Nu skall jag vara sådär vidrig. En sådan där person som jag själv fullkomligt avskyr. Som bara visar vinglas i motljus, välstädade hem med “rätt” inredning (vitt shabby chic givetvis) och skinande artiga barn utan gräsfläckar på kläderna. Och om de skulle ha gräsfläckar är det givetvis för att de har hjälpt till med att plantera ekologiska saker i trädgården. Ekologiska gräsfläckar helt enkelt.
Man måste bara bortse från att att torpet enbart är jäkligt shabby och inte ett dugg chic, det finns inget vin och hundarna är lortiga men rara.
Trots det är livet skrämmande livslustigt idag.
Jag har, konstigt nog, sovit som en stock hela natten för första gången sedan jag minns inte ens när det hände sist. Vaknade inte ens av att hundarna gick ut på morgonspankulering imorse och jag vaknade halvelva. HALVELVA?! Det har definitivt inte hänt sedan Hedenhös gick i kortbyxor.
Gårdagkvällen/natten avslutades i utomhusbadet.
Väldigt artsy foto. Just det här ser jäkligt mycket mer idylliskt ut än vad det var eftersom man inte ser knotten på fotot. Knott och mygg älskar mig. Det tog tio sekunder att få lika många knottbett och jag hann dessutom svälja ett par stycken.
Tillbaka till förmiddagen. Livrädd drog jag undan mörkläggningsgardinerna i sovrummet. Det fick liksom inte lov att vara mulet, det skulle ju ödelägga alla mina planer.
Det var inte ett dugg mulet.
Då började jag göra små hoppsasteg i ren iver och så hoppsade jag ner till köket för att tillverka min planerade perfekta frukost. Som jag åt på farstutrappan.
Tillsammans med välartad hund. Perfekt hund faktiskt.
Det är så himla lätt att vara välartad när man vill ha mattes frulle.
Sen slängde jag av mig skorna, gick barfota i gräset för första gången i år och bara njöt av livet.
Hade det här varit norm hade jag lätt kunnat slänga alla mina antidepp-piller. Men jag hade även blivit tvungen att sluta blogga. Om livet var så här tillrättalagt hela tiden skulle det ju inte finnas något att skriva om. Vem orkar läsa om barfotagång och doften av nyklippt gräs hela tiden?
Jag har dock ett klagomål. Det finns inget hav här. Men eftersom de så kallade vattenhundarna hellre badar i bäckar än i hav så gör det inget. De fullkomligt älskar friheten här. Inga grannar, enskild väg som ingen förutom vi åker på och kilometervis av åker och skog att lyckospringa över precis hur mycket de vill och massor med bäckar att bada i och dricka ur.
Givetvis väljer de då den enda lortiga bäcken att bada i absolut oftast.
Det finns mer än en anledning till att torpet är mer shabby än chic.
Men det gör faktiskt ingenting alls.
tigerlilja says:
Så vackert! Fast nu ser jag ju fram emot fler linbanefilmer…
Victoria says:
Det kommer nog. Eftersom en femåring med lika barnsliga föräldrar är på väg hit 🙂
Majabella says:
Åh inte ett dugg avis alls; hade bara gjort ont att släppa Dante lös där.
Vill dock meddela att gästrummen nu gått åt under midsommarhelgen till nästa helg: Bråvallahelgen; det dök upp propåer och vips hade jag visst råkat säga ja och jo; det berodde nog på att jag faktiskt inte kände mig helt säker på att du verkligen skulle dyka upp här med din nallekudde. Skulle det krisa har jag dock ett tält till dig och Robbie. Eller en åttiocentimetare utan bollhav att dela på. Eller badkaret. Dock tror jag att jag hade fått gömma yxan o alla knivarna, för dessa gäster är definitivt inte “your cup of tea”.
Victoria says:
Jag förstår faktiskt det. Anledningen till min tystnad är att jag fick reda på att jag skall bli kidnappad nästa helg. Men jag tror inte Robbie är inblandad.
1) Ni är MER än välkomna att komma hit med Dante. Det hade varit urkul hälsar de två lika svarta monstren.
2) Nu blev jag ju ASNYFIKEN på vad det är för gäster om du måste gömma yxa och knivar. FNISS. Do tell?
I min värld says:
Åh där vill jag också bo ett tag iaf tills jag fick lappsjuka. Vilken tur ni har som har lite av alla miljöer, lite stad o lite land o lite hav. Det ser underbart ut 🙂
Victoria says:
Det tar en kvart att köra hem. Lappsjukan är ganska lättbotad faktiskt. Hade det varit längre hade jag inte överlevt 🙂
Tina Johansson says:
Ser underbart ut!
Och så härligt att höra dig prata med hundarna. Tror till och med att jag måste visa maken och sonen att jag inte är den enda som upprepar allt två gånger med barnslig röst när jag pratar med djur 😉
Fast när jag i vintras spelade in lille Teo när han första gången såg snö, höll till och med jag på att smälla av! “Var det gott att äta på snönnen, ja det var det, såå gott att smaka på snönnen…” 😀
Victoria says:
Hahahaha…”snönnen”. Underbart. Och så himla självklart. Precis som “mussiga ben”. Det är djurspråk kan du hälsa maken och sonen. Annars fattar de ju inte.
Humlan says:
Jag vill också ha mattes frulle! Får jag det om jag är välartad??
Victoria says:
Du behöver inte ens vara välartad. Du kan få ändå. Sen var jag en ännu bättre torparfru som stekte bacon och potatis och gjorde min världsgoda äggröra och sedan gick och väckte torparn när det var klart. Dessa talanger som återuppväcks i skogen?
PetraH says:
Gillar att maken har skorna på när han solar sig lite, tur att han inte hade sockar också hahaha
Ser väldigt härligt ut där borta vid torpet
Glad midsommar till er.
Victoria says:
Hahahah, det bästa är väl ändå att han ALLTID har tisha på sig och konstant har bonnabränna?
Behå-Helene says:
Skönt ni haft det! Jag fick några timmar helt solo. Öronen återhämtade sig något.
Victoria says:
Men jag antar att du inte ägnade timmarna åt en god bok för du jobbade väl istället? 😉
Behå-Helene says:
Jag låg på en dyna ute och vilade. Sedan gick jag in och somnade på soffan. Bara jag och Oscar. Oj så skönt! Gjorde jag dig besviken nu? Just det. Åt lite choklad också. 🙂
Victoria says:
Absolut inte besviken. Faktiskt bara glad över att du utnyttjade tiden på ett ljuvligt sätt 🙂
Behå-Helene says:
Inte ofta det händer. Fick lite mersmak. 🙂