Jag och Liten drog iväg i svinottan imorse för att återbesöka analsäckarna hos veterinären i Göteborg. Väl där berättade jag, säkerligen för andra gången eftersom jag är tämligen säker på att jag sa det vid första besöket med, att vi aldrig hade upptäckt det om inte Stor hade reagerat så kraftfullt på väldoften från Litens rumpa. Stor är alltså analsäcksexpert. Vilket fortfarande är ett lika roligt ord att säga.
Då berättade veterinären att hon hade haft hundlös väninna på lunch på jobbet, och dessa säckar hade kommit på tal runt matbordet. Inget detaljerat, men orden hade yppats och dessa ord är ju så oerhört välbekanta för oss med hund. Ingen tänkte närmare på det.
När det var dags för väninnan att åka och kamrat veterinär hade gått med henne till bilen hade väninnan häpet frågat: “Men är det SANT att HUNDAR har analsex och att de blir sjuka av det?”
Då bröt jag ihop. Det hade veterinären också gjort, men förklarat pedagogiskt. Så vansinnigt underhållande.
Sen hade jag kvalitetstid med min lilla hund och hans friskförklarade säckar, uträttade ytterligare ett ärende och sedan drog vi till Enlisailivet för att leka med rödvita hundar.
Ljuv kärlek uppstod. Åtminstone en film och ett foto finns på instagram för eventuella intressenter.
Mer orkar jag inte åstadkomma på bloggen idag, eftersom jag precis kom hem efter ganska exakt 13 timmar i bil med några depåstopp.
Jag är slut som artist. Trots att jag blev bjuden på tre sorters Ben & Jerry hos sympatiska hundfamiljen.
Ni får mer imorgon.
Om både hundar, pennor och annat.
Okay?



