Förlåt?

Pretty please with sugar on top?

Jag har migrän. Högst troligt för att min hjärna inte klarar att hantera den där avdelningen för värdelöst vetande. Sisådär två gånger om året är den inte normalt hanterbar, utan jag måste kräla in under en sten, och helst inte öppna ögonen.

Vet ni hur svårt det är att producera ett (flera) inlägg med ögonen stängda? Eller hur omöjligt det är att rasta hundar med stängda ögon?

Skiiiitsvårt.

Och jag som skulle norpa min temadag och allt.

Imorgon är en ny dag.

Är jag förlåten?

*duckar för käftsmällarna*

Men det är hon fan inte ensam om…

…det vill jag bara säga.

20131113-213953.jpg

Nämn en kvinna som har kontroll över sin rumpa?

Det här är anledningen till att jag älskar skvallerblaskor. Man får lite perspektiv. Kan Hollywoodkändisarna ha okontrollerade arslen så kan jag.

Dessutom är det helt egalt att ha panik över det.

Ursäkta tystnaden

Men jag och mitt bajsansikte har suttit i möte idag igen. Jag valde verkligen rätt vecka att spraya.

Snyggrevisorns första fråga var om jag hade solat solarium. Ridå!

Och så missade jag att fota honom, men däremot fotade jag utsikten genom fönstret.

20131105-144014.jpg

Det finns värre ställen att sitta på siffermöten i va?

Och så råkade jag köpa skor. På rea.

Men det tar vi sen.

Varning för starka (julrelaterade) bilder

Ett av våra högsta nöjen med den här årstiden är att klura ut hur vi skall pynta båten över vintern. Ursäkta, jag menar givetvis; det ENDA nöjet med den här årstiden är att klura på båtpyntet. Och varje år handlar om att överträffa året före.

Hela grejen med att “pynta” båten började av rent praktiskt skäl, ni vet redan var webkameran är placerad, vi är beroende av ström eftersom vi har en propeller under båten som känner av när det blir kallt och börjar således vispa så att båten alltid ligger isfri. Första året hade vi bara en liten julstjärna upphängd i båten för att kvällstid enkelt kunna kolla på datorn att ingen hade klippt strömmen till bryggan. Fiffigt värre.

Sen började det gå lite överstyr. För att vi upptäckte att folk blev skitirriterade av någon anledning.

Vi har ju båten mitt i stan. Den ligger med aktern en spottloska från strandpromenaden och dess krogar och pubar, och mer än en gång har vi gått bakom/framför/bredvid random folk som stirrar på båten och säger något i stil med:

– Men vad i helvete är det för idioter som måste flasha sin båt på det OSMAKLIGA sättet?

Det gör ju pyntandet så oerhört mycket roligare.

Förra året såg den ut så här.

Screen Shot 2013-11-04 at 9.17.25 PM

Fem nätslingor med blinkande och fasta blå ledlampor och en slinga i antennen. Nu fattar ni varför folk kallar oss idioter.

Sjukt underhållande att gå all in på båten med tanke på att vi inte ens har en tomte hemma. Förutom på loftet. Där finns det ett par stycken.

Igår började planeringen för året. Vi har kvar två av nätslingorna från förra året, men varför begränsa sig till en färg när det finns så oerhört många?

Vi köpte ett par sådana här slingor.

belysning

I regnbågens alla färger. Som bonus kan man välja med fjärrkontroll om man vill ha fast sken, blinkande sken eller rentav hysteriskt och epilepsiframkallande blinkande sken.

Sen hittade vi kronan på verket. Grädden på moset. Eller för all del löken på laxen (jo, vi har kommit överens om att det uttrycket är positivt, det är gott med lök på lax).

En två meter hög uppblåsbar dansande hulahula-tomte. TVÅ METER.

tomte

Den är beställd och kommer inom en snar framtid stå på akterdäck bland de regnbågsfärgade ljusen och vinka till alla som går på strandpromenaden.

Jag måste säga att årets planering för båtpyntet kommer bli svårslaget. Men det problemet tar vi nästa år. För just nu är vi bara sjukt nöjda med årets båtklädsel.

Om folk tyckte vi var idioter förra året så ler jag redan i mjugg och under lugg över vad de kommer tycka i år.

Och så var det ju det där med att det är lätt att ha koll i webkameran om strömmen är på eller av. För det är ju faktiskt poängen med det.

I år kommer alla i hela kommunen, samt grannkommunen, veta om vi har ström eller inte.

Svinpraktiskt. Och jättejättefint?

Inte en endaste tår

Jag är sjåkkad. Husbonden fällde inte en tår när jag viftade farväl, auf wiedersehen, goodbye. Helt oförklarligt.

Nu tror jag att han springer runt på kontoret och gör score-tecknet i ren glädjefnatt.

Mest kanske för att han får tillbaka sin del av soffan (ja, lite hybris).

Och här sitter jag med mitt nya beroende.

20131021-125137.jpg

Och tycker att det suger att säga hejdå.

Jag är så oerhört mycket bättre på att säga hej.

Nu, mot nya äventyr.