanför hasleden
Victoria says:
Han har en “hjälpsam” lillebror som vill BITA i strumpan. Jag funderar på att linda in båda hundarna helt i gaffatejp för skademinimering just nu 🙂
Sarah says:
Haha. Gört!!
Anki says:
Visst är 11 dagar jättelänge, tror ingen av våra hundar har behövt ha såpass lång tid -tack o lov!
Jag tycker nog Stor är värd en riktigt fin present “när han kommer ut” sen 😉
Något riktigt gott eller manligt med bling =)
Förresten, apropå “bling”, hade inte du och Mona företag ihop? Det nya smyckesföretaget också? Kanske kan ge oss lite bloggrabatt =) *sitter med visakortet redo*
Du brukar ju inte göra reklam så tänkte passa på att fråga istället ha ha
Kram
Victoria says:
Alltså jo. Vi har företag ihop. Tydligen även ett smyckeföretag numera (såg jag nu då). Jag önskar att jag kunde säga ja till bloggrabatt, men jag vet inte mer än vem som helst som har tillgång till internet trots att vi äger lika delar i företagen. Så … underligt.
Men när det gäller Stor. Han är värd världens största present när han väl får komma ut, DET har du rätt i. Arma hund 🙂 Men det blir fan inget med bling (hälsar han).
Anki says:
Men, ursäkta jag frågade, men HUR är det möjligt?
Men jag vet inte vad ni har för avtal så jag kan inte säga ngt (men hobbyjuristen i mig tycker det verkar lite “osäkert” och lite annat oxå när du inte vet mer -men som sagt what do I know)
Ang Stor kanske du kan bjuda på “Homos” när han “kommer ut” också 😉
K says:
Hoppades att ni hade lyckats reda ut alla tråkigheter mellan er,synd.
Hänger inne hos er båda i perioder.
Kram
Missk says:
Nu är detta inte nån tratt och hjälper inte mot fästingar lr andra diverse sår de små raringarna får ibland, men handlar ändå om något till de så gör nog inget att det är lite OT
Såg ett par kompisar hade köpt sånna här till deras Simpson och han roar sig länge med en sån här, fast samtidigt så säger en annan att hennes Jack är klar på nolltid med sin
Men här e en bild iaf på den
http://jennyireland.com.au/wp-content/uploads/2012/09/Jenny-Ireland-Pet-Products-Kong-Pet-Toys-Kong-Dog-Chew-Toys-004-300×219.jpg
Missk says:
Här e länken till själva sidan med även om jag nog tror att du hade kunnat lista ut den själv :p
http://jennyireland.com.au
Victoria says:
Vi har haft en sådan. De ÄR faktiskt skitbra, även om en av jyckarna här klarar att demolera den medan den andra inte klarar det 😉 Det finns en annan variant med, som man sätter i en “godisskiva” på varje sida i och den har faktiskt ingen av jyckarna klarat att demolera. Eller snarare velat antar jag. Om en hund verkligen lägger manken till är de svåra att stoppa.
Majabella says:
Synd att ni är så långt bort, Dantes lampskärm är av samma modell o som sagt väldigt oanvänd eftersom det funkade att säga nej till pungslick; eller detsomengångvarenpumg-slick. Han är väldigt lydig gossen. Tror på strumptipset på klitasssen, kan ju omintetgöra de elva dagarnas läkning snabbt!
Victoria says:
Jag åkte ut på trattjakt förut. Hittade lite olika modeller och nu försöker jag att inte fnissa. Bild kommer i nästa inlägg.
Skönt att Dante inte kliade. Faktiskt. Men han hade ju kunnat ha en sån där uppblåsbar, det funkar ju inte på den här killen. Jag är sjukt osugen på att börja om när det har gått åt rätt håll i nästan två veckor men jösses vad det här var svårläkt och kämpigt.