Gårdagen då. En himla trevlig dag, med himla trevligt besök. Vad som inte var lika trevligt var att maken inte var kvar på torpet eftersom han drog till Jönköping för att kolla på just en traktor. Och det var det enda jag visste, att han skulle köra tur och retur Jönköping för att titta på den där nedrans traktorn.
Det visade sig ligga mer i det. Generellt är män rätt kassa på att informera. Och om man skall vara lite småsint och illvilligt dra det över en kam skulle man kunna säga att kvinnor överinformerar på detaljnivå, medan män säger minsta möjliga. Det här exemplaret excellerar i att glömma att tala om saker.
Kan man glömma att tala om att man skall vara borta på mässa i tre dagar och bara försvinna så ter sig gårdagen som en vårbris i sammanhanget. För visst har han gjort det förstnämnda också. Helt plötsligt kom han bara inte hem en dag och då skulle jag bara veta att det faktiskt är mässa vartannat år som han ALLTID är med på. Rimligt? Det tycker maken.
Nåväl, gårdagen då. Enlisailivet med man (oklart var han ligger på informationskalan) kom till torpet vid elva, med en av två hundar, den snälle Philip. Maken drog kvart i elva, eftersom han skulle köra långt. Så långt var allt frid och fröjd.
Det är dumt att låta två hanhundar på eget revir ränna ut och möta besökande hanhund tillsammans. Hundar har en tendens att gadda ihop sig när de är två mot en oavsett revir och även den mest ranglåga kan bli ballast i stan. Det undviker man. Eller snarare, jag undviker det. Jag har ingen aning om vad experterna säger om det och jag är inte expert så lyssna inte på mig. Jag går bara på egen erfarenhet och egna hundar. Barbro Börjesson och Cesar Millan säger säkert något annat som är mer förnuftigt.
Först fick den lilla hunden med besynnerligt låg rang springa ut och möta Philip. De har ju träffats förut, på Philips revir, där Liten lekte staty varje gång Philip tyst morrade på honom. Det gick skitbra och ingen alls var arg. Det var lek och stoj med både fyrbeningar och tvåbeningar.
Bilderna är ärligt stulna av Enlisailivet. För jag tog inte ett enda kort, men det gjorde hon eftersom hon har en vacker ny kamera som framkallar lite grönskande avundsjuka hos mig.
Liten och Philip lekte tafatt, och skall man tro bilden vinner den lille. Men jag tror de låg rätt lika mest hela tiden. Väldigt roligt hade de i alla fall.
Efter en stund fick den lille gå in för att sitta på avbytarbänken när det var den stora murbräckans tur. Han som är så tuff på avstånd. Först fick han titta på håll och skälla av sig all ilska över att det faktiskt gick både HUND OCH MÄNNISKOR på hans revir. Vilket övertramp! När skallet gick från tufft “stick härifrån för jag är FARLIG” till lite mer gråtigt “jag vill också vara MED” var det dags att säga hej på nära håll.
Och nej. Jag drar inte så mycket i kopplet som det ser ut. Det är den store som är lite feg och sänker sin svansviftande rumpa och stretchar frampartiet. Ungefär en sekund efter det var det inte ens någon idé att hålla i kopplet alls för de trasslade bara in sig.
Det gick lika bra med de två ihop. Ur ett människoperspektiv gick det alldeles fantastiskt bra. Philip tvålade till Stor, precis som sig bör med tanke på ålder, och Stor kom och knölade in sig mellan mina ben för att han blev lite tilltvålad. Det var ju bara SÅ pinsamt att få en smäll av inkräktare på egen mark och då måste man ju faktiskt gå till mamma och lipa lite förtvivlat.
Efter en ganska snabb stund blev det skiftbyte i lekfabriken. Stor fick slicka sina mentala sår i sängen med ett ben, medan Liten fick komma ut igen.
Den lille är mycket bättre på att leka. Han är faktiskt en helt fantastisk lekkamrat.
Sedan gick vi in. Philip hälsade på katten och blev som hypnotiserad. Han klättrade fascinerat nog till mitten av katträdet i sin iver att komma till lilla katten. Träd som träd och ekorre eller katt spelar tydligen mindre roll för den rödvita sorten. Den svarta försökte få kel och kli av alla människorna, medan de sistnämnda kollade på kameratillbehör och diskuterade allt mellan himmel och jord.
Kameratillbehör kan man även ha på sig.
Kameraväskeregnskydd och blixtparaply har helt klart fler användningsområden än ett.
Maken då? Han som bara skulle tur och retur Jönköping. Helt ensam.
Han hade glömt att informera om att han först åkte ett par mil norrut och hämtade en kompis. Efter att de hade kelat med och köpt den skitfula traktorn åkte de via Vänersborg innan han till slut kom hem runt midnatt. Ett tag var det oklart om han skulle komma hem alls. Och det var han som sagt ja till att köpa med sig middagsmat hem.
Jag hade ju visserligen inte varit specifik med vilken dag middagen var planerad för.
Japp, jag var jättearg igår. För att inte all information kom på ett bräde utan snarare i portioner under dagen när jag ringde och ställde ledande frågor.
Jag behöver inte tala om att jag var jävligt hungrig också va?
Nu äger vi tydligen en traktor.
OJ, så roligt det skall bli med valp och getter.
*morrar*
MissK says:
Kom inte o säg att du är förvånad över att ni nu är traktor ägare 🙂
Men nu när han fått sin traktor tycker jag du kan skaffa ny kamera med massa kuliga tillbehör förutom mini zoo du ska ha ute på torpet 😀
Måste komma ut o se detta zoo zombie torp live nångång känner jag 🙂
Victoria says:
Jo. Lite. Jag trodde ändå inte att det skulle bli på riktigt, konstigt nog? Vissa saker köper man bara inte. Du såg ju hur kass han var på att fatta beslut om så enkla saker som jeans, och hur mycket motståndare han var till min bil? *skakar uppgivet på huvudet*
Jag VILL ha kameran som hälsade på igår, men det kan jag inte rättfärdiga. Jag har, de råkar bara damma igen på vintern för att jag tycker det är så trist.
Och du, du är hjärtligt välkommen till katastrofpalatset 🙂
miss says:
Hade vart bättre han velade med traktorer, dammsugare & andra konstiga saker än jeans och t-shirts 🙂
I mitt huvud says:
Jag tror din man är lättare att älska så här på avstånd, som bloggläsare. Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja bo med honom.
Grattis till nya åkdonet!
Marie says:
Du tog orden ifrån mig. Tror jag hade blivit helt skogstokig. Men väldigt kul att läsa om. 😀
Grattis till traktorn, Dammsugarmannen. Grattis också till ponnies, getter, höns och kaniner samt fler lurvskallar. Eller vad det nu blir därute. 😉
PJAK/Anna says:
Glöm inte alpackorna. När de har kommit så packar jag väskan och kommer. För du bor väl inte för många timmar bort från ett hotell, B&B eller liknande?
Victoria says:
Med tanke på att mina planer inte är färdiga på långa vägar pga traktorn så kanske jag bygger om ladan till ett hotell. Även om jag inte tror att det blir så frekventerat. Du är så välkommen så.
En lisa i livet says:
Såg klar hotellpotential i ladan faktiskt. Stor sådan. 🙂
Victoria says:
Han är antagligen skitlätt att älska på håll. På NÄRA håll är det desto lättare att hålla sig för skratt då och då, SKOGSTOKIG är ordet, men åtminstone inte trist. Och det är TUR att han inte har en blogg så han kan skriva dumheter om mig 😉
Du har ju träffat honom Marie. Ulv i fårakläder. Nu återstår bara att klura ut resten av djuren.
PJAK/Anna says:
Angorakaniner? Några chinchillor? En minihäst/pony? Storlek hund… Highland cattle?
Vill du ha fler förslag?
PJAK/Anna says:
Förresten när du ändå är uppretad:
http://www.expressen.se/dinapengar/folkets-ilska-mot-postnord/
Granntanten says:
Jag har en känsla av att samtliga dina läsare har vetat om att ni ska bli med traktor. Det märkliga är mer hur du kunnat leva i förnekelse.
Och jag är helt fascinerad av Lisan. Hur i helsike kan man vara så söt t o m med ett regnskydd på skallen?
Victoria says:
För att alla läsare VILLE att han skulle köpa traktor och jag ville inte. Absolut inte. Hoppet är det sista…osv osv 😉
Och varför säger du inget om hur SÖT jag är i ett paraply? Va va VA?
miss says:
Det VILLE vi inte alls det 🙂
EA says:
Men nu måste den stajlas med spetsgardiner och ha en egen dammsugare ombord! Undrar om han får plats bakom gardinerna sen, hahaa….?
En ny valp låter bra till Liten att leka med efter “impulsköpet”!!! Kram
Victoria says:
Hahaha! Om du bara visste hur du slog huvudet på spiken med stajling. Jag fick nyss se en bild på traktorskrället och min enda kommentar var att den var skitful och sliten. Svaret blev att den skall bli snygg för den skall pysslas med. Man vet inte om det innebär gardiner, men jag stryper honom om han inte gör klart våra andra projekt först.
Och ja, en ny liten pipleksak till Liten. Han skulle älska det. Så får det bli. Plus större sängar så alla får plats <3
miss says:
Ha ha …… Kan nästan se traktorn framför mig med spetsgardiner 😀
miss says:
Fast vi som stalkar dig härinne är iaf rätt glada du är gift med din man 😀
Majabella says:
En fråga; ska han KÖRA traktorn hem till torpet från Jönköping? Det lär isåfall generera en välbehövligt lång paus från nya hyss. Hälsa honom att jag vet var det finns en marknad för betonglejon, många betonglejon.
Avslutningsvis måste jag säga att Philip kändes som en alldeles utmärkt föråkare, nu vet Dante hur man klarar banan mellan Stor och Liten, härliga bilder Lisa!
Victoria says:
Nej. För han har inte tålamod att köra i 30 och därtill är det något fel på styrningen. Hur den skall transporteras struntar jag fullkomligt i, men jag vet ATT den skall transporteras. Först till puckot för fix. Sen hit för att bli snygg. För den är så ful nu att man blir mörkrädd.
Med Dante kommer vi bara se en hög med svart päls. Jag förstår inte hur vi skall kunna skilja på någon av hundarna om vi inte har tur och ser lilla Litens framfötter någonstans i pälshögen? 🙂
I mitt huvud says:
Ja, ja, ja, spetsgardiner i traktorn!! Snälla maken?!
Bibbi says:
Eh, grattis eller något. Jag måste erkänna att jag inte trodde att han skulle vara så *** * ******* att han gick och köpte en traktor. Han måste ha bonde-gener eller något sådant som trängt upp till ytan helt plötsligt. Men nu måste han ju sätta i sådana där spetsgardiner han har en förkärlek för. Tyvärr slängde vi allt sådant efter att min farmor dog annars hade han nog gillat dem.
Ska bli intressant att se vilka djur du väljer till bondgården han håller på att förvandla torpet till. Getter kanske, så kan han göra getost av mjölken.
Jag är också oändligt tacksam över att det inte är jag som är gift med honom. Vete tusan om han hade varit i livet fortfarande då. 😉
Victoria says:
Man får inte mer än man orkar med? Eller, det som inte dödar härdar? Finns det fler käcka ordspråk om mitt liv månntro? 😉
Bibbi says:
Hämnden är ljuv eller skrattar bäst som skrattar sist kanske? 😉
Men han är påhittig, det måste vi ge honom.
PGW says:
En helt ny värld som sagt …
http://traktorpower.se/powerbutiken/party_i_surhalen_3
Eva says:
Haha, ojoj vad jag känner igen detta. Både dålig information(oftast obefintlig) och traktorköp. Många traktorer har det blivit.
Skönt att veta att det inte bara är hos oss det är precis så här.
Victoria says:
ÅH vad glad JAG blir över att det finns en till som tror att telepati eller noll information funkar. Hur gör du för att stå ut? Vi kanske kan byta tips med varandra? 😉
Eva says:
Haha;-)) Jag tror nog bara att jag lärt mig att leva med det med åren.
Jag är så van på nåt vis. Men sen beror det ju helt på vilket humör man själv är på.
Ena gången är det ok och nästa gång får man ett raseriutbrott!
Ibland när han kommer hem med en traktor så säger han -Sa jag inte det?? Eh, NÄ.
Skicka hit din gubbe om han behöver nån ny traktor. Vi har några stycken.
Tror inte ni har så långt att åka heller;-)
Victoria says:
Men alltså? *stum av mållöshet* Ni har alltså flera traktorer? Vad gör man med flera traktorer? Vad gör man ens med EN? 🙂
Var bor du? 🙂
Eva says:
Ja det undrar jag med. Gamla traktorer i bruksskick. Man kan ställa ut dom på Bondens dagar i Backamo.
Jag tycker att det är bättre med en styck med hytt o värme än 15 typ utan värme.
Vi bor på Orust. Vet inte riktigt var ni bor men har fått för mig att ni bor lite mer norröver på västkusten?
Victoria says:
Åh herregud. Jag blir trött av att bara tänka på det. Skall visa den skitfula traktorn maken köpte i Jönköping. Jag förstår inte vad han skall ha den till, men vi får väl se när den flyttar hit.
Vi bor i Strömstad. Både i skogen och mitt i stan. I skogen höst/vinter/vår och i stan på sommaren. Ungefär så och skogen ligger bara en kvart från stan eftersom vi bor i en håla. 🙂