Förra veckan fel sida, denna veckan rätt.
I måndags åkte jag till Gbg för att träffa Trevliga Mäklaren (och hennes sjukt trevliga 16 månaders Border Collie). Jag är fortfarande kvar i mitt lilla hus. Vill inte alls längre. Vill inte flytta, vill inte lämna stadsdelen. Jag har ju för sjutton haft det här huset sen jag var 23 år. Min fasta punkt genom den virvelvind som kallas livet.
Imorgon kanske jag kan få en viss förklaring till mina motstridiga känslor eftersom jag skall kolla om jag har något östrogen kvar eller om det är dags att stabilisera svängningar och vallningar med medikamenter.
Jag kan inte ens bestämma mig för om jag vill att min puckade sinnesstämning skall bero på inget östrogen (och möjlig annalkande skäggväxt), eller om jag inte vill det.
Under tiden ligger jag här och skall sova, medan jag kikar på min tapet och tänker på när jag, alldeles ensam, satte upp den.
// Den Vankelmodiga (med möjlig östrogenbrist)
Behå-Helene says:
Hoppas du är ok.
BTW. Tapeten är skitsnygg. Blå. Randig. 🙂
PJAK/Anna says:
Då hoppas vi doktorn kan tala om för dig om du är vankelmodig pga av hormone eller bara för att du kan. 😉
Victoria says:
Ja! Enda gången jag HOPPAS på att ett prov skall vara lite svajigt. För att få hjälp. Men om det nu är så, tänk om jag blir snäll och alldeles jämn i humöret av medicin? Då kommer ju bloggen stendö? 🙂
I mitt huvud says:
Fy, vad sorgligt! Jag vet inte om jag ska råda dig att det är dags att släppa taget, eller att du borde behålla ditt egna hus?!
Kram från en lika velig typ….
Victoria says:
Sorgligt var ordet sa Bull. Oavsett allt så har det varit min fasta punkt. Men just nu är jag lite mindre vankelmodig.
I min värld says:
Hormoner är ett otyg sa hon som lider av flickbrus……..trots medikamenter :-/
Det är alltid sorgligt att släppa sånt som man har haft läääänge, ibland måste man men om du nu inte måste sälja, varför inte hyra ut?
det är kanske ett (bättre) alternativ om man får rätt hyresgäster såklart och det där sista är ju alltid ett aber….
Victoria says:
Alltså. Har du hedebyar och annat TROTS medikamenter? Vad är rättvisan i det då?
I min värld says:
Hmm joo men tack o lov inte så ofta och sällan dagtid mest framåt morgonkvisten men jag lovar de är som en mild västanvind jämfört med utan meducin då var det tamejfan orkanvindar
Markattan says:
Kan du inte hyra ut?
Min son behöver bostad 🙂
Markattan
Victoria says:
Jag tror nog inte sonen vill bo i en förort till Gbg där alla grillar samstämmigt klockan sju. Söner brukar inte vilja det? 🙂
Karin says:
Sluta med att vara vankelmodig…..Dags att göra nya saker,nu får ni ju möjligheter att resa (segla i caribien tex)Jag hade jordens ångest över vår flytt,men kände efteråt (när alla fighter på åvc var över)att herregud var skönt det var att inte längre vara Vd på Logistik kompaniet Kaos&helvete,när tex det man inte hittade befann sig inte bara i ett annat hus utan också i ett annat land…..och ang provet,det finns inte så mycke mediciner i världen som kan få dig på ett jämt och snällt humör….haha
Victoria says:
Hahaha, du KAN ha en poäng där med medicinerna faktiskt. Men kanske lite jämnare i humöret?
Alltså jag fattar att det är skönt att slippa vara VD för skiten. Men då vill jag ju göra mig av med allt, eftersom jag vill köpa en svinstor katamaran, bo på den och kajka runt i varmt vatten resten av livet. Vi har ju fortfarande alldeles för många hus kvar.
Hur överlevde du?
Karin says:
Sinnesrobönen var mitt mantra,….skitjobbigt att”rensa”efter 20 års hamstrande(mannen inte jag)400 kvm….sen att det mesta brann upp i flyttbilsjäveln på v t swe gjorde det ju inte roligare….Men nu är det ju så att ju äldre vi blir desto mindre grejor behöver vi faktiskt.