Challenge accepted.
Så här ser resten av handen ut. Vänsterhanden.
Högerhanden ser likadan ut.
Om man får lov att säga det själv så tycker man att man har vintergatans coolaste naglar nu faktiskt.
Och om man inte håller med om det så har man skitusel smak och ingen koll på Barney Stinson.
…fast ändå lite glad.
För det första.
Jag rusade ut genom dörren efter att ha skrivit föregående inlägg eftersom jag vet att polisstationen här inte direkt har generösa öppettider. Här får man bara göra hyss före 15:00, då går Farbror Blå hem. Lite som “vad gör de på banken efter tre” fast banken numera har bättre öppettider. Här kan man istället fundera över vad polisen gör efter klockan tre. De fångar i alla fall inte bovar, gör pass eller ens är särskilt trevliga när man råkar ringa mitt i natten för att diverse dårar pysslar med störande av oordning. Ja, jag menar oordning, det är ju liksom ingen ordning i hamnen sommartid vanligtvis och det krävs en del för att störa den oordningen.
Nu vet jag även vad de gör före 15:00. Inget alls. Det fanns inte en polis så långt ögat nådde, men det fanns en väldigt trevlig passperson och det tog cirka en minut att fixa passet. Återigen kom funderingen, varför i hela friden envisas de med vit bakgrund till alla? Jag är nästan vithårig, på passbilder ser det ut som att jag är en skallig sur bedragare för håret försvinner in i bakgrunden. Särskilt på den här passbilden, för jag vågade inte ens fråga om jag fick ta om.
Nu kan jag i alla fall andas. Nu är det gjort. Det var fördel landsort – första gången jag inte köat i en miljon miljarders timmar för att skaffa pass.
För det andra (och det här är nackdel landsort).
Innan jag lade benen på ryggen och rusade till polisen kollade jag leveransstatus på spionkameran. Så den inte skulle komma när jag inte var hemma. Och i ALLA bekräftelser jag fått från Apple har det stått leverans 20 oktober. Expressleverans. DÖM om min förvåning när jag går in på transportörens sida och ser att det står leverans den 21 oktober. Vad faen?
Så jag ringde, frågade varför Apple säger 20 oktober och transportören säger 21 oktober.
Mycket sympatisk dam i andra änden förklarade att det var för att jag bodde i landsort och landsort är en dag extra. VAFALLS? Det svaret var svårsmält. Jag är numera medelålders och bor på landet.
Jag som var hej och du med killlen som körde äppleproduktrundan hos mig i Göteborg, han ringde alltid för att kolla var jag befann mig och om jag ville ha grejorna lite tidigare när han ändå skulle passera på väg hem. Jag har alltså gått från specialbehandlad till…degraderad?
Landsort? *skakar ledsamt på huvudet och försöker greppa konceptet*
Kameran har alltså inte kommit. Gråt och tandagnisslan över att inte få leka Big Brother idag utan få vänta tills imorgon.
För det tredje.
Det var dags för nagelfix. Och inte vilket nagelfix som helst. Det nagelfixet som jag har planerat ihop med Jessica sen i somras. Ni som fattar det här kommer få skitstora guldstjärnor i boken, jag säger bara legen … wait for it … daryyyyy ….
En sneak peek på min tumnagel. Resten får ni se imorgon. Om ni visar att ni har koll på läget så jag inte kastar pärlor för svin hehe.
Jag är i alla fall skitnöjd. Samtidigt som jag tycker att det är synd på så rara ärtor att Neil Patrick Harris är gay och så tänker jag ägna höstdeppen åt hans rollfigur Barney Stinsons motto.
Det här är vad jag kallar sjukt snygg och motiverande mindfulness.
Och med honom som dagens tema skall ni även få ett bokips. Han släppte en biografi förra veckan. Skriven i du-form och med en lite annorlunda tvist, man får välja i vilken ordning man vill läsa om “sitt” eget liv.
Sjukt underhållande format att läsa.
Antingen skyndar ni er att köpa innan köpstoppet börjar eller så lånar ni på bibblan.
Choose your own auto biography av Neil Patrick Harris.
När man inser att passet gick ut den 4 oktober, att det bara är elva dagar kvar till avresa och att man kanske skall lägga benen på ryggen och springa till polisen helt frivilligt nu för att få nytt?
Måste man vara snygg på ett pass?
// Ser Inte Klok Ut
Titta vem som dök upp!
Efter att ha spenderat två dygn bakom soffan låg hon helt plötsligt högst upp i sitt skinande nya katträd.
Eller ja. Inte två HELA dygn. På natten verkar hon knata runt för att sedan lägga sig och sova i den lilla kojan i trädet. Kojan är tydligen guds gåva till den här katten.
Jag är dock lite fundersam över hur hon tog sig dit. För hundarna var i skogen med husse förut och då kom hon som skjuten ur en kanon för att attackkela med mig. Sen kom träskmonstren hem igen och hon drog kvickt som en avlöning tillbaka under soffan. Och så helt plötsligt har hon blivit modig som ett lejon och gått förbi mig, in i andra rummet och upp i trädet. Utan att någon har märkt det.
Nu är familjen komplett i det nya boendet.
Och min lilla minikisse är bedårande söt.
Nu skall hon bara lära sig att det inte är livsfarligt att gå och kissa på marknivå.
Imorgon skall vi fila på köpstoppsregler tror jag minsann.
Jag är så himla stolt över oss allihop som faktiskt vill sluta med okynne utan att bli fanatiska.
Jag avslutade ju inlägget om köpstoppet med att skriva att jag hade beställt en grej. Som kommer imorgon om man får tro trackingsystemet och den här grejen ser jag VERKLIGEN fram emot.
Minns ni att maken köpte en hundspionkamera för en evighet sen men aldrig fick den att fungera? Någon billig skit som inte skulle kunna göra så mycket mer än att vara riktad åt ett håll, filma och visa. Det enda den har gjort det senaste året är att vara riktad åt ett håll, men varken filmat eller visat. Däremot har den blivit ganska dammig och nu åkte den i papperskorgen.
Apple uppdaterade sin shop i fredags efter nysläpp av iPad bland annat och då hittade jag den ultimata spionkameran.
HOHO. En kamera som man styr med en app. “Japp för app” är mitt motto. Allt som går att appstyra är ju vansinnigt underhållande och i många fall faktiskt praktiskt.
Den här kameran kan man vinkla via app för att se åt alla håll och kanter. Den har både högtalare och mikrofon, vilket innebär att jag kan avståndsskälla på Liten när han funderar över sattyg, den funkar både i ljus och mörker och bäst av allt, den har minne för att spela in sju dygn (om man åker bort och vill använda som larm).
Ja, jag erkänner, det är en vansinnigt skojig grej, men samtidigt så har man den där eviga oron när man har husdjur och lämnar dem ensamma. Mardrömmen att det skulle börja brinna eller om något skulle hända utan att vi vet om det. Vi är ju sällan långt hemifrån, men vad hjälper det när vi inte har en aning om vad som försiggår här hemma?
Dessutom har den rörelsedetektor som larmar i appen om just ingen alls är hemma och det kommer tjuvar och banditer ifrån Kamomilla Stad.
Känner jag mig själv rätt kommer dess primära uppgift till en början vara att se hur Liten bär sig åt för att ta sig upp på ställen som ter sig omöjliga att ta sig upp på och hämta grejor han absolut inte får hämta. Jag kommer gå hemifrån extra mycket enbart för att kolla husdjur i telefonen.
Den jycken kommer få århundradets chock när matte skäller på honom genom kameran hehe.
Det sekundära till en början kommer vara tryggheten i att kunna ha koll på läget.
I huset i Gbg har vi ju larm med alla möjliga sensorer för brand, inbrott och allt möjligt och omöjligt som kan hända, med inbyggd kamera men den filmade ju bara OM något skulle hända.
Den här gör nästan allt det.
Mitt nya hem kommer bli ett Big Brother-hus med Marimekkotygsfondvägg.
Och mitt liv (eller mest hundarnas) kommer bli en dokusåpa.
Mannen har dessutom inte ägnat en tanke åt att jag kan kolla vad HAN gör när jag är på semester.
Det här borde kunna bli hur kul som helst va?