Author: Victoria

Men Simon ville inte visa sig förrän han hade fått sitt första bad. Marsvin är tydligen en smula fåfänga?

Jag och Simon kommer väldigt bra överens. Han är lättskött, gör inget större väsen av sig och han har integrerats mycket väl. Han knycker inga skor eller gör inbrott i sopskåpet heller. Numera håller han sig även på sin plats nattetid och har slutat skrämmas.

En skötsam snubbe. Mer än vad man kan säga om hans matte.

Och så här ser han ut bakifrån.

Det går inte att se att Simon egentligen inte tillhör familjen faktiskt. Det känns inte så heller.

Fascinerande faktiskt.

Bor ni i Sthlm har ni tur, för Simons skapare är banne mig magisk. Jag har fått höra i hela mitt vuxna liv att det inte funkar med extensions för mig eftersom jag har tunt nordiskt hår.

Jag medger att jag var skitnervös vid återbesöket och fantiserade ihop saker som att mitt eget hår skulle vara helt borta och andra vidriga scenarion. Så var det inte. Mitt hår hade blivit skitlångt och inte ett dugg tunnare.

Pipersgatan 30. Elin. Jag hjärta Elin.

(Nej, jag är fortfarande inte sponsrad, bara skitnöjd och lycklig. Det är ingen som vill sponsra mig konstigt nog.)

Jag relaterar till den här snubben och sångtexten. Trots att han har skägg och har byggt sin kropp med hjälp av öl och friterade saker. Dessutom svänger det om låten, country är så jäkla underskattat.

I mitt fall beror det på tre saker.

1. Att min kära kära kamrat har öppnat en tredje restaurang. Den här gången en Food Court som komplement till finrestaurangerna. Inget av ställena serverar kaninmat direkt och vi vet ju redan att allt som är onyttigt är svingott.

Food Courten är för övrigt placerad i den nya gallerian i stan som invigdes i torsdags och som jag invigde med att äta en pizza. Den här stan måste ha flest butiker per capita i Sverige. Sjukt snygg Food Court dessutom.

Med lika snygga partners.

2. Ben och Jerry. Mina bästa kompisar. Men de är illvilliga.

3. Ost! I alla dess former. När jag spankulerade igenom den nya skitstora mataffären i gallerian hittade jag en ost jag inte sett tidigare. Ost med jalapeño och sådana grejor i är vansinnigt gott, men det är sällsynt att hitta dylik ost. Nu gjorde jag det och mitt midjemått beklagar sig högljutt.

Gillar ni hårdost med lite sting, testa den här. Herregud vilken goud gouda.

Jag förstår verkligen inte hur mänskligheten kunde skicka män på månpromenad för 46 år sedan, men fortfarande har ingen uppfunnit nyttig glass och god fettfri ost.

Eller bara ett piller man kan äta för att neutralisera alla kalorier man (jag) petar i sig.

Hade jag inte varit så jävla usel på kemi hade det varit mitt livsmål. Ett kalorineutraliseringspiller.

Men nu hoppas jag att torsdagens alla tantprover skall lösa min double-wide version av mig själv.

Visst får man lite extra rondör om man har östrogenbrist? Tänk om det visar sig att jag inte har östrogenbrist?

Vad skall jag skylla på då?

// Hon som gick ner nästan sex kilo när hon fick motionscykeln. Det var då det.