Så himla typiskt

När man vet att man skall åka någonstans, och man vet att man skall göra tusen saker på morgonen så finns det bara två alternativ, antingen försover man sig eller så sover man inget alls.

Gissa vem som somnade runt midnatt?

Gissa vem som hade ställt klockan på sex?

Gissa vem som vaknade klockan fyra och har varit vaken sedan dess?

KLOCKAN FYRA!

Och ändå har jag inte lyckats göra nästan något alls.

Såååå….om man skulle ta och knata in i duschen nu *en timma kvar till avfärd*.

Mvh/ Den Obotliga Tidsoptimisten

PS: Hur torkar man håret snabbast utan hårtork? Nu MÅSTE det ju torka snabbt. För att jag är korkad. Är huvudet dumt får håret lida. Som det heter här.

Jamen Ullared då?

Och då BORDE ni veta vad som kommer….?

Jag skall ju faktiskt vara borta en HEL natt. Har ni hajat vad mitt problem är ännu?

Nähä, inte det nä.

Jag skall PACKA. Och tvätta håret (gissa vem som har hårtorken i fel kommun?). Framför allt packa. Det var ju det där lilla problemet (sjukdomen?) jag har som gör att jag inte har en aning om vad jag kan tänkas vilja ha på mig i övermorgon. Eller för all del ens imorgon kväll.

Så jag skiter i hela packningen, och går upp i svinottan och gör det istället.

Det torde borga för att jag lägger ansiktet i varmrätten någon gång vid halvåtta imorgon och inhalerar såsen via näsan medelst inåtsnarkningar.

Bra så?

Och nej, jag hittade inte nagellacket. Men jag är en lösningsorienterad kärring. Maken var och besiktigade min lilla skitgamla minibil (jo den gick igenom men med lite skönhetsfel tackar som frågar), jag ringde till Kicks och frågade om de hade just det jag inte hade här, frågade om de kunde lägga undan det i mitt namn. Sen skickade jag dit maken för att plocka upp det.

För näe, att skicka dit maken med instruktioner att köpa ett lack, en rengöring och en…vaddetnuvarmer hade inte gått. Inte bara en lösning, jag minimerade även risken att det skulle bli fel med sisådär 99,9%.

Nu är naglarna målade, båda telefonerna laddade samt kameran. Jag behöver inte så mycket mer än det och kreditkortet va?

Ni hittar mig i baren. Och jag förväntar mig att Blondie-Johanna sitter bredvid som utlovat. Jag har hatt. Och antagligen spisrosor på kinderna. Eftersom jag är piraten i er skattjakt.

Vi ses imorgon igen. Antingen på Ullared eller på bloggen.

Summan av alla laster är konstant

Ni vet BH:arna jag inte hittar?

Idag tänkte jag koppla av lite och fixa med naglarna, och var stensäker på att jag hade ställt kvar neccessären med nagellack i Göteborg. Ihop med tygpåsen med andra nagelpryttlar. Så jag tänkte leta upp den medan jag gick omkring och pratade i telefon.

Tygpåsen med UV-lampan och alla andra attiraljer hittade jag. I den låg även en scarf och…en svart och en vit BH? Jag ställer mig ytterst frågande till min mentala hälsa igen. Logiken i att lägga just de sakerna bland nagelfilar och lim känns inte ett dugg logisk.

Men jag blev såklart skitglad över att jag hittade dem.

Tror ni jag hittar neccessären med nagellack?

Icke.

För den ligger garanterat i Strömstad.

Jag blir TOKIG.

Jag vet vem piercaren är

För jag blev just ordentligt piercad på exakt samma ställe japanerna piercade mig på häromnatten. Dock helt utan rosa diamanter.

Givetvis är Liten den skyldige.

Här har jag gått och surat på japaner när det i själva verket är en portugis som sätter tänderna i gäddhänget för att visa sin enorma kärlek. Två gånger på raken inom loppet av fem minuter.

Jag hade tänkt att ha min älskade tröja med sprund i ärmen i Ullared.

Ni kommer få se alla mina piercingar. Det vill säga blåmärken, bulor och skrapsår.

Jag borde alltså sagt:

– We’re not in Portugal anymore Toto.

Förlåt Japan?

Dokusåpor vik hädan

Jag älskar dokusåpor. Följer all sån skit slaviskt. Har inte missat en enda säsong av Big Brother och fast jag säger från början att jag inte tänker kolla så slutar det med att jag sitter och betalar för 24/7-abbonemang för att kunna kolla direkt. Sjuk i huvudet var det va?

Nu är jag SÅKLART fast i Paradise Hotel och i kväll har jag tittat ikapp måndagen och tisdagens avsnitt. Plus att jag har tjuvkollat på kvällens avsnitt såhär en halvtimma före sändning.

Och nu funderar jag på att svära en ed och ingå i någon slags pakt att aldrig mer kolla på en enda JÄVLA dokusåpa.

Mitt blodtryck mår dåligt av parceremonier. Det mår ännu sämre av människor som är genomkorkade. Dokusåpor innehåller precis allt som får mig att tappa tron på mänskligheten och ändå sitter jag där och skakar med en burk betablockerare i näven.

Ni som kollar. Snälla ge mig feedback efter programmet och tala om vad ni tyckte. För jag är SJUKT missnöjd. På gränsen till svinförbannad.

Mvh // Betablockerad medelålders kärring som sitter och tittar på småbarn som gökar i TV och säger den ena mer puckade saken efter den andra

(Jag behöver någon slags rehab för att ta mig ur det här beroendet)

PS: Jag fick tröst i form av “liten” Liten i knät. Jyckar kan man lita på i alla väder. Så vi egotrippade lite och tog ett par selfies. Han gillar sådant.

bild 1

bild 2(1)