NU är jag hemma från mitt biläventyr med möte på okänd ort. Okänd för mig i alla fall, för jag har aldrig i hela mitt liv varit i den staden.
Men jag vågar inte säga vilken stad jag varit i, eftersom jag är lite lite rädd att bli lynchad av de delar av er som bor där och i närheten. För att jag inte talade om det innan pga a) ledsenhet och b) enorm tidsbrist.
Jag är medveten om att jag är usel på att kommentera regelbundet på andras bloggar (om man vill se det från den ljusare sidan är jag istället fantastiskt bra på att kommentera oregelbundet?), men jag läser många och en har blivit en favorit. Förlåt alla andra som jag läser, men efter att damen bakom bloggen skaffade en liten svart hund (som blev stor) och även skrev det roligaste inlägget jag någonsin läst, så var det klappat och klart. Det är nästan omöjligt att tävla mot bloggar med små, sedermera stora, svarta hundar faktiskt?
I vilket fall som helst. Jag var medveten om att jag skulle passera hennes stad på väg hem och bjöd in mig på fika för att få träffa blogghunden Dante (och hans mamma). Jodå, det var inga problem, jag var välkommen. Det lockades även med glass, men så här i efterhand är jag inte helt säker på om de möjligen ångrar besöket tidigare idag. I alla fall Dante. Dante borde ångra att han släppte in mig och inte skällde lite högre och lite farligare på mig.
Mina hundar är ohyfsade. För att uttrycka sig milt. När det kommer besök hoppar de på besöket, går igenom besökets väskor på jakt efter eventuella godsaker och bär omkring besökares skor, med eller utan fot inuti, utan ha vett på att skämmas.
När jag knatade upp mot Dantes ytterdörr skälldes det barskt på insidan, men när dörren öppnades blev det tyst. Och Dante hoppade inte på mig, bet mig inte i någon av mina armar och försökte inte knycka mina skor. Han stod bara och såg väluppfostrad ut medan han blängde skeptiskt på mig. Han kan även ha höjt ena ögonbrynet åt mig, men det var svårt att se under allt lurv. Han var cool. Och söt.
Sedan “muffade” han åt mig för att jag bar mig åt, vilket gjorde honom ännu sötare. Och till slut gick han och ställde sig bakom sin trygga mamma och blängde jättemycket på mig.
Den första timman lyckades jag inte fånga ett enda foto på honom utan att mammas ben var med.
Mot slutet var vi bra kompisar. Jag tvångslekte med honom. Arma hund.
Jag fick ett kort på honom utan mammabenen, men han blänger väldigt tydligt på båda fotona.
Fotografierna heter “Konsten att blänga från getögat”.
Efter att ha ätit glass med vovvemamman och lekt med Blängande Hunden i tre timmar var det dags att åka vidare hemåt och det är bara att konstatera att de tre timmarna gick åt helsike för fort. Jag övervägde att bjuda in mig själv över natten (som Enlisailivet sa; “det kunde du väl gjort, det brukar ju sluta med övernattning när du bara skall hälsa på”), men trots erbjudande om natthärbärge åkte jag faktiskt. Inte för att jag ville, snarare för att jag gissade att maken inte skulle bli superimponerad om jag skulle ringa för andra dagen i rad och säga att jag inte kommer hem.
Det är så himla roligt att träffa människor och hundar när det visar sig att det är precis lika kul i verkligheten som på internätet.
Nästa gång skall jag åtminstone ta med mig den lilla hunden härifrån och så skall han få lära Dante allt han kan. Som att bära på skor och bita i kroppsdelar.
Nu är jag trött i både allmänhet och synnerhet och hur mycket jag än älskar min bil så måste jag tillstå att jag är himla glad om jag inte behöver köra ens en meter till förrän om ett par dagar.
Det är med andra ord sovdags. Och ett stort tack till Ohejdat/Majabella för idag. Det var möjligen första gången, men absolut inte sista. Stor och Liten måste ju dessutom få träffa hunden som matte kom hem och doftade otrohet av.
Imorgon skall jag reda ut mina tankar kring allt som hänt. Först skall jag bara ta tillbaka lite sömn.
i min värld says:
Söt liten blängis det där 🙂
Hoppas du sov gott iaf och får lite utrett i tankeverksamheten.
Här är det (änteligen) fredag och slut på sportlovet i stan. Snacka kaos på jobbet! Ungar i all ära men ungar i flock!!!!Eller rättare sagt föräldrar!! Vi har fått börja med utrop i högtalarna att föräldrarna är ansvariga för sina barn?! Första gången utropet gick ut så kom två mammor på att de hade varit såååå upptagna av sitt samtal att de hade blivit av med varsin knatte på dryga året?! Alltså två knattar som precis lärt sig gå, släpper man iväg dom utan uppsikt?
TGIF alltså! Bara en Barnens konstfredag på fm och en öppet konstlabb på eftermiddagen sen är helgen hemma 🙂
I mitt huvud says:
Man upphör aldrig att förvånas… 🙁
i min värld says:
En sak har jobbet lärt mig och mina kolleger och det är att folk är korkade 🙂 men nu är det snart dags att stänga 🙂 Tjooohooo
PJAK/Anna says:
Vissa borde inte ha barn. Möjligen som går på batterier och fjärrkontroll……
i min värld says:
varför inte sätta föräldrarna på batteri o fjärris?
Victoria says:
Det var en rasande söt blängis. Men han heter Fjante istället för Dante nu 😉
Det där med ungarna påminner lite om en diskussion vi hade just igår. Som jag inte går in på här. Men om man säger som så, jag tror att mina ouppfostrade fyrbeningar är har mer “mamma” och uppfostran än somliga tvåbeningar. Men det behövs inga barnkörkort. Morr.
I mitt huvud says:
Väldigt söt lurvas! Och kul med nya bekantskaper som visar sig vara riktigt trevliga!
Kram på dig
Victoria says:
Ja! Enormt. Jag har bloggen att tacka för många bekantskaper som blir kompisar och det är skitroligt 🙂 Det är jag även grymt tacksam över. <3
PJAK/Anna says:
Nej, hit kom du inte. Får väl överleva och hoppas att du måste passera någon gang med 5 min over…. (Har övernattningsmöjligheter på båda ställerna så ta du med tandborsten 😉 )
Victoria says:
Men jag var nära? Med lite tidsbrist bara. Och jag har alltid tandborste med mig eftersom jag är så ohyfsad att jag aldrig åker hem och att jag alltid lånar säng. Nästan alltid. Det får bli en ny tripp till den andra sidan helt enkelt. Och vi har ju alltid valpkollen? 🙂
Humlan says:
Dante är verkligen bra på att prata med hela kroppen, även om man inte ser hans ögon så bra så fattar man vad han säger.
Hoppas tröttheten släpper lite, tankarna ordnar upp sig och att du får en bra dag.
Victoria says:
SOM man såg hans ögon i verkligheten. Och SOM de blängde på mig. Maken till rart skeptisk hund. Jag har en smula dåligt samvete idag 😉
Majabella says:
Ja, jag kan klart rekommendera att locka In Victoria med lite glass om hon passerar er bostad. Det ger garanterat en trevlig stund och har ni hund så kan ni räkna med att den kommer sova djupt och tungt på kvällen efteråt, Dante orkade inte ens ut på kortkorta kvällskissen.
Victoria says:
Hahaha, nu tycker jag synd om Dante. Jag misstänker att han blev så trött av att ägna tre timmar åt att ha koll så att inte jag snodde dig. Lilla rara lurvkorven. Tre timmar högvakt som han skötte med bravur och ändå hade en ängels tålamod med mig.