Midsommar och Brexit alltså?

Här sitter jag i underklänning och väntar på lite midsommarfeeling. Den kommer inte eftersom nyheterna har gått på repeat sedan imorse och jag försöker få in i skallen att Storbrittanien inte vill vara med i EU längre.

I ALLA fall. I år blir midsommar lite alternativ eftersom den inte blir på ön. Därav underklänningen, jag har inte riktigt börjat klä på mig än. Vi skall käka sill och potatis med mamma och styvfadern på båten medan vi bryggseglar. Förhoppningsvis med lite trevlig utsikt över glada midsommarfirare i stan. Jag minns inte när jag var i stan en midsommarafton senast, 1995 kanske?

Med det sagt önskar jag alla som antagligen redan börjat fira en FANTASTISK afton. Med sju sorters blommor, trevligt sällskap eller inget sällskap alls (vad man nu önskar) och massvis med god mat.

Förlåt. Jag är verkligen usel på de här upptrissade högtiderna.

Jag önskar en fantastiskt trevlig dag istället. Vad man nu än väljer att göra och med vem.

IMG_0946

Trött, tröttare, skittrött = jag

Alarmet var ställt på 03.30 igår för att jag skulle köra ner till tåget i Gbg med avgångstid 06.30. Jag säger inte att det hände, men det kan ha hänt att jag bräckte mitt tidigare rekord på sträckan Strömstad – Göteborg med ganska många minuter. Om det skulle råka vara någon läsande polis bräckte jag givetvis inga rekord alls. Men det är väldigt fint och öde på motorvägar vid fyra på morgonen.

36 timmar senare, varav 12 timmar restid, är jag hemma igen och jag är inte ett dugg pigg faktiskt. Jag är fullkomligt dödstrött. Förresten, nu måste jag veckla in mig i en förklaring och förstöra lagom kort historia genom att göra den mycket längre. Jag brukar ta med sådana där Low Calory-bars när jag åker någonstans för att de mättar och dämpar godissug rätt bra, och jag har hittat en sort som är jättegod. På riktigt alltså. Den är inte bantningsgod (det vet vi ju redan att jag är usel på som inte ens klarade dag ett av 5:2), den är ett fullgott substitut till godis och det måste alltid finnas hemma. I mitt fall är det Allevo Blueberry.

Enda skillnaden på den och godis för min del är väl egentligen bara att man liksom bara äter en, sedan är man lite mätt och suget är stillat. Godis kan man ju äta hur mycket som helst.

Enda problemet (i mitt fall en fördel) är att den antagligen innehåller så mycket nyttiga saker som fibrer och grejor och därmed sätter lite fart på magen. Med tanke på att det är en fördel för just mig så kan man kanske ana, utan att gå in i detalj på mina tarmfunktioner, att jag inte fiser särskilt ofta. Snarare så himla sällan att jag själv blir förvånad när det händer.

Om jag inte äter en Allevo Blueberry då.

På tåget ner idag hade jag med mig två stycken och jag var jättetrött och jättehungrig och hade missat att beställa mat ihop med tågbiljetten så jag tryckte i mig båda två och sedan somnade jag med Storytel i öronen. Någon gång efter Skövde vaknade jag av att killen mitt emot reste sig och lämnade vagnen. EFTER Skövde. När tåget inte stannar någon mer gång så han skulle inte gå av. Uppvaknandet kom i samband med att magen var stor som en spärrballong och full med luft av något slag, som garanterat pyst över lite då och då för man har ju lite dålig koll på vad man gör i sömnen. Dessutom hade jag lurar i öronen som stängde ute allt ljud, så oavsett om det var små knallskott eller riktiga kanonkulor hade jag inte hört det heller.

Tacksamheten över att han inte kom tillbaka och att jag inte såg honom mer resten av resan var gigantisk. Där satt jag som eventuell äcklotant med blypanna och öppen mun (det kan inte finnas människor som sittsover snyggt?) och prompade bort honom?

Ja, som sagt, konsten att göra en kort historia lång. Och jag som inte ens hade någon ork att skriva något alls från början.

I vilket fall som helst så spenderade jag natten och dagen igår hos och med Kicki Husfruen, vilket var väldigt trevligt trots att det var mycket som skulle hinnas med på kort tid. Tacksamheten över att någon tar hand om mig är gränslös och hon tog inte bara hand om mig, jag fick även ansade och färgade ögonbryn. Jag skall visa resultatet när jag inte är så trött.

För jag har varit så himla otrogen. Vilket trogna instagramföljare redan vet. Men om man inte har instagram talar jag om det igen. När man träffar så unga grabbar måste det finnas någon slags regel om att man inte bara FÅR vara otrogen, man BÖR till och med vara det.

Träffar man en toypudel på 13 veckor som väger lika mycket som ett mjölkpaket så får man kyssas med tungan. Även om jag inte vågar tala om det för Stor och Liten.

Halledudane vad jag vill ha en liten toypudel nu.

Medan jag återhämtar mig lite vill jag faktiskt veta vad ni har för planer på midsommar, eftersom vi inte firar något speciellt. Vi brukar äta lunch på ön med resten av släkten, men i år är det tveksamt om vi ens skall göra det. Den ömma mamman och styvfar kommer upp redan imorgon för att spela golf och jag är ju redan lite anti sådana där högtider med för mycket förväntningar på sig.

Vad skall ni göra?

Boktävlingen! Den jätteroliga boktävlingen!

Tycker i alla fall jag som precis fattat tycke för bokpoesi. Som precis upptäckt bokpoesi om jag skall vara helt ärlig.

Nu skall ni vara mina alldeles egna poeter är tanken och jag skall försöka vara sådär pedagogiskt invecklad som bara jag kan vara.

Vi skall använda oss av boktitlar, minst tre stycken och max fyra och en av boktitlarna skall vara en av Mikael Nabrinks böcker. Det vill säga Patrick, Vreden, Vedergällningen, Begäret eller Psykopaten. Resterande två eller tre boktitlar är valfria. Resultatet skall alltså bli en vacker dikt. Mellan varje boktitel får man lägga till en preposition som “i, på, till” och “vid” etc. eller en konjunktion (bindeord) som “och, med” och “men”. Jag kommer inte dela upp konjunktionerna utan helt enkelt tillåta alla. Den som vill grotta ner sig i prepositioner och konjunktioner får såklart göra det, andra som bara får feeling och vill skriva tror jag kommer göra alldeles rätt och regelmässigt också.

Lite som viskleken, eller den där andra leken man höll på med som barn där man skrev en mening på ett papper och skickade vidare till nästa person som bara fick se det sista ordet man hade skrivit vilket kunde resultera i rappakalja mest. Fast det här blir ju mer som kontrollerad rappakalja tänker jag?

Några exempel då:

Det är något som inte stämmer (med), förf. Martina Haag

Psykopaten,

I skuggan av en förlorad kärlek (till) förf. Mehmed Uzum

Magisk virkning. förf Katarina Dock

eller

Min fantastiska väninna, förf. Elena Ferrante

Psykopaten (och)

Hennes enda önskan, (att) förf. Lynn Austin

Fixa pengar, annars…! förf. Lena Lilleste

eller

En man som heter Ove, (i) förf. Fredrik Backman

Full Sysselsättning (med) förf. Pontus Lundquist

Vedergällningen (mot)

Folk av en främmande stam. förf. Louise Boije af Gennäs

________________

Ni hajar? Skitroligt tycker ju i alla fall jag. Och jag kommer inte vara ensam jury eftersom jag känner er och inte vill känna mig subjektiv i någon bedömning. Jag kommer be om juryhjälp att ta fram de tre absolut bästa, roligaste, mest utstickande och vad det nu kan sluta med. För det här kan ju sluta precis hur som helst eftersom det finns gränslöst många boktitlar att välja mellan.

Har man inte böckerna i bokhyllan kan man med lätthet knappa in valfri bokförsäljningssida i webbläsare och använda sökord. Det är mitt tips. Vad det är för böcker spelar ingen som helst roll, kokböcker, barnböcker eller biografier. Eller vilken annan kategori som helst. Det är ert val helt och hållet.

Det här är kraven som sagt. Minst tre boktitlar och max fyra, prepositioner och konjunktioner får användas mellan titlarna och böckerna skall finnas på riktigt. Inga påhittade titlar. En av titlarna skall vara Mikael Nabrinks.

Eftersom det är stressig midsommarvecka för många kommer tävlingen avslutas måndagen efter midsommarhelgen klockan 23.59 och ni lägger in era finaste boktiteldikter i kommentarsfältet. Känner ni er väldigt poetiska får ni givetvis skriva flera dikter. Ju finare desto bättre och jag har en känsla av att de kommer bereda mycket nöje för alla som läser.

Vinsten är en signerad Psykopaten av Mikael Nabrink.

Det här skulle kunna vara den roligaste tävlingen jag någonsin hittat på.

Oj vad jag ser fram emot det här.

Att Bokhandlerskan och en till helt utomstående person skall vara sådana där objektiva jurymedlemmar som plockar ut de bästa har de ingen aning om än, men de lär bli varse. När jag talar om det för dem.

Lycka till. Och jag hoppas verkligen att ni tycker att det här är lika roligt som jag tycker.

Det var till och med roligt att bara snabbt peta ihop exempeldikterna som inte ens är bra, så jag är nästan lite avundsjuk på att jag är tävlingsledare istället för tävlande.

Frågor på det?

Inte det?

Då kör vi.

(Uppdatering mitt i natten; har bara lagt till konjunktioner som tillåtna mellan boktitlarna. För att rätt skall vara rätt när jag själv har med det i exempelpoesin 😉 )

Litet inlägg före tävlingen 

Maken har pimpat traktorn såg jag nu.


Vad hände med de storslagna planerna att göra den fin på riktigt?

Istället smockar han upp något lagom underhållande från typ kinesiska Buttricks i rutan och tycker att traktorn blev urtjusig.

Jag börjar tro att han var en sådan där kille som i hemlighet är deppig över att han inte hade EPA-traktor som yngre och hade grön fiberpäls på sig när ingen såg.

*mumlar sinnesrobönen*

Jodå, ut på stan kommer jag ta mig

Det är värre med torpet. För det ligger ett torp i boken, inte helt långt härifrån rent geografiskt. Just boktorpet känns inte så himla idylliskt.

Och så måste jag faktiskt be författaren om ursäkt. Utan att han ens vet om att jag har gjort något. Än. 

Först skrev han en bok för ett antal år sedan som handlade om ett självmord. En verklig händelse och en verklig barndomskamrat till både maken och författaren stod för självmordet och om jag inte minns helt fel handlade boken om Nabrinks relation till killen som tog livet av sig. Kampen att försöka hjälpa killen i sin egen kamp mot depression.

Den boken köpte maken för att läsa, men som allt annat utan bilder glömde han det. Vid något tillfälle läste jag den och den var inte så bra. Trots att den handlade om något så orimligt tragiskt lämnade den inget avtryck alls. Där och då vet jag att jag tänkte att det åtminstone var fint för de som kände killen det handlade om. Att kanske få en djupare förståelse för vad han gick igenom och lite mer kunskap om depression. Det behövs. Alltid. Särskilt i en småstad (skrev hon och kände sig en smula generaliserande …) De som blir “kvar” efter ett självmord känner sig lite delaktiga, lite skyldiga och mycket frågande. Med tanke på att jag inte kände killen som avslutade sitt liv åt helsike för tidigt saknades det för mycket i boken för att den skulle göra intryck. Och jag avfärdade den som någon slags minnesbok för närmast sörjande.

Sedan visste jag ju inget mer. Förrän Bokhandlerskan talade om för mig att samma författare, det vill säga Mikael Nabrink,  hade skrivit fler böcker. Det här har jag skrivit om förut. En bokserie om en snubbe från Strömstad som inte pysslar med helt lagliga saker, i en genre man nog kan kalla spänningsromaner? Eller? (Hjälp mig här Fru Bokhandlerska?)

Jag ÄLSKAR att läsa fiktion som utspelar sig där jag känner igen mig i omgivingen. Gärna deckare. Det finns inget bättre än suspekta typer hemma på min gata i stan (vad hette hon som sa det?). Gärna nedgrävna och ihjälslagna.

Nu kommer det stora förlåtet.

Förlåt Mikael Nabrink. Från hjärtat. För att jag läste första delen i serien och sedan avfärdade resterande två böcker för att jag inte riktigt klarade språket. Storyn däremot. Där var det mycket spännande som satte myror i skallen på mig. Efter att ha kommit till sidan 281 i Psykopaten under dagen idag är det verkligen på sin plats med en ursäkt. För nu är jag dessutom lite skräckslagen för dig och aningens rädd att du skall bli gramse på mig. Kan man skriva om den sortens vedergällning vill i alla fall jag spela med öppna kort. 

Vilken enorm skillnad från första boken i trilogin till Psykopaten!


Inget fel på storyn i trilogin som sagt, men den här petiga kärringen kunde inte fortsätta på grund av det stolpiga talspråket. 

Personerna i boken pratade ungefär som en informationsblankett från Skatteverket. 

Psykopaten däremot. Jag vill att de skall prata mer. 

Boken är riktigt bra. Samvetet över bloggen har gnagt varje gång jag har valt att sätta mig med boken istället för att tjingsa här inne.

Nu har jag tjingsat klart snart eftersom jag ämnar läsa klart boken idag.

Jag har ju fått lov att tävla ut ett signerat exemplar av Psykopaten. Nu var det i och för sig före jag sågade talspråket i trilogins första bok (nu skall jag ge de resterande två en chans trots allt) men jag tror det kvarstår.

För jag säger inte bara förlåt. Jag säger även “fan vad det här är bra och läskigt roligt att läsa”.

Med det hoppas jag att både författaren och ni förlåter mig. Nu har jag inte tid att hänga här inne mer, jag har en bok att läsa ut.

Håll koll imorgon eftermiddag. Då kommer det gå att tävla för de som vill och vågar.

Har ni det bra annars?

*försvinner snabbare än Stålmannen byter om till dräkt*