Jomensåatte vi åkte till PV för att shoppa lite. Men det råkade vara lite trassligt för “Mållgan” med kassaterminalen.
Den rätt igenom tekniskt handikappade Mona klev in och tog över, tryckte på någon slags deleteknapp medan jag backade fyra steg.
Och så raderade hon hela klabbet. Då ställde vi henne lite i skamvrån.
Där hon fick ringa Johanna och skämmas lite.
Men det löste sig.
Inte för att jag har hybris på något sätt, men det var antagligen rätt bra att jag var med.
Jo. Lite hybris har jag.
När man måste sitta kvar i bilen alldeles ensam utanför Bromma Blocks.
För jag fick inte följa med in. Och då undrar man om Mona har snackat ihop sig med maken och köpstopp.
Men det ser ju för all del rätt trevligt ut på utsidan.
Vad är väl en bal på slottet?
Där man får sova i en Gunilla-grotta i källaren. Källaren som talibanen glatt upplyste mig om antalet spindlar som hade hittats bara idag. Och hur stora spindlarna är. Tur att jag råkar gilla spindlar.
Först ville jag ge hotellet fem stjärnor, eftersom de hade hämtservice direkt på centralen och sen piccolo (husbonde) som bar ner min 50-kilos väska i källaren. Bra där.
Sen såg jag nattduksbordet.
En större Holy Bible än den Gunilla Persson knatade omkring med under armen i senaste avsnittet av fruarna. Då blir man en gnutta sugen på att gå upp till “receptionens” sovrum, göra wicked eyebrow, och bara vara lite allmänt dramatisk medan man upplyser om att hotellets fem stjärnor rätt snabbt tappade två. Givetvis medan man vankar fram och tillbaka som en säck potatis iklädd sina fartygspumps. För den rätta känslan liksom.
Den där Brommafrun har helt klart lite tricks i sin blingade rockärm minsann.
Och sen ser man sängkittet och får nästan en tår i ögat. Vid fotändan på sängen ligger det här.
Ja, det är Teddys fot som syns i bild, han sover med mig. Frågor på det? Nähäpp, då går vi vidare.
Herregudihimmelen, vem behöver necessär på det här plejset? Hade jag vetat det hade jag ju kunnat skita i allt och packat enligt makens motto. Tofflor! Vicki Mints. Och mer än jag har packat totalt. Det enda som fattas är en harpspelande kerub och en portabel plastikkirurg.
Hotellet får sex stjärnor av fem.
Och en guldstjärna för att de är förbannat trevliga. Allihop. Om än lite vrickade. I alla fall en av dem.
Vilket antagligen inte kom som en nyhet.
Herregudihimmeln vad vi partar. Sen jag kom till Sibirien har det gått i ett, den ena klubben och röda mattan efter den andra.
Ostron och hummer, champagnefontäner och Stureplan för hela slanten.
Eller inte.
Först skulle jag hitta ut från tågcentralen som gud glömde, och jag har BRA lokalsinne. Men den som byggde centralen i Stockholm måste ha gått på LSD och sett arkitekturvision i form av spiraler och labyrinter.
Sen hittade jag Mona, som körde på bensinångorna hem till finhooden och vi drack hemmachampagne (förbannat god) och åt utkörd pizza.
Efter det socialiserade vi. Satt runt bordet och pratade om hur dagen varit, livet i allmänhet och världsfred i synnerhet. Vi löste den ena viktiga frågan efter den andra och var som en EU-kommission i miniformat.
Eller inte.
För det var den perfekta fredagen. Hela familjen Universum och jag satt så här.
Candy Crush, blogg och Candy Crush. Och jag, som blandade Candy Crush med blogg bredvid talibanen.
Och jag höll mig klädd i normala kläder tills husbonden kom hem (för att inte skrämma slag på honom i onödan). Sen kastade jag på mig min medtagna OnePiece, medan tuttarna fick rinna ur BH:n och magen fick plats att dega ut sig. Ahhhhh!
Jag känner mig som hemma. Datorer, sladdar, iPads och telefoner högt och lågt, samt att de har exakt likadan soffa som vi.
Man skulle kunna fortsätta bo här och nästan inte märka att man inte är hemma.
Bortsett från akvarierna då.
Ni vet det där fria internätet de har i första klass? Jomen nörden packade upp dator och alla manicker för att jobba lite (kanske), och sen kolla på film med hörlurar (tyst avdelning).
Den här bilden öppnades när jag loggade in på SJ-nätet.
Fritt min rumpa. 10-20 minuter film. Så det är lika bra att göra slut på det redan nu genom att lägga in lite bilder. Men med det här så fattar ni att jag är ombord, och att jag bara eftersvettas en smula. Samt att min väska är så tung att jag inte kunde lyfta på den själv utan fick spela ut “jag är kvinna och oerhört vek-kortet”. Vilket var sant i och för sig.
Å ANDRA sidan gissar jag att mina medpassagerare tror att jag rymt från någon slags anstalt, eftersom jag stod och höll i min kuddnalle. Jag såg allt att de stod och fnissade åt mig i klunga, med efter så många år med Teddy har jag vant mig. En dam tittade lite medlidsamt på mig och sa att den var fin. Jag höll med.
Sen vill jag bara upplysa alla domedagsprofeter om vädret på västkusten. För så här såg det ut på Centralen i Gbg.
Sol. Blå himmel. Noll nederbörd.
Men jag lyssnade, och dumpade inte bara två par skor, utan även lite byxor och tröjor hemma. Kanske mest för att det blev väldigt fullt i väskan. Nu återstår bara att se vad jag har glömt. För alltid är det något. Tandkräm brukar vara en väldigt glömbar sak i mitt liv, så även tandborste. Men det märker vi senare.
Och slutligen, titta vad som kom i posten innan jag drog hemifrån.
Jag hann inte packa upp dem och prova, vilket är galet deprimerande. Nu är det bara att hoppas att husse sköter sig och provar samt langar över foton. Nu kan jag bara ana tjusigheten.
Och där har jag antagligen gjort slut på SJ:s fria internät. Så nu skall jag luta mig tillbaka, andas med magen, sluta stressvettas och kanske sova lite. Eller läsa. Det får i alla fall bli en aktivitet som inte suger nät.
Hej Sibirien. Jag är på väg. Och passerade precis gränsen till Norrland eftersom vi stannade i Alingsås.
PS: Jag har fått säckvis med spam i ett par dagar, och kommer aktivera spamfiltret igen. Om någon får problem med att kommentera, skicka ett mail är ni snälla. Ibland fungerar saker inte riktigt som man vill.