Lite line dance i en ekologisk köttlåda

Jag och Mona skall ju dansa line dance så småningom, i våra sjukt snygga cowboyboots. Min plan är, eftersom finmotoriken är ungefär lika utvecklad som på en albatross, att dölja min bristande taktkänsla genom att vara sjukt snygg. Så ingen ser att jag inte ens kan räkna till åtta eller hur det nu var. Eller röra armar och ben samtidigt, i någon slags takt.

Jag kan verkligen inte på riktigt, det finns film på mig från ett bröllop där jag och fem andra står i mitten med resterande 174 bröllopsgäster runt oss i ring och dansar fågeldansen. När de andra 179 vickar på rumpan så kvackar jag med händerna. Det blir syntax error i hjärnan på mig, och som sagt, en viss avsaknad av finmotorik.

Min plan är jeanskjol, rutig skjorta och som bonus råkade jag kolla på Hogengårds blogg och se en sjukt snygg denim-bh för ett par veckor sen, som jag tänkte ha undertill för att hotta upp det ytterligare. Och såklart bootsen. Så snygg att ingen ser vad varken armar eller ben har för sig. Verkligen genomtänkt.

BH:n landade i brevlådan förra veckan och den är verkligen skitsnygg. Jag fotade och tänkte visa hur snygg jag skulle vara upptill åtminstone, men Mona råkade lägga ut en bild på sina bazookas i Maggans BH samma dag. Då bestämde jag mig för att vänta med att blända er med min skönhet. Tills nu. För jag fick ett tips, som fick mig att bryta ihop litegrand. Det visade sig att det verkligen gäller att inte snubbla på tangenterna om man skall handla BH av Hogengård.

Det ligger tydligen en gård någonstans utanför Kungsbacka, som heter Högens Gård. Som har en stor fet skylt vid vägen där det står något i stil med:

Beställ din ekologiska köttlåda hos www.hogensgard.se

Och vad har BH-fabrikanten för webadress månntro? Jomen där är det www.hogengard.se.

Jag tänker så här. Köttlåda som köttlåda? Frågan är bara om mina gamla körnslag (ja, jag kommer fortsätta använda ordet fast majoriteten inte visste vad det var) är ekologiska eller inte. Borde rimligtvis vara hyfsat ekologiska eftersom jag är närproducerad och allt det där andra som krävs. Har inte direkt blivit transporterad packad som en sardin heller, har däremot definitivt blivit transporterad packad. Det skulle vara maten då, jag äter inte så rasande mycket gräs. Men jag tror jag är kvalificerad. Jag är ju åtminstone en kossa, även om jag råkar vara en klimakteriekossa.

Det handlar ju liksom bara om ett litet S som inte får missas eller missas beroende på vad man vill ha för köttlåda? Eller kanske snarare kötthylla?

För med bokstaven som ställer till det (om man vill ha BH) så hamnar man här.

hogensgardbil

Och deras köttlådor verkar förvisso ha gjort succé.

Hogens gard

Men då slutar det med att man ser ut så här.

Och det kanske inte var just det jag skulle använda för att blända, även om det är en avledningsmanöver god som någon.

hogengardmeat

Min tanke var mer att jag skulle se ut så här. Eller ja, så ser jag ju ut eftersom jag skrev rätt adress till webshoppen.

hogengard

Och det jag ville säga med det här inlägget var dels att jag har en ny BH, dels att jag planerar att dansa line dance iklädd just den nya BH:n. Dessutom är den galet snygg och kommer bli en perfekt line dance-BH.

Sen ville jag mest bara vänligt påpeka att om ni tänkt handla just bh, så var noga med esset. För lägger ni till det får ni en annan ekologisk köttlåda. Som ser oerhört god och näringsrik ut. Men som kanske är lite opraktisk att lägga sina puppor i.

Men jag kan ju inte vara helt säker, för jag har ju inte provat. Och succé som succé?

Och nej, jag har inte blivit osams med min ömma moder ännu. Men det har varit nära. För vi hann inte ens in genom ytterdörren förrän hon började prata om att vi skulle gå ut.

Mer om det senare. Jag kanske får lov att smygblogga lite när hon har somnat eller så.

(bilderna är lånade av hogengards.se och hogengard.se)

En lite söt, men knäpp, komplexhistoria

Apropå det här med rövar, så kom jag att tänka på en kompis som var helt övertygad om att hon hade galaxens största arsle. Plus att hon har en triljon andra komplex, dubbla vadderade bh:ar var/är hennes grej och mycket mycket annat. Och hon är skitsnygg. Verkligen verkligen drop dead gorgeous. Med ett arsle jag hade kunnat mörda för. Många killar med, för till och med maken suktade efter det innan han blev min make och vi bara var kompisar, och även om han inte riktigt erkänner det så var han kär i just det arslet. Och människan det satt på.

Hon är snygg. Vi drog då, och drar fortfarande ungefär samma storlek, men hennes röv är inte lös, den sitter liksom där den skall och trillar inte varken ner, eller drar sig upp mot ryggen och den har noll gropar. Men komplex är ju inte logiska alls, så hon trodde att det inte fanns några större och fulare rövar någonstans. Och vi bråkar ständigt om vem som har bredast. Sist råkade vi bråka via sms när hon var med man och barn på Ikea och hon lämnade dem på någon avdelning, jagade hysteriskt fatt i någon ur personalen för att få ett gäng pappersmåttband och ställde hon sig i ett hörn och mätte, medan jag var hemma och mätte. Jag “vann” med två centimeter mer. Ni fattar nivån på idiotin eller.

I alla fall. Detta var ett antal år sedan och vi hade varit på Lager 157. På den tiden man faktiskt kunde fynda sjukt mycket bra kläder och skor om man hade tur, och det bara var ett hus i skogen, och inte en stor jäkla trist kedja som det är idag. Och jag och A (världensfulasteröv-kompis) var där en gång i månaden för att leta fynd.

På Lagret hade vi gjort rekordartade fynd just den här dagen. Vi kom hem med en bil fullastad med skor och kläder. Jag saliverar på skrivbordet vid bara tanken på just den dagen. Hon bodde då mitt i stan, det var vår-sommar och kanonfint väder, så vi drog hem till henne och raggarduschade och svidade om i helt nya outfits.

Hon hade köpt ett par svincoola jeans minns jag, som satt som en SMÄCK. Sjukt snygga. Och vi både hade köpt stövletter med stilettklackar. Så hon tog på sig sina jeans, stövletterna och någon tajt liten ny tröja. Sen ägnade hon 20 minuter åt att noja om hon kunde gå ut eller inte gå ut med arslet så synligt. Medan jag satt och tyckte hon var svinsnygg satt hon och funderade på om hon kanske kunde vira lite sjalar runt röven.

Men till sist kom vi ut, utan att hon hade något virat runt röven. Vi skulle, och nu låter ju detta extra rubbat med tanke på komplexen båda hade/har, gå på vår favoritrestaurang där man fick äta hur mycket bearneisesås som helst. Och som vi älskade den bean. Vi kunde be om att få ta hem i folieform.
(Röv + bea + två korkade blondiner = inte direkt mindre bajlåda va?)

Reston ligger på avenyn, och för att komma just dit passerade vi en större väg där det precis hänt en vidrig trafikolycka som vi var tvungna att gå förbi. En MC som i full fart kört rätt in i sidan på en svängande lastbil, och MC-föraren låg och såg väldigt olevande ut mitt i vägen. MC:n var mos. Man reagerade med ett sjuhelsikes obehag av att se det, utan att bli mer grafisk.

När vi precis gått förbi olycksplatsen, mitt i stan och mängder av folk i rörelse, så mötte vi ju givetvis andra som var ute och flanerade och precis fick syn på olyckan. Alla reagerade såklart, och under de 50 meter vi gick från olyckan hörde vi folk säga “ÅH HERRE GUD”, “JÄVLAR I HELVETE”, “FY FAN VAD HEMSKT” och andra liknande saker.

Då vänder sig A till mig. Gravallvarlig dessutom. Och säger:

– Jag VISSTE det. ALLA kollar på min röv och blir äcklade. Jag skulle tagit en sjal eller längre tröja. Folk tycker ju att jag ser SKITVIDRIG ut. NU går jag faktiskt hem och byter om!

Jomensåatte. Självinsikt och bra självbild när den är som bäst.

För det är givet att det var hennes röv de reagerade på.

Och MC-föraren klarade sig mirakulöst nog, läste vi i tidningen någon dag senare. Det såg värre ut än det var, tack och lov.

Men tänk att en hel gata full med folk verkligen är så ohyfsade att de pratade högt om hur äcklig och stor hennes rumpa var.

Nej, hon gick inte hem. Hon sansade sig. Men det tog en stund att få henne att fatta att det var olyckan och inte hennes arsle. Och än idag tror hon inte riktigt på mig när vi pratar om det. Det är tydligen mycket möjligt att några av de vi mötte faktiskt reagerade på hennes röv, även om de flesta kanske menade mc-olyckan. Kanske alltså.

Det där som nästan aldrig slutar vara kul

Sökorden för de som trillar in på bloggen av en slump.

Stackars SATE som hamnade här efter sitt sök.

Screen Shot 2013-09-27 at 6.56.18 PM

Äktenskapsrådgivning?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Jag hoppas och tror att han/hon inte stannade. För då LÄR ju nästa steg vara:

Screen Shot 2013-07-23 at 5.48.05 PM

Som sagt, stackars sate.

(Men jag har webbadressen sparad bland favoriter)

Den där ändan och jag

Jag är så jävla blåst att jag blir mörkrädd.

I detta nu sitter jag i bilen på väg till mina jeans. Först ett spännande affärsmöte, men man nämner alltid det viktigaste först. Jeansen alltså. Och jag är en smula nervös.

Vad gör jag då? Jo för första gången på tre veckor drabbas jag av akut hunger, och ett sjukligt begär efter mat från di däringa restaurangerna utmed vägen som lättast känns igen på sitt gyllene M. Två cheeseburgare, pommes, dricka och varför inte en chokladdonut när jag ändå är farten?

Helt klart har jag totalt tappat vettet. Att trycka i sig det efter tre veckor med pulver är ju som att släppa ner ett par osäkrade handgranater i magen.

Och inte nog med det. Man känner ju sig aldrig så smal som när man är nybajsad. Men det där jäkla pulvret gör ju att det blir totalstopp i rören så jag har inte ens fått nervösbajsa. Jag skulle antagligen gå ner flera kilo om jag började blanda pulvret med kaustiksoda istället.

20130926-174553.jpg

Så nu sitter jag och väntar på att magen skall jäsa. Sen är det möte och efter det, med nyjäst mage och helt oförlöst, är det dags att prova jeansen.

Om någon hittar lite överbliven intelligens där ute kan ni skicka den till mig, detta var rekordartat ogenomtänkt även för att vara mig.

Det är bara att plocka fram de gamla diaprojektordukarna om ni har för liten skärm.

På telefonen kommer det ju bara gå att se övre delen av rörläggarsprickan.

Eller så håller ni tummarna så hårt att de vitnar. För min skull?

Den lättnaden

När man har nojat i flera dagar över HUR min nya finaste underlivsring faktiskt är tillverkad. För ja, efter att ha börjat använda den kom funderingarna på om Eva, Tove, Leyla och de andra två faktiskt är riktiga kvinnor som gjort en avgjutning av sin framstjärt och sen har det blivit ring av det.

Vilket skulle betyda att jag går med någon annans fiffi på fingret.

Oh hemska tanke. Som inte gick att sluta tänka på. Och inte vågade jag fråga designern heller, för hade svaret varit ja så hade jag varit tvungen att slänga ringen och självdö lite.

Efter att ha kollat på instagram och se att tjejen bakom ringarna, bara för ett par dagar sen, har lagt ut sina prototyper till ringarna. Gjorda i vad som ser ut som modellera. Den lättnaden går inte riktigt att beskriva. Det är ingens fiffi alls, så nu kan jag sluta inbilla mig att Eva från Töreboda och hennes snippa har modellat för just min ring. Inte för att det är något fel på att heta Eva och bo i Töreboda, men bara tanken. Nej nej och nej. Så nu är jag nöjd igen.

Screen Shot 2013-09-18 at 8.41.18 PM
Bilden lånad från Proud Pussys instagram.

Och då tänker jag att det hade varit karma. För någon gång på forntiden var det ju poppis med alla de där gipskitten man kunde köpa och stoppa sin partners penis i för att göra av avgjutning och en dildo med. Clone-a-Willy och allt vad de hette. Då köpte jag och maken en sån för att föreviga hans kronjuvel för eftervärlden. Men i vårt fall skulle vi jävlas, göra den och ge bort den till vår bästa tjejkompis utan att säga något. Och sen hoppas järnet på att hon skulle använda den, berätta om det för oss, och liksom inte förrän då droppa bomben att hon indirekt hade sexat med maken. Aningslöst.

Det blev aldrig av, och kittet ligger antingen och samlar damm någonstans eller så är det en av de få saker som faktiskt hamnat i soporna. Men vi kunde inte hålla oss, så vi berättade för henne att det var NÄRA att vi gjorde det. Hon blev så arg att jag trodde hon skulle få en blodstörtning. Och vi skrattade så tårarna sprutade.

Jag ger mig fan på att om vi hade gjort det så hade jag gått med Töreboda-Evas fiffi på fingret nu.

Satte ni morgonkaffet i halsen nu?

Hehe.