Det blev en liten utvisning för min del

Men jag lever. Det gör dessvärre inte min kompis som jag såg på Missing People. Han hittades avliden efter lite drygt en veckas bortavaro. Det är orimligt ledsamt faktiskt, och när jag är ledsen blir jag tyst och fundersam. Jag skall delge mina funderingar när jag är hemma igen.

Mitt i all ledsenhet var jag tvungen att åka på ett, sedan länge, planerat möte. Eller ja, typ möte i alla fall. Om man sitter runt ett bord och diskuterar saker är det ju faktiskt ett slags möte. I vilket fall som helst gick det inte att skjuta på.

Jag tänker inte säga var jag och Batmobilen är. Än. Eftersom jag skall stanna på vägen och hälsa på en som jag lärt känna här. Så det får bli en överraskning helt enkelt.

Under tiden kan ni beundra Liten och hans look för tre år sedan idag. Då var han så här förvillande snäll och bara sov.

Ett par veckor senare var han redo att flytta från kennelmamman, med sina nyodlade synålständer och leksug varje morgon mellan 05.00 och 09.00. Då var det slut på snällsovning i knä.

Men halledudane så rar han var med sina alldeles nya vita strumpor som sitter lite Pippi-Style. Det är han fortfarande, trots att strumporna för det mesta är lite otvättade.

Mammas pojk.

0 thoughts on “Det blev en liten utvisning för min del”

I mitt huvud says:

Mar 3, 2016 @ 07:56 at 07:56

Tänker på dig!! Stor kram

Marie says:

Mar 3, 2016 @ 08:14 at 08:14

Så ledsamt. Jag beklagar. 🙁

Humlan says:

Mar 3, 2016 @ 08:24 at 08:24

Så ledsamt med din kompis. Man hoppas ju alltid att de som har försvunnit ska återfinnas välbehållna.

Liten är verkligen oemotståndlig, bra att du påminner om hur det blir sedan. 😉

I min värld says:

Mar 3, 2016 @ 08:33 at 08:33

Usch så ledsamt! Ett hopp är det sista som försvinner och när det är borta blir det bara ledsamt o eländigt. Tröstkramar!
Fast liten är ju otroligt söt