Jamen jo, jag är fortfarande förbannad över den idiotiska programidén igår och att de valde 90-talister ur reservhögen från ansökningarna till Paradise Hotel. Så framstod det i alla fall.
Med det sagt menar jag inte att barn inte skall få vara barn och att de skall vara välartat vattenkammade i jugendbena med rosor på kind och solsken i blick där tala är silver och tiga är guld.
MEN. Jag började fundera över barn och/eller föräldrar som finns i min närhet där jag misstänker att det kommer sluta med ansökan till dokusåpa istället för ansökan till universitet och där det med tiden kommer visa sig att de kommer växa upp till olidliga typer.
Exempelmamman i min ålder, två söner på 16 och 18 år. Den mammans favoritskryt om sina söner är att berätta om hur mycket hennes söners kompisar (och söner med då får man anta) älskar att festa med henne och alltid vill att hon skall vara med när det är party.
Ja, jag menar verkligen favoritskryt. Sådant exempelmamman säger ungefär en minut in i en random konversation om något helt annat.
– Hej hur är läget, det var längesedan?
– Jamen du vet, jag har så himla fullt upp med att vara ball morsa och dricka bag in box med grabbarna varje helg. De vägrar ju parta utan mig serrö för de tycker att jag är så HIMLA rolig. Woop woop, put your hands in the air and act like you don’t care. Untz untz untz!
(Inte helt autentisk konversation, men i mina öron låter det ungefär så?)
Ursäkta om jag låter extremt snobbig nu när jag kommer klampandes som en elefant i en snårskog där jag, som barnlös, inte får lov att ha åsikter.
Eller det lilla lilla barnet (typ tre år) som får utbrott i paritet med väldigt aktiv vulkan om öm förälder skulle komma på tanken att köpa kläder till barnet utan att nämnda barn är med och bestämmer och i vredesmod sliter sönder de nyinköpta kläderna. Barnet lär sig inget, föräldrarna har däremot lärt sig att alltid ta med barnet när det är dags för shopping. Det är tydligen viktigt med delaktighet i beslut.
(Jo, jag hajar att man inte orkar ta striden om barnklädsel i svinottan före dagis, men det är väl ändå en sagolik skillnad på att låta barn välja själva i garderoben än att låta dem välja själva i affären, eller är jag helt fel ute här?)
Min bästa är 18-åringen med en svindyr hobby där förälder betalar allt. Häst såklart. Förälder tar till och med extra körkort för att få lov att dra den dyra hästkärran till tävlingar varje helg medan den egna ekonomin går åt häcklefjäll. Ryttarinnans månadspeng går till mascara och fest. Där är det högst oklart när, eller ens om, förälder någonsin kommer sätta ner foten (hoven) för att faktiskt göra sin dotter en björntjänst och förklara det här med kredit och debet så hon slipper bo hemma tills hon är i 40-årsåldern medan de 65-åriga föräldrarna fortfarande kör till tävlingar varje helg. Och till stallet alla dagar i veckan för att hjälpa till att mocka.
Det mest paradoxala. Pappan är enormt allergisk mot hästar. Men gör det ändå.
Som tur är vägs det upp av de där som fixar det själva och har föräldrar som fattar att det är viktigt med balans och konsekvens.
Det viktigaste jag har tagit med mig hemifrån är ömsesidig respekt, vårdat språk (det sket sig kapitalt), bordsskick och att kunna anpassa sig efter situation. Att det på något vis är grundmurat att man inte går på bröllop i trasiga jeans eller sätter upp käft mot mormors jämnåriga kompisar oavsett om de är helt ute och hojar. Jag tog säkert med mig fler saker hemifrån (styvmoderns finaste kappa utan hennes vetskap till exempel), men ni hajar vad jag menar?
Men då kommer något nytt jag fascineras över. Som på något sätt hör ihop antar jag, även om jag inte har gjort någon djuplodande forskning i ämnet.
Vi åker ju båt på sommaren som ni vet. Det betyder att vi besöker många hamnar och i princip alla hamnar på västkusten är partyhamnar sommartid. Medelåldern är väl ungefär just … medelåldern. Vår ålder. Och så är det kanske en båt på tio som består av just 90-talskids.
Vilka tror ni uppför sig generellt absolut sämst i hamnarna?
Givetvis medelåldern. Föräldrarna till 90-talisterna.
Vi kan väl konstatera att man inte gör som föräldrarna säger, man gör som de gör?
Så vi fortsätter väl på det här ämnet en stund till, varsågod att fylla på listan med både bra och dåliga exempel.
Gärna många bra exempel, jag vet inte hur mycket mer mitt blodtryck klarar.
CamillaF says:
Man visst ha åsikter om barn även om man inte har egna! Är snart 48 men tror jag är rebell fortfarande, känner mig som 25. Roar mig kungligt med mina kompisar- men skulle hellre hacka mig i ögat med en rostig spik än att festa med mina ungdomar (20 och 22 år). Så vitt de vet är jag präktiga mamman som jävlar i mig alltid finns i andra änden av tråden när de behöver tröst och stöd. Partykompisar får de däremot fixa själva.
Och hur kan föräldrar lägga sådant ansvar på små barn-att de ska fatta alla beslut?! Barn ska välja vad de ska leka,inte ett dugg mer!!
Och hyfs och folkvett lär man barnen för att de slippa att medmänniskor kräks i håret på dem! Häpp 😀
CamillaF says:
Nejemn fifan- jag låter ju som det där ilskna hembiträdet från gamla svartvita svenska filmer, hon den där bastanta tanten. Hur kunde det bli såhär??!!
Victoria says:
Hahahaha pilsnerfilmer FTW. Det obligatoriska ilskna (och alltid tjocka) hembiträdet var ju roligast av allihop. Nu tyckte inte jag att du lät så, men om du gjorde det så är det ju bara positivt.
Annelie says:
Rent krasst tror jag att de festande barnen bara vill ha med mamman för att få alkohol… Hu, har två små barn och att uppfostra dom är svårare än jag trodde men någonstans känns det som att respekt för andra är bland det viktigaste att lära dom för med det kommer ju annat…
Victoria says:
Det var min tanke med. Och sen undrar man hur partymammor byter från partymamma till bestämmamamma? Det går ju inte.
Glittra says:
Glöm inte barnen som gullas bort till löjliga nivåner för att bräcka den andre föräldern. Det är utflykter och mat det är resor och kläder. Barnen har fredagsmys, lördagsmys och veckomys varje dag.
De vet inte längre hur ett vanligt liv är. De får hjälp med allt hela tiden och det är inga konflikter om något alls, föräldrarna biter ihop och tänker på den lediga veckan.
Victoria says:
Hm. Det där är en svår tankenöt faktiskt. Eller ja, inte om det handlar om att bräcka den andra föräldern om vem som ger mest, men det där med varannan veckas. Då blir det nog annorlunda per automatik även om föräldrarna är bästisar. Fast föräldrarna borde ju kunna komma överens om gränssättning ändå.
Du gav mig just en tanke på om de ökande skilsmässorna kan vara del i det (är de det har ju någon garanterat redan kommit på det, men jag har inte läst på om just barn så mycket) 🙂
Birgit says:
Hade också åsikter när jag var barnlös. Det var inte ok. Nu får jag inte ha åsikter för att vi har fått så lätta barn… Jäkligt irriterande.
Tror också att mycket beror på otrygghet av att många av barnen åker mellan föräldrarna varannan vecka i kombo med föräldrar som har dåligt samvete för det och tidsbrist och aktiviteter och fan och hans moster. Lång mening. Men det blir liksom ingen ork kvar att lära ut vanligt hyfs.
Jag har förklarat för barnenatt det finns regler och skitviktiga regler. Regler är sådant som föräldrar ibland hittar på men som kan ändras efter diskussion. Skitviktiga regler är störtförbjudet att bryta mot. Däri ligger att tänka på andra och hur ens egna handlingar påverkar någon, att vara en hygglig människa, att inte ljuga om saker som är viktiga, att alltid tala om för mamma och pappa var man är, att vi alltid kommer att älska dem även om vi ibland kan ha något emot en handling de gör. Resten hoppas vi löser sig.
Nu fick jag luft. Har med ålder att göra 🙂 Så det är helt ok att du också tycker en massa för snart är du lika gammal som jag 😀
Victoria says:
Vi är gamla och kloka menar du väl?
Men på riktigt, det är inte okay att ni har åsikter för att barnen är lätta? VEM har åsikter om de åsikterna undrar jag. JÖSSES.
Birgit says:
Klart vi är gamla och kloka. Nåt ska väl komma med åren…
Folk har åsikter om allt, även jag, men att ha en åsikt betyder ju inte självklart att någon annans åsikt är mer rätt.
Och att jag har lätta barn kanske hänger ihop med hur jag bestämmer mig för att agera mot och med dem 🙂 Vad vet jag.
PJAK/Anna says:
Hmm var var ensam med min dotter från det hon var ca 2 tills hon var typ 13-14 år. Det första hon lärde sig var Hej och Tack. Dock fick hon även med sig att stå upp för de som inte kan det själv. (Dvs rätt vad det är resa sig I klassrummet och tala om för läraren att det finns de som har försökt att få hjälp halva lektionen utan att få det. När tanker läraren ge dem hjälpen de behöver?
Jag var tvungen att jobba heltid hela tiden, hade inte råd att ge henne mer än det som behövdes. Det hon fick mycket av var uppmärksamhet (gratis).
Hon var som barn är mest. Men nog f-n ska hon kunna uppföra sig utan att jag är med! Och kan hon så kan jag (tycker jag) kräva att även andras barn ska kunna det!
Så heja dig. Tyck på!!
Birgit says:
Helt rätt. Ger man barnen bara uppmärksamhet på rätt sätt och styrka att våga stå upp för andra så löser sig resten oberoende om man är en eller två föräldrar som bor ihop.
Sedan tror jag (här är det ok att hugga på mig) att barn ibland mår bättre av att bo med en förälder och ha det lite knapert än det här flängandet mellan föräldrarna. Fattar mycket väl att jag sticker huvudet i ett potentiellt getingbo 🙂
Jag får uttala mig om skilsmässa då jag är skild. Men jag får inte uttala mig om skild med barn för jag är omgift och har skaffat barn med ny man som jag bor med. Vi sa från början att om vi av någon anledning går isär så ska alltid barnens väl och framtid som trygga individer stå i fokus. Även om någon av oss måste stå tillbaka. Kanske lätt att säga innan det hänt, men ändå en viktig tanke.
M says:
Partymammor är kul. Speciellt om de dessutom har sex med sonens kompis på nämda party. Vilket ledde till bråk och polisingripande. Måndagen efter var en rolig dag på jobbet. Inte. / Gymnasieläraren med båda killarna i historien i samma klass.
Victoria says:
Du skojar! Retorisk fråga såklart, det fattar jag att du inte gör. Men det är ju så tragiskt att man blir mörkrädd.
Jag trodde åtminstone att det största problemet med partyföräldrar var att det inte går att ha båda rollerna. Man kan inte både vara förälder och partypolare, det funkar inte. Men näe, det blev värre. Jag vill hajfajva den mamman i ansiktet med en stol rent spontant.
B-M says:
Nääääe, du skämtar… eller tyvärr så gör du nog inte det.
Man blir fasen helt mållös!
Skulle aldrig falla mig in att festa med mina grabbar, det gör jag med mina kompisar så klart!!
Behå-Helene says:
Min 75-åriga far är fortfarande lite besviken över att jag lämnade bort hästen i höstas. Han följde med mig (45 år) på tävlingar under året som gått och när jag tävlade i yngre år. Fast en stor skillnad är att jag alltid fått utbilda mina hästar (billiga) själv och alltid varit extremt tacksam för all hjälp jag fått. Huvudansvaret har alltid varit mitt och budgeten stram. Självklart köpte jag mina hästar själv i vuxen ålder. Kände att det var bäst att vara tydlig här. 😀 Så det finns föräldrar som tycker det är genuint kul med “barnens” hobby. Men så är ju jag född på 70-talet också. Så vad vet jag om vad som pågår bland “ungdommarna”. Satan. Nu blev jag gammal igen. Att det ska vara så svårt att lura sig själv. 😀
Victoria says:
Jamen DET är ju en jäkla skillnad mot att få allt från hästar till varenda litet halmstrå betalt och inte ha några krav ALLS. Att din pappa blev besviken var ju för att han tyckte det var kul och tog bort hans fritidsintresse. Hade du varit curlad tror jag inte han hade blivit särskilt besviken alls, han hade antagligen jublat i smyg 😉
Behå-Helene says:
Precis. Nu åker vi på söndag och tittar när den nya ryttaren tävlar. 🙂
i min värld says:
Hehe ringde och beordrade barnen att kolla serien, de tyckte som du och jag 🙂
Jag tror innerligen att man gör sina barn en otjänst genom att curla och låta dom bestämma i för liten ålder samt festa med barnen.
När de är små kan de möjligen få välja pyamas m a o det ska vara “lätta” beslut som världen inte rasar för om de får beslutsångest, vilket de ofta får.
Man äter den mat som serveras osv. Sen därmed inte sagt att självklart kan man få önskemat vid speciella dagar men maten ska inte bero på ett barns nyck den dagen. Hade man dessutom som jag fyra barn hemma då serverades det en maträtt inget annat om det nu inte var så att något av barnen hade någon allergi som gjorde att de inte kunde äta men oftast blev all mat anpassad så att alla kunde äta av den.
Våra barn blev sällan skjutsade till skolan, möjligen hände det när de gick i gymnasiet i stan och vi skulle köra samtidigt och kunde släppa dom på vägen. De blev skjutsade till fritidsaktiviteter av en anledning vi bodde utanför stan med dåliga bussförbindelser.
Curling är icke för mig då hade jag gått på knäna med alla dessa barn 🙂
Än idag, när den äldste är 28 år så vänder det sig lite i magen på mig om jag ger dom en öl 🙂 M a o vi festar inte med våra barn, de får ett glas vin/öl (vi dricker inte ren sprit så snaps förekommer aldrig) om det serveras något sånt till maten, annars skulle vi nog aldrig ens komma på tanken att bjuda på alkohol.
Jag är förälder till mina barn INTE deras kompis, jovisst ändrar sig rollen ju äldre de blir men jag är fortfarande förälder. Jag tror dessutom att grunden för mitt föräldraskap är att rusta dom för vuxenlivet och lära dom att stå på egna ben för att kunna fatta, förhoppningsvis, vettiga beslut och vara rakryggade trevliga människor och det enda jag kan hoppas på som förälder är att allt jag har tjatat om under deras uppväxt har fastnat någonstans i bakhuvudet, redo att plockas fram vid lämpliga tillfällen när de behöver det.
Det man själv fick lära sig när man var liten, var ju att uppträd trevligt, prata inte med mat i mun, ha ett bra bordsskick, svär inte (det gick åt pipsvängen) käfta inte emot äldre människor även om de har fel. Håll med dom och gör som du vill sen 🙂
Ja jäklar nu låter jag snart som arga tanten med handväskan men såna ska väl finnas dom också.
Och nej alla fyra barn är inte mina, jag är bara skyldig till en 🙂
Victoria says:
När jag läser om mat fastnar jag. För den delen hade jag inte ens funderat över än. Och så blev jag även lite mer arg. För OJ som det lagas mat om och om igen om det inte passar barnen.
Och så flyttade jag min fundering ett led framåt och blev skiträdd. Mor- och farföräldrar får ju faktiskt dalta extra med sina barnbarn, det är ju en regel. När 90-talisterna får barn och 70-talisterna blir mormor/farmor/morfar/farfar? Jesus!
PJAK/Anna says:
Då rymmer vi fältet!
i min värld says:
PS, förresten var jag tvungen att starta upp laptopen för det blev för långt att skriva på paddan … Jag skriver ju med alla tio fingrarna och mycket fortare på datorn än på paddan. 😀
PJAK/Anna says:
Har inte sett programmet men det räcker med att läsa här för att gå I taket!
Jag är inte bara mamma utan även moster till två yngre (2år och 5år) troll. Dem får man skämma bort men man ska tacka och man ska försöka vara snäll. Annars hamnar de I trappen tills de är snälla. (Inte ens jag vågar trotsa syrran där och jag är äldre än henne.)
Barn kan få välja kläder hemma mellan två alternative inte fritt I hela garderoben. Småtrollen får dock själva välja matsedel vid besök. Då det är snabbmakaroner och köttbullar som gäller. (Håller dock på att lura I dem att köttfärslimpa och potatis är mycket godare så jag kan skylla på dem och få denna rätt lite oftare 🙂 )
Tycker faktiskt att ganska många unga människor skulle kunna bete sig betydligt bättre. Å andra sidan anser jag att även väldigt manga jämnåriga också skulle behöva göra det. Måtte de yngre snart göra revolt och kräva bättre uppförande av sig själva och andra.
I min värld says:
Där håller jag med dig! Många äldre skulle behöva att lära sig folkvett. Jag ser det väldigt ofta i mitt jobb, det är pensionärerna som (oftast) är värst. De blir fullständigt rabiata när det är fullt på föreläsningar och andra evenemang och man inte kan låta dom kliva in. Jag har varit med om personangrepp, att folk har spottat på mig, att jag har fått tillkalla Securitas för att de har vägrat att gå ut när man bett dem lämna lokalen då de har smitit in. Då ska man veta att jag jobbar på ett MUSEUM?!?! Och att 95% av våra evenemang o föreläsningar är …… Gratis. Det är kanske det som är felet?
Åsa F says:
I hear you sister!
carina says:
Håller helt med dig i allt du säger!Har sett partymamma på nära håll och jag höll på att skämmas ihjäl å hennes vägnar. Slutade som i exemplet tidigare med sex med kamrat till hennes son. I hennes fall tror jag det berodde på svår åldersnoja och bekräftelsebehov för att hennes man lämnat henne för en betydligt yngre förmåga.
Många i vår bekantskapskrets tyckte att vi var alldeles för hårda med våra barn när de växte upp men de har fått lära sig vad som är rätt och fel, tacka för sig, aldrig ta något utan att fråga först (kunde ha godisskålar stående hemma när de var små utan att något försvann)De fick heller aldrig någon alkohol hemma innan de var 20 trots att jag vet att de drack ute innan.Har aldrig varit med om att de lagt sig på golvt i affären och skrikit för att de inte fått något de velat ha.Nu låter det som de levt i något slags uppfostringsläger men vi har alltid haft och har en bra kontakt. Vi har pratat om det här nu är de är vuxna och de tycker att det har varit bra även om de inte alltid var så nöjda när de var yngre.Tror även att deras kompisar gillade oss och våra regler för det var alltid lika fullt hemma hos oss på kvällar och helger som på ungdomsgården, det ser jag som ett gott betyg.
Ingrid says:
Festa med sina barn? Ja, då tycker jag man totalt har tappat vettet faktiskt! Det hör inte hemma alls i min värld. Är folk så sjukt osäkra att de totalt låter barnen styra och ställa? Jag tror inte direkt ungarna blir lyckligare av det, tvärt om.
Moa L says:
Jag är -90, ger mig inte in i diskussionen mer än att Vic, t.ex. Rosanna är gammal vän med ‘storbloggare’, hon har alltid varit sådär vad jag sett. Det är inget snitt av -90 de tagit ut där 😉
Forgive me for I have syndat. Har varit dålig med nån influensa ett par veckor nu, är matt och yrslig. Satt och gjorde ett test hos vägledningscoach, blev totalt slut, vimsig och mamsen ringde och frågade om jag ville fika. Hon är sällan ledig såhär så det föll jag för. Åt en biskvi 😛
Victoria says:
Hon är med andra ord inte ett dugg känd? Mer än som kompis till storbloggare? Anade att det inte var direkt representativt för de var verkligen helpuckade 🙂
Åh nej! Men du har min välsignelse, för om man är sjuk och ämlig får man faktiskt synda. Det är en sjukdomsgrej helt enkelt, en regel faktiskt. 🙂
Moa L says:
Jo, hon var då känd som kompis till tex ‘Amir’ och andra bloggare, syntes mycket där. Det är tydligen ‘känd’.. Dessie skrev om henne idag.
Okej vilken tur! Vi gick 8 km igår och det borde jag inte gjort, men det jämnade kanske ut biskvin. Jag är så himla skakig i hela kroppen, jag fattar inte!!