Author: Victoria

Jag har ju min coach, PGW, som ivrig påhejare av köpstoppet. Som inte bara coachar utan dessutom kommer med presenter lite då och då för att hålla mig vid gott mod. Oerhört praktisk coach. Hon är dessutom läskigt bra på allt sånt där som har med rensa och slänga att göra (så bra att jag är osäker på om det är en bra eller dålig idé att bjuda hem henne eftersom jag vet att jag behöver hjälp men vet inte om jag kommer klara att ta emot den då jag är en liten hamster).

Häromdagen hittade hon en mysko grej på nätet. Etsy närmare bestämt. Som öppnade en helt ny värld för henne. Helt enkelt något hon aldrig hade sett eller varit med om i verkligheten. Och som för mig var hyfsat självklar efter att ha spenderat ganska mycket tid hos släkten i USA.

Det hon hittade var en “pie carrier”. En söt liten tygväska i olika utföranden för att kunna bära omkring pajformar och andra formar.

I det där stora landet i väster är man rätt bra på att ge bort just mat. Inga konstigheter. Har man varit i sommarstugan i ett par veckor och grannen vet att man kommer hem till ett tomt kylskåp så kommer de gärna över med lite olika maträtter. Ligger någon i familjen på sjukhus, ja då lagar kompisarna mat och hjälps åt med att utfodra resten av familjen eftersom mat ofta inte är prio ett om man har annat att tänka på.

Och så det eviga avlidandet som säkert alla har sett på film. Maken/makan dör och änkan/änkemannen får massvis med käk.

Personligen tycker jag att det är en rätt käck gåva. Vi svennebananer har ju en tendens att ge bort alkohol när vi går på kalas, vilket egentligen är ett jäkla otyg. Vad vet vi om hur det står till hos de man går på kalas hos och som kanske får 20 flaskor vin om det är ett större ståhej och någon i familjen har problem med just alkohol? Det är vår kultur, men för andra kanske det verkar lika rimligt som om vi skulle komma med en kruka marijuana i present? Vi envisas med att ge bort droger egentligen.

Vi dividerade lite fram och tillbaka om det där och konstaterade att vi borde ändra på det där. Jag tar gärna en äpplepaj i present och sist jag fick en låg den definitivt inte i någon fancy pie carrier. Eftersom vi inte har några sådana i Sverige. Jag fick den i en pappkasse från Ica.

Igår fick jag present från PGW. Och jag flinade från öra till öra när jag öppnade kuvertet. En alldeles egen pajpåse (ett ord som absolut inte bör särskrivas för det är en jäkla skillnad på pajpåse och paj påse).

Se så finurligt.

Givetvis har jag lagt en pajform i tygkassen, dessvärre tom. Men perfekt passform och man behöver inte oroa sig för att den skall välta åt varken det ena eller det andra hållet.

Ingen plats tar den heller, när den inte används.

Ja, det är en hundnos till höger i bild och det ligger lite hundhår i den annars rena pajformen.

Det ingår som sagt i kostcirkeln i det här huset.

Men visst ÄR det verkligen fiffigt?

Skall vi ta och anamma något positivt från det stora landet i väster och börja ge bort käk istället?

Jag tycker det är en skitbra idé och hade inte funderat över det om det inte hade varit för att PGW älskar Etsy.

Och om jag bara någon gång kan få en ny symaskin (hej tomten jag önskar mig en symaskin i julklapp) så kan jag börja sy pajpåsar i olika storlekar, bullpåsar och andra matrelaterade bärkassar. Formar av olika slag kostar ju skit och ingenting på Ikea.

Det är ju faktiskt mycket trevligare än att ge bort droger.

(Även om jag motvilligt går med på att även socker är en drog.)

I så fall skall min första present bli min världsberömt goda broccolipaj, till svärfar, efter jul när han är less på julmat.

Vad tror ni om idén? Eller vill ni fortsätta få alkohol och blomster?

Ja det kan hända att jag har fastnat lite i pysselbloggar nu. Inte sådana där “ner med patriarkatet nu skall vi aldrig mer köpa något alls utan ägna oss åt självhushållning för att vi inte tror på kapitalismen” utan bloggar som den där Hemgjord jag skrev om häromdagen.

Men det här är ju bara positivt pyssel?