…behöver inte skriva mer va? Ni vet vad som händer.
EN sak dock. Det är förhoppningsvis sista tisdagen jag sitter dubbelbrillad.
Nästa gång har jag mina svanbrillor hoppas jag.
(Och så slog det mig precis NU att jag inte är i landet nästa tisdag – KATASTROF – måste komma på nödlösning)
Snart kör vi. Skall bara möla i mig lite käk först. Med bara ett par brillor.
…och jag ber om ursäkt över lite sen ankomst men det har varit lite hektiskt. Dessutom lite trasiga saker som har roat sig med att lägga ännu mer krokben för mig. Det är inte bara jag som behöver semester, det verkar vara alla mina teknikprylar med.
Ni vet datorn som hänger sig hela tiden?
Sedan ett par timmar tillbaka är den, om möjligt, ännu mer svåranvänd för nu verkar grafikkortet ha ballat ur totalt. Den ser ut så här.
Den har helt enkelt gått med i någon, för mig helt okänd, Prideparad?
Vilket gör redigering och annat lite svårt, för att inte säga helt omöjligt.
Men just NU tar jag ett break från teknikmyteri och så kör vi.
Puma Swede möter Gunilla Persson.
Det vattnas redan i munnen på mig.
Nu kör vi!
En liten man kom trots landsortsbelägenhet och ringde på dörren med det här paketet alldeles nyss.
Nu har jag stora problem. Jag vill hemskt gärna fokusera på kamerainstallation hasta pronto men har återigen datorproblem. Nya sådana. Grafikkortet verkar ha pajat alldeles av sig själv och jag har numera randig skärm. Det är skitsvårt att pilla med grafisk layout när man har fina regnbågsfärgade ränder på skärmen.
Och så har jag lite andra saker att göra som de där ränderna hindrar mig från att göra.
Fatta hur svårt det är att prioritera nu. För mitt i allt det här är det dessutom upptakt och förberedelser för kvällens Hollywoodfruar (tyckte jag såg på reklamen att Puma Swede dyker upp idag, en orgie i Perssonskt excorsism får man anta?).
Hur gör jag nu då?
Och här sitter jag, nytvagad iklädd OnePiece och preliminära progressiva med Gunilla-ögonbryn.
Det är ett mirakel att ingen castat mig till Top Model ännu.
Nu kör vi va?
*skräckblandat förväntansfull*
Nu skall jag i lugn och ro läsa igenom alla kommentarer till förra inlägget, vilket är halva nöjet när programmet är slut. Med tanke på att det inte går att göra progressiva glajjor till mig pga åt helvete för många synfel ser jag ut så HÄR när jag kollar programmet och håller koll på dator/padda samtidigt.
Ett par för att se datorn, ett par för att se TV:n, utan ser jag just inget alls någonstans. En hemmasnickrad variant av progressiva för min del, och det är inte helt lätt att veta när man skall ha på sig vilka. Men det märker man rätt snart.
Hur en timma kan gå så fort är en gåta. INGA andra timmar går så fort.
Och ni har väl inte glömt att fotot i förra inlägget var inspirerat av ett photo shoot med allas vår hatälskling Gunilla?
I am so fucking fab and star quality.
Sen ÄR det fortfarande ganska skrämmande att jag äger en klänning som ser ut som Gunillas.
På riktigt.
(Kvällens tips, gå in och gilla Gunillas facebooksida. Man skrattar så man DÖR.)