SMHI hotade med regn idag vilket fick maken att ränna runt med blåslampa i arslet sent igår kväll för att samla ihop alla viktiga saker och natta dem i noggrant utvalt hörn av ladan så de kunde få skydd från eventuell nederbörd under natten.
Eftersom jag inte ser skillnad på träbit som skall sparas och träbit som skall eldas har jag givetvis inte en susning om vad som är eller inte är vädertåligt på gårdsplanen. Stenen kanske? Vad jag däremot är helt säker på är att tvätt på tvättställning bör plockas in (det gjorde han inte och det är, tro det eller ej, han som är tvättansvarig) och att husdjur oavsett sort ogillar att sova utomhus.
Särskilt små rara innekatter som är rädda för sin egen skugga, men lite för nyfikna för sitt eget bästa. Det ligger mycket i uttrycket “curiosity killed the cat”.
Anledningen till att maken är tvättansvarig ser man här.
Vi har inte tvättmaskin inomhus. Det är ju alldeles för storslaget, vi har ju bara haft dusch inomhus i ett halvår (men ful traktor HAR vi). Skall man tvätta får man gå ut och runt huset, ner för en mossbeklädd trappa, in i husgrunden och i grottrummet längst in och rakt fram står vattenpump, varmvattenberedare och en tvättmaskin. Även om jag inte är särskilt ömtåligt lagd drar jag någon slags gräns vid att gå ut en mörk novembereftermiddag när det regnar på tvären för att sätta på en maskin tvätt. Då kan jag lika gärna gå till bäcken och byka, klappa och gnida mina kläder rena. Det känns ungefär lika modernt. Åtminstone lika läskigt.
När maken fick eld i röven och sprang omkring utomhus och bäddade ner sina pinaler råkade lilla söta katten slinka med utan att någon såg det. Inte ens jyckarna höjde ett hårigt ögonbryn och jag var fullt upptagen med att tvaga mig inför natten.
Sedan kröp jag till kojs. Och om kattflickan inte ligger på sin piedestal när det är läggdags så ligger hon alltid under min säng, för att kunna skutta upp och kvällskela lite. Hon låg varken på piedestalen eller under sängen vilket var oerhört bekymrande. Maken blev informerad om att han skulle leta och det gjorde han. Det konstaterades rätt snabbt från nedervåningen att Mini inte stod att finna inomhus och att hon antagligen slunkit med ut.
Då var det verkligen kolsvart ute, men släpper man ut får man faktiskt se till att släppa in igen, så maken fortsatte leta medan jag bet på naglarna i sängen.
Till slut hittades hon. Längst in i det här hålet.
Om ni inte minns hur föregående foto såg ut får ni scrolla upp igen. Men om man går ner för den där nedrans trappan och liksom stannar till i grottrum ett utan att fortsätta till tvättmaskinen i grottrum två, ställer sig i grottrum ett och stirrar till vänster, där ser det ut som att någon gett sig på grunden med en murbräcka. Hålet är precis så stort att en normalstor människa kan krypa in och det är kanske just därför det kallas krypgrund. Stenröset innanför går under hela torpet och Mini låg längst in och tryckte, och vägrade röra sig en millimeter. Maken kunde inte locka ut henne och mitt misslyckande var lika stort, trots att jag tog med mig älsklingsmaten på en tallrik när jag klev ut i nattsärk, tofflor och pannlampa. Hon vägrade. När katter vägrar är det ingen idé att ens försöka diskutera med dem.
Motvilligt knatade jag in och lade mig igen och det är en överdrift att säga att jag sov varken gott eller särskilt mycket, så imorse klockan halvsex var det bara att klä på sig, ruska liv i maken och den lilla hunden för att ha sammanträde före räddningsauktion i morgonljus. Allt medan den stora hunden sov vidare.
Planen var att den lilla hunden skulle skickas in som förtrupp och fösa ut henne och vi skulle ta emot. De är polare, Liten älskar Mini men Mini älskar inte Liten tillräckligt mycket för att vilja ha honom innanför ett visst säkerhetsavstånd.
Liten blev inkastad i ett hål han aldrig någonsin sett tidigare, och han tyckte det var så spännande att han blev alldeles knollrig av lycka. Han lokaliserade Mini på en hundradels sekund, men han fokuserade sjukt dåligt på uppgiften för det var ju så HIMLA roligt att skutta omkring under huset.
Före tuppen hade vaknat hade vi två husdjur i krypgrunden. Ett som låg stilla som en staty och en som gjorde hoppsaskutt och inte alls hade lust att komma ut förrän varje liten kvadratcentimeter var undersökt.
Då gjorde två meter make det som Liten skulle ha gjort. Han kröp in till båda djuren. Föste först ut Liten till mig och jag hann inte ens säga till lilla hunden att sitta still förrän han hade skuttat in i hålet igen.
En arg make på alla fyra och som knappt fick plats, en överlycklig hund och en skräckslagen innekatt i krypgrunden och så jag på utsidan hålet före klockan sex på morgonen är inget jag rekommenderar alls.
Men alla kom ut. Först glada hunden, sedan rädda katten och slutligen arga maken.
Utan att överdriva alls vill jag påstå att jag har varit tröttare idag än vad jag någonsin varit i modern tid. Så trött att jag för första gången sedan jag var tonåring (om man inte räknar när jag hade influensa) tog en tvåtimmars powernap mitt på dagen. Det hjälpte inte ens. Vilket betyder att det är läggdags precis när som helst, och det talade jag om för maken.
Då skulle han bara gå ut och greja en stund.
Vet ni hur mycket en sådan här låter?
Man kan nästan ana det om man är uppmärksam och ser hörselkåporna.
Vem kommer på att det är praktiskt att svetsa mitt på kvällen och varför är inte han trött?
Och om någon är intresserad, det kom inget regn. Inte en droppe, för det har varit knallsol hela dagen.
Det betyder att sakerna nattades helt i onödan igår, vi hade inte behövt starta dagen under huset och ALLT är SMHI:s fel.
I min värld says:
Eftersom jag tänker o ser bilder sitter jag här o flinar högt för mig själv åt synen under huset på morgonen och dig i särk o pannlampa.
Sen hade jag nog gått ut o ryckt ur sladden för maken så det blir tyst när det är sovdags 🙂
Victoria says:
You and me both. Men det har vi redan konstaterat, det där med att tänka i bilder och måla med ord.
Jag väljer mina strider. Tar det när han börjar skjuta lerduvor utanför sovrumsfönstret istället. 😉
Anette says:
hmm ja lerduvor är värre helt klart 🙂
Victoria says:
Han har ju testat det med. Efter läggdags för min del och i princip utanför sovrumsfönstret som var öppet. När jag tänker på det blir jag JETEARG igen 😉
Birgit says:
Älskar storyn och säger lite äppelkindigt klämkäckt att “det här kommer ni att skratta gott åt på ålderns höst” 🙂
Victoria says:
Det där var väldigt äppelkäckt faktiskt. Vi får väl se vilka av alla historier vi har turen (?) att minnas på ålderns höst. 🙂
Birgit says:
Det bästa med dåligt minne på ålderns höst är ju att närminnet försvinner. Detta kommer ni ihåg men ni kan berätta det för varandra en gång i timman och garva ihjäl er. Blir tiptop 😉
Victoria says:
Den av oss som är läskunnig får läsa godnattsaga ur bloggen? 😉
Birgit says:
Mycket bra idé! Förstoringsglas och pannlampa så funkar det nog 🙂
I mitt huvud says:
Jag skrattar mig fördärvad!!!!
Har SMHI nån klagomur??
Victoria says:
Jag gissar att deras klagomur är på samma ställe som postens? 😉
Bh-Helene says:
Stackars lilla kissenosen. <3
Svetsar eller flexar mannen?
Victoria says:
Finns det TVÅ olika saker man kan göra med en svets? *avlider lite
Och ja, verkligen stackars lillkissen, första gången ute = ett provspring på 20 minuter. Andra gången ute = sova ensam i okänd krypgrund. 🙁
PJAK/Anna says:
Om man har en gassvets kan man använda den som skärbrännare också 😉
Humlan says:
Tack för kvällens garv! 😀 Du i nattsärk och pannlampa, ilsken make krypandes under huset och lycklig hund skuttar runt alltihop. (Jag hade aldrig krupit in i det där hålet.)
Liten skrämd katt vill jag helst inte tänka på, det är synd om skrämda katter (och hundar).
Victoria says:
Jag är ELEGANT i pannlampa, ville bara påpeka det. Fniss!
Moa L says:
Hysteriskt!!
PJAK/Anna says:
Och där har man dagens första leende. Var lite tur det. För det jag läste innan gav inget leende…. Blir inget hundgos idag pg a magsjuka hos hundarnas tvåbenta flock….
Victoria says:
ÅH NEJ. Om man förväntar sig hundgos och det blir inställt??? Jag vet inte ens vad jag skall jämföra med, så tråkigt är det. Jag beklagar. Ett jädra oskick att gå och få magsjuka.
PJAK/Anna says:
Tycker jag också. Funderar på att ersätta det med lite labbematning. Labben är dock så gammal att hon inte riktigt vill gosa på samma vis som de som var planerade. För de planerade har ingen förståelse för att man kanske några timmar senare behöver sluta och åka hem…… (Och så får jag inte ta en med mig heller 🙁 )
Marie says:
Filmen som spelats upp inför mina ögon i den här berättelsen är helt i klass med “Vi hade i alla fall tur med vädret”. Hahahaha!!!
Victoria says:
JA! Faktiskt inte helt olikt. Med en touch av “Konsten att angöra en brygga”?
Tigerhumlan says:
Det är ofta SMHIs fel. Fick mig ett gott skratt till frukosten. Maken är för övrigt väldigt avundsjuk på traktorn. Han vill också HA! Fast då måste vi ha ett torp först. Jag avundas ert torp, trots tvättgrottan ska du veta.
Victoria says:
Så sexigt är det inte att bo på just torp, hade jag inte varit hundmänniska hade jag antagligen inte valt att bo mitt i ingenstans. Men tack vare hundarna älskar jag skiten 🙂 Numera måste det ju vara det absolut billigaste sättet att bo och lättast att hitta, eftersom alla hippa people inte vill bo så här, de vill bo på asfalt i storstäder. Ni har ju i alla fall tomt för lilla vaffen, och ett fint hus med tvättmaskin inomhus 😉
Tigerhumlan says:
Det är ju sant, men eftersom vi är hundmänniskor OCH börjar tröttna på att ha människor precis på oss så verkar ett torp allt mer vi. Dottern på elva håller förstås inte med så vi får väl vänta några år tills vi kan sparka ut henne ops förlåt hon flyttar ut 🙂
Det är rätt nice med tvättstuga inomhus det håller jag med om. Men jag skulle kunna ta att jag får gå till min tvättgrotta under huset (kanske efter en liten uppfräsching då)allt för de fyrbenta.
Victoria says:
Då tycker jag ni skall flytta. Eller ja, ni kan ju vänta tills ni kan sparka ut elvaåringen kanske, för elvaåringar brukar inte ÄLSKA att bo på just torp. Men sen? Det är fantastiskt underbart att bo på torp med hundar och framför allt älskar ju hundarna det 🙂
B-M says:
Hahaha, jag döööör 🙂 “Då kan jag lika gärna gå till bäcken och byka, klappa och gnida mina kläder rena”
Ser det framför mig nu!
Victoria says:
Jag menar det. På fullaste allvarlighet. Fast jag kanske genomför det i handfatet istället om jag akut måste få något rent snabbt 🙂
(Men om du också tänker i bilder, lägg gärna till att jag ser ut som Kulla-Gulla, det är en vision jag gärna vill uppnå)
PJAK/Anna says:
Inte den gamla I Emil I lönneberga då? Krösa-Maja?? Fniss, viss skillnad mot donnan från bilderna tidigare I veckan 😉
I mitt huvud says:
Moahaha!!! Jo, Krösa-Maja, det är ditt nya smeknamn! !!
Victoria says:
Haha! Var det inte hon som höll i tabberaset? Inte mig emot i så fall, tabberas är en av mina bästa grenar. Och dessutom är det lite lite bättre än Gunilla 😉
PJAK/Anna says:
Nope, tabberaset var det Emil som höll i efter att skickat iväg kommandoran. Krösa-Maja var den som hjälpte till med grovsysslor och berättade spökhistorie som den om mylingar….
Victoria says:
Hahaha. Herregud. Nu blir det ett Krösa-Majainlägg bara för det. Kanske inte om mylingar, mer åt det gastkramande hållet 😉
tigerlilja says:
Jag tänker bara på min Tvåas katt (hennes första djur, när hon flyttade hemifrån), en vit angora som var lite (?) neurotisk och verkligen aldrig ville gå ut, nå, vid ett tillfälle när hon fanns i bilen som tankades, lyckades hon tydligen smita ut och var bara borta när dom kom hem. Tvåan grät oupphörligt och svärsonen annonserade i lokaltidning och fick napp av en man som sett en vit katt sitta under en gran. Hon hade troligen suttit still där i två dygn, lilla stackarn.
Victoria says:
Det där är så hemskt att man dör lite inombords. Tvåan har min fulla förståelse och ålder är ovidkommande 🙂
Annika says:
Fina du, återigen har du lyckats vända min dag från typ topp 10 sämst till att jag skrattar högt och inte kan sluta le! Jag kan inte sudda ut bilderna på arg make, glad hund, rädd katt alla i en trång krypgrund.
Tack för att du skriver!!
Victoria says:
Men nej, en fredag skall ju inte vara så sämst. Vad det än är som har förstört din dag så hoppas jag att det blir bättre och jag är glad att katten, hunden och maken gav dig ett gapflabb i alla fall 🙂