Här sitter jag och är utmattad (HÖHÖHÖ)

Vi åkte till helvetet på jorden, aka norrmännens PARADIS. På en söndag eftermiddag. Det är så orutinerat att man vill skalla en vägg. Man åker inte till Nordby på en helg, faktum är att man helst inte åker dit alls, men vi beslutade oss för Rusta tack vare er (PÅ GRUND AV menar jag egentligen faktiskt).

Först letade vi parkering i tio minuter medan det svavelosade rent allmänt ur truten på oss båda. Sen skulle vi ha kundvagn. På Nordby är det norska regler, vilket betyder att de där fejkfemmorna vi (maken) alltid har bara är att glömma. Norrmännen kör med tior. Det hade vi inte, så vi svavelosade lite till medan vi växlade.

Det betyder att utmattningen var total redan innan vi kom igenom entrén.

In på Rusta.

IMG_5198

Där maken glatt noterade att det var kampanj, enligt skylten mitt i bild.

Då började det mola bakom vänsterögat på mig och så fick jag lite armsvett.

Kollade snabbt igenom alla mattor, konstaterade att det antingen var fel på material, färg eller storlek. Däremot var det bra priser. Även om det nu inte hjälper så mycket när man inte hittar något.

Så vi drog tiokronorskundvagnen hela vägen till andra sidan köpcentrat för att gå in på ÖoB. Där började det mola bakom högerögat. Och de hade just inget alls av intresse, förutom halkskydd.

Där bestämde jag mig för att sänka kraven en aning och dra tillbaka till Rusta. Har man ändå gjort sig omaket att åka skall man inte komma hem tomhänt tänkte jag och hade en plan. Om jag nu inte kunde hitta en vettig stor matta kunde jag köpa två halvstora och lägga bredvid varandra.

På väg tillbaka igen passerade vi bokhandeln.

IMG_5201

Jag vill bara påpeka att vi faktiskt befinner oss i Sverige. Inte i Norge. Även om det är tämligen svårt att tro.

Men den här skylten retade livet ur mig.

IMG_5202

Hur tolkar ni den? Jag tolkar den väldigt bokstavligt, vilket känns som en passande tolkning i just en bokhandel. Att man får köpa allt på bordet för 149 spänn. Varenda liten bok får man med sig till det facila totalpriset av 149 kronor. Eller ja, “alt” på bordet åtminstone?

Väl tillbaka på Rusta upptäckte jag att jag kanske inte hade kollat så noggrant vid första besöket, jag var så fokuserad på att gå runt och pipa över att det var fel på alla mattor att jag inte såg skylten som talade om vilka mattor som kom i stora storlekar, vilket visade sig vara ganska många.

Valet stod slutligen mellan tre mattor som kom i storleken 200 cm x 300 cm och det blev en som var hundfotsmutsfärgad. Äggskalsvitt eller creméfärgat göre sig icke besvär i ett hundhem.

Nu ligger den på plats.

IMG_5207

Och är provgådd, provlegad och fått stamp of approval av båda jyckarna.

Själv är jag synnerligen icke-positivt inställd till dagens upplevelse och planerar att kasta mig i bingen.

Men först skall jag ge mig själv en klapp på axeln för väl utfört värv och ni skall ha tack (hrmf…typ?) för att ni tipsade om Rusta.

Imorgon skall jag försöka ha en mer välvillig inställning till livet, trots att det är måndag, för på tisdag är det ju fortsättningen av frumiddagen.

Herregudihimmelen så trött jag är.

Och gnällig.

Synvilla och ögonmått

Nu har jag letat stora mattor på Ikeas hemsida. Det är bara att glömma. Det existerar inga tillräckligt stora mattor som är … vad hette det … långluggade? Bara av typen strävhåriga eller inte håriga alls. Jo det fanns en, skitsnygg, som var stor och luggig men den var mestadels benvit. Här är inga ben vita nästan någonsin, så det verkar oerhört opraktiskt. Hundarnas ben är mest smutsgrå och mina ben drar åt det bårhuslila hållet. Fördelaktigast färg hade varit gråkamoflage, om det nu är en färg.

Och det måste ju såklart vara matta med just lång lugg. Annars blir det inget hundrum. Hundbarnen tycker inte det är kul med platta mattor och det hundbarnen vill ha det får hundbarnen. Såklart.

Vi får helt enkelt slå på stort och åka till Happy Price i Tanumshede (jag kan nästan inte skriva det utan att fnissa lite). Men de har mattor och det var ju norra bohusläns variant av GeKås.

Men alltså kolla här, maken måste ha varit påverkad av något när han mätte och kontrollmätte.

Visst ter det sig helt jäkla osannolikt att det skall få plats en tvåsitsig bäddsoffa mellan garderoberna?

IMG_5192

Dörren är normalbred. Något stämmer inte.

Att soffan är 157 cm bred tvivlar jag inte på eftersom den bäddar framåt och vecklar ut en säng på 120 cm, då låter ju totalbredden på soffan helt rimlig. Vad som däremot låter allt annat än rimligt är att utrymmet mellan garderoberna är 158 cm. Det kan det bara inte vara? Och ja, i så fall hänger det på det berömda hittefåret som sagt. Men det kan bara INTE vara det? Det är mer troligt att det är fel på tumstocken?

Jyckarna har även fått en leksaks- och benhörna i smutten.

IMG_5191

De hade en del prylar kan man säga. Återstår att se hur länge det kommer se ut så.

Sedan konstaterade jag vad vi verkligen behöver.

Halkskydd för mattor. Kilometervis. Eller superlim.

För jag är skitless på att lägga rätt mattorna, som inte ens är överdrivet många, varje gång jyckarna så mycket som andats på dem.

Jamen Happy Price idag då?

(Och en kopp förebyggande sprit)

En tegelsten igen alltså

Jag hävdar med bestämdhet att det är knark i Apple-produkter. Och jag är en Applepundare. Varje gång det är ett nytt telefonsläpp chockeras jag av BEHOVET som uppstår. Trots att jag alltid har den senaste modellen och är nöjd och inte kan tänka mig att jag någonsin skulle känna längtan efter något nyare och bättre.

Sen kommer Apples årliga presskonferens där de presenterar alla nyheter och jag sitter som fastnaglad, med ögon stora som tennisbollar, i fascination över de nyaste tillskotten i äpplefamiljen. Och så börjar det krypa i mig av habegär.

En abstinens över något jag inte ens visste att jag ville ha, som om det vore metaamfetamin i prylarna.

Den här gången var det givetvis iPhone 6 Plus som lockade.

VARJE år samma sak. Jag var sjukt nöjd med min storpadda, ända tills de presenterade minipaddan. I år var jag lika nöjd (nåja nästan i alla fall) med min iPhone 5s (inte lika nöjd med den sunkiga batteritiden och att den blir så varm att det går att steka ägg på den när den sitter på laddning eller när processorn i den går på högvarv). Jag bokade såklart på släppdatum den 19 september och har sedan dess blängt på femman och tyckt att den kändes ungefär lika modern som en Nokia 3510.

I förrgår kom avin på posten.

Den är stor. Den är faktiskt så stor att jag knappt behöver läsglasögon för att kunna använda den.

IMG_0672

Skillnaden mellan den och min Nokia 3510, eller förlåt, jag menar givetvis min 5s.

Den är lika stor som en halv minipadda.

IMG_5157

Och den är till och med så här mycket större än min Samsung Galaxy.

IMG_5158

Och jag älskar den. Abstinensen är stillad. Åtminstone ett år framöver.

När jag berättade för PGW om telefonens ankomst kom den absolut roligaste kommentaren någonsin. En bekanting till henne hade uttalat sig om telefonen.

“Jag gillar den verkligen men man ser fånig ut när man pratar i den, man ser ut som man står och lutar sig mot en dörr”

Det skulle kunna vara det roligaste jag hört på länge.

Min kommentar, som inte alls spelar i samma liga som ovanstående, var:

“Vi har alltså gått från våra första tegelstenstelefoner, till minitelefoner och är numera tillbaka i tegelstensträsket, det är bara sjukt mycket mer sofistikerade tegelstenar numera”

Och ja, maken är orimligt avundsjuk. Eftersom jag beställde den i smyg i tron att han hade gjort samma sak, som alltid i dessa äpplefamiljtävlingar. Det hade han inte.

Det är lite dålig stämning här hemma nu.

Men jag är verkligen skitnöjd över att ha fått min Applefix för i år.

Inredningsfunderingar minsann

Det där förhatliga mellanrummet (ja, ytterligare skitdålig Göteborgsordvits) som inte går att göra något med driver mig till vansinne. Det är fortfarande ett icke-rum som fyller ingen funktion alls, förutom som walk through closet (jag hade hellre sett en walk in closet) om ni frågar mig.

Frågar ni däremot jyckarna, särskilt Liten, så är det ett svinbra rum. En jättestor hundlekstuga dit man släpar alla sina byten. Allt från tillåtna leksaker till tofflor, skor och allt som ivrigt tjuvas ur tvättkorgen.

IMG_5167

Som sagt. En walk through closet/lekstuga.

Det är alltså inte en staty med boll som sitter i hörnet, det är såklart Liten som blickar ut över sina domäner.

Nu när jag kikar på bilden kommer jag att tänka på när jag kom gående med Liten under båtsemestern och vi mötte en rar farbror som slog sig för knäna och sa “men stackars lilla hunden som har fått gips på benet nu när det är sommar och allt”.

Det där benet med långstrumpa är onekligen en synvilla. Farbrorn blev glad när han såg hur det egentligen låg till och att det var byrackans lite originella teckning. En lång, en kort = en halv morsesignal, men inte gipsat ben.

Igår mätte maken avståndet mellan garderoberna och kom fram till att vår bäddsoffa får plats där, även om det kommer hänga på hittefåret. Sjukt praktiskt om det funkar. Då tänker jag att soffan får stå där, med ett litet bord framför. Inte den myshörna jag hade tänkt från början, mer en mysvägg, med lite belysning på endera garderobskortsida. Och i smutten står katträdet så Mini kan sitta högt uppe och gäcka jyckarna samtidigt som hon får finfin utsikt genom fönstret. Det skall även inhandlas en leksakskorg till samma smutt så man slipper vada genom ett hav av hundleksaker och så är planen att lära dem att ta en sak i taget och sedan lägga tillbaka det de inte använder (man kan väl drömma?). Eller så har man åtminstone ett ställe att plocka undan alla spridda skurar av leksaker.

Det här måste vara hundmänniskors motsvarighet till barnmänniskors spridda legobitar?

Men då kommer samvetet. De älskar ju det rummet och framför allt mattan. Att greja med ben eller bara använda mattan som sovplats har blivit enormt poppis.

IMG_5170

Har jag hjärta att göra så här mot jyckarnas favoritrum?

Och vad skall jag göra med resten av rummet?

Jag är inte bra på det här med inredning alls. Men att kasta bort all yta i ett skitstort rum känns ju lagom korkat.

Några synpunkter eller andra idéer?

Det här rummet går till historien som det mest korkat ogenomtänkta jag någonsin haft att göra med.

(Nej, det blev ingen båttur, vädret gick från klarblått till chockgrått)

Hörrni göteborgare i (humhum) yngre medelåldern?

Ingrid gav mig en nostalgitanke i kommentarsfältet till bilåkandet i stan. Eftersom somliga föreslog kollektivtrafik istället för bil och jag fick krypa till korset och erkänna att jag inte åkt kommunalsnöre sedan man åkte på papperskuponger och de såg ut så här:

Screen Shot 2014-10-11 at 12.53.13
Bilden lånad från bloggen Nostalgorama

Nu snackar vi 80-tal. Häften med 21 kuponger och det kostade en kupong till stan om man var under 16 år, två när man var på fel sida 16-strecket. Om jag inte minns helt fel? Först på gymnasiet fick vi månadskort (man var tvungen att ha ett visst antal kilometer till skolan för att få de hett eftertraktade papperskorten).

Varje gång man fick nytt häfte doftade det frihet. Det kändes som att hela världen låg framför fötterna och man kunde åka orimligt mycket buss till skojiga ställen, som exempelvis Liseberg. På den tiden var ju inte föräldrarna särskilt hönsiga.

MEN…och nu behöver jag hjälp. Det kan inte bara varit jag som minns det här. Använda kuponger sparade man och de var hårdvaluta. För man gjorde någon slags kupongorigami och längst kupongfläta vann. Oklart vad man vann, äran antar jag, men jag vet att min fläta hängde runt den obligatoriska spegelväggen i flickrummet med ljusblå vävtapet på radonväggarna och heltäckningsmatta som antagligen stod för ursprunget till Ebola med tanke på vilken smittohärd det måste varit.

Nåväl. Flätorna såg ut så här.

Gum wrapper chain

Fast här har någon gjort en kedja av tuggummipapper istället.

Och den här bilden förklarar väl lite bättre hur man gjorde.

93be80535f70da19759bc15650d4690e

Snälla säg att det inte bara var mitt tonårsjag som pysslade med sådana saker?

Nu blev jag extremnostalgisk.

Uppdatering: PGW påminde mig om att påminna eventuellt yngre läsare att detta hände sig på den tiden det från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskrivas … när internet alltså inte hade hunnit bli en kortlivad fluga (Inez Uusman hade lite fel), på TV fanns bara två kanaler och man sysselsatte sig med andra saker än man gör idag. Typ kottar, barkbåtar och kupongkedjor.