Somliga plockar kantareller…

… andra plockar saker med skal.

Förlåt Majabella, men jag blev tvungen att gå ut och fota monstren som just blev uppburna. O-vördnadsfullt dessutom.

  
Men jag medger att de är väldigt mycket enklare att hitta och sjukt mycket lättare att plocka än skogens guld.

Det är ju därför de är så himla praktiska att använda vid bryggmete av krabbor.

Jag blev så full i skratt av Majabellas jättefrustrerad kommentar att jag helt kom av mig. Jag skulle inte alls visa bilder på ostron, jag skulle ju egentligen berätta om gårdagen, natten och vad jag fick i totalt random försoningspresent.

Det får vänta till imorgon. Nu skall jag titta på andra människor när de äter äckliga saker.

Ömsom vin ömsom vatten

Ömsom jävligt konstig frukost.

Idag åt somliga de här vidriga rackarna till frukostdessert.

  
De växer en masse på vår vattenrätt och är bara att kratta upp från båten. Trots det har jag aldrig smakat och kommer aldrig göra det även om somliga envisas med att påstå att det är gott.

Jag använde ostron som krabbfiskebete som barn.

Jag kommer fortsätta hävda, med en dåres envishet, att det bara är något kotlettfrillor i Sandhamn känner sig tvungna att beställa in som komplement till champagnevaskningen.

6 augusti – sommaren 2015

Jag ber tusenfalt om ursäkt över tystnaden, men jag har varit upptagen med att titta på sommaren.

  
Och åka till Koster (som var indistrisemesterfullsmockat med båtar) med de här tre.


En bäbis. Som har varit ett enda stort solsken sen de kom hit. Jag var tvungen att fråga om han kunde gråta alls eller om han kanske var lite trasig och inte har några tårkanaler. Han var inte trasig, bara glad.

Jag hade såklart med mig Logan. Och Simon.

  

Det har varit magiskt.

Men idag skall jag inte säga att det är värsta lyxen att sova själv med Liten utan snarkande karl. Snacka om att jag jinxade det igår. Inte en enda minut sömn fick jag inatt för att kläggbetten på benen gav mig någon taskig allergisk reaktion vilket medförde att varje bett blev stort som en handflata och jag låg med illröda monsterkliande ben och gned mig mot sängen samtidigt som jag försökte låta bli att klia tillbaka och stortjuta av trötthet.

Det gick inte så bra. Storytel var min räddning. 

Man kan ju lugnt påstå att jag faktiskt fick “njuta” av snarkfri tid och inte slösa bort den genom att sova.

Nu är jag övertrött. Med en hund som är risig i kistan. Gissningsvis kommer det inte bli en stillsam natt nu heller.

Mitt humör blir inte bra av sömnbrist oavsett hur vackert och varmt det är ute.

Det skall bli spännande att se hur natten blir.

Än mer spännande att se resultatet imorgon.

Jag antar att jag kommer vara så arg att det blir olyckligt imorgon. Jag medger att jag inte skulle vilja vara min egen kompis OM jag inte får sova.

Men det var väldigt fint på sjön och god mat på Koster.

Vad gör ni?

Det vackraste jag vet

Är utsikten från pensionärskuvösen. Den är svårslagen.

Jag säger tack och godnatt med solnedgång, hav och silhuetten av båtskrället.

  
Och så gör jag några blandade mentala småhopp och piruetter i ren lycka. Inatt sover jag och Liten i stugan, medan Stor och andningsuppehållssnarkaren sover i båten.

En helt tyst natt ligger vid mina fötter.

Det är nästan så jag överväger att vara vaken hela natten bara för att kunna njuta av tystnaden och icke-vibratona sådär extra mycket.

Synd och skam att sova bort en sådan lyx?

Från torp till koja?

Eller vad det nu heter?

Vi drog till ön. För att vi fick besök från den där storstaden där solen inte går ner i havet. Doktor Spjuver kom hit med bättre hälft och sitt alldeles nästan nya barn. Han slutade vara den evige ungkarlen ungefär en kvart efter att jag hade upplåtit bloggen till kontaktannons och bedrivit koppleriverksamhet.

Nu sitter jag på verandan och stirrar på havet medan jag väntar på att vilopulsen skall sluta hamra på i 200 slag i minuten till mer normala 60.

  
Efter tre veckor på lösdrift har hundarna helt glömt hur man uppför sig.

Först skrämde de slaget på en förbispatserande Cocker med ägare genom att springa precis till tomtgränsen (linan tog helt enkelt slut där) och tala om högt och ljudligt att INGEN annan får vara här. Då blev jag lite syrak på jyckarna och talade med stora bokstäver till dem att sådant beteende inte är tillåtet på ön. Här bor det tyvärr människor som får lov att passera tomten för ett kvällsdopp. Man får inte skälla på dem.

Sedan kom en båt och lade sig vid vår brygga. Då blev jag tvungen att gå ner och göra det som hundarna vill göra med alla som passerar. Tala om för bryggsnikande båt att de inte fick lov att ligga där. 

  
Inte för att jag ens var sugen på att leka bryggpolis, utan för att jag var tvungen eftersom make med gäster är i stan och hämtar båten. Och därmed kommer behöva bryggan.

Det brukar vara ljuvligt avkopplande att sitta med utsikt över fjorden i sol och sommarvärme (kors i taket).

Nu är jag helt slut. Och skitförbannad på ohyfsade hundar.

Någon som vill ha två portugister alldeles gratis?

Jag kan till och med leverera dem till dörr.