Nu skall vi prata tatueringar

Jag har ett gäng tatueringar, inte många och inte särskilt stora men de är mina och jag älskar dem.

Hundtassar på foten, delfiner på ankeln (oklart varför jag har delfiner där men det är min enda “oj jag råkade visst-tatuering”), stjärntecken på axeln och sedan tre olika på vänster underarm. Samma tatuerare, men tre olika “motiv” vid tre olika tillfällen. Texter plus min älskade kompassros och det ser ut så här.

10921856_10152956076660630_2083865099_n

10937288_10152956076680630_1139675853_n

Först hade jag en, något år efter hade jag två och slutligen lade jag till texten längs med armen (texten där somliga tror att det står Värnamo – det gör det alltså inte) och som alltid med tatueringar vänjer man sig. De blir en del av kroppen. En del tycker att det är fint och andra förfärligt, vilket är helt okay. Jag anpassar mig även till de som eventuellt tycker att det är förfärligt och brukar inte kasta just tatueringsarmen i ansiktet på människor jag inte känner och kanske behöver göra ett gott intryck på innan jag vet om de tillhör de som tycker att det är förfärligt eller inte.

Men armen har retat mig ett tag. Som alltid med tatueringar är man dessutom oftast bara nöjd och känner sig färdig under en period, sedan börjar man fundera lite till och … ett visst sug infinner sig. Svårt att förklara om man inte gillar det, de som gillar det förstår känslan precis. Och alla har sin gräns, min går vid heltatuerade armar och ryggar även om jag tycker att det är SJUKT snyggt på andra när det är bra gjort.

Armen då. Det som retar mig är att det fortfarande ser ut att vara precis just vad det är. Tre olika tatueringar på samma kroppsdel. Det var så jag ville ha det då, men ju fler år som går desto mer tycker jag att det saknar något som håller ihop det. En bakgrund. Så jag tjoade på bästa tatueraren och frågade vad för slags magi han kunde tänkas skapa (fördelen med att ha en tatuerare som även är konstnär – han är verkligen obeskrivligt duktig på både hud och canvas). Förslaget blev blått hav i bakgrunden. Jag tänker även snirkligt rep som “ram”, men inget är spikat. Mer än att jag skall dit nästa måndag och jag är både nervös och förväntansfullt pirrig. Men jag gillar hav. Och blått. Blått hav torde vara perfektion.

Makens protester blev dessutom väldigt lama den här gången, fascinerande nog. Jag trodde han skulle sparka bakut, hota med skilsmässa och ensam vårdnad av hundarna, men det hände … just inget alls.

Medan ni funderar över om det är bra eller anus skall jag passa på att hetsäta lite choklad i väntan på att motionscykeln blir ihopmonterad och så skall jag installera mig på skrivbordet som ömme fadern var här och byggde imorse (det får ni se sen).

Sen skall jag cykla till Robbie.

Och nej, det där med att jag kommer sitta på ålderdomshemmet och bekymra mig över min besudlade kropp funkar inte. Är gamla skrynkliga tatueringar mitt enda bekymmer så kommer jag vara generellt skitlycklig faktiskt. Det finns betydligt värre saker att bekymra sig över 😉

0 thoughts on “Nu skall vi prata tatueringar

  • Vet precis vad jag skulle vilja ha för tatuering men kräggar. Yngsta dottern gör dock sitt bästa för att täcka även min kvot 🙂 Hon började i juni och ska göra sin tredje och fjärde imorgon. Då tar hon med sig sin yngsta moster (min lillasyster i England), som trots att hon själv gjorde sin senaste tatuering i torsdags gör en till imorgon. Just det – mamma har jag dragit in också. I 65-års present fick hon en tatuering av mig. Tyckte att hon hade pratat så himlans länge om det men inte kommit till skott. Summa summarum blir alltså att jag är för tatueringar men för feg själv.

    Btw – hälsa Robbie 🙂

    • Heja heja “lillan”. Och herregud, sluta vela och följ med mig till Tanum. Du kommer sluta vela när du ser hans alster, han är fantastisk på riktigt.

  • Jaha….klart jag ser att det inte står Värnamo…nu 😉 Då var det lite stimmigt, och störigt från grannbordet, och du viftade med armarna som du lite gör ibland när du pratar…
    Men va F-n stååååår det då? Värarna? vårarna? Vararna?

    • Ja men hur mycket håller jag inte med 🙂 Värnamo står det inte (även om det då var självklart i samband med armvift) men frågan kvarstår. VAD STÅR DET? Och varför?

      • Ja ja ja. Jag vet att jag pratar väldigt mycket med armarna 😉 Bara för att ingen hittills faktiskt har sett vad som står så tänker jag inte säga det. Ni kan fortsätta gissa hahaha.

        • Vanarna med en krumelur över första n:et.
          Har ett svagt minne av att det var ngt ställe utomlands som var fantastiskt på ngt sätt… Frankrike? Spanien?

  • Jag sällar mig direkt till skaran som älskar tatueringar!
    Har 2 st hittills och håller på och funderar på vad jag ska ha på vristen.
    Sambon har heltatuerade armar, men det beror mest på att han och hans bror fick tag på en tatueringsmaskin i tonåren och prydde varandras armar… Så därför gick han och gjorde cover-up för några år sedan.
    Tror det blir kanon med blått hav som knyter ihop dina! Vi får väl se resultatet sen?

    • Fniss. Jag älskar alla som får tag i en tatueringsmaskin. Det är så jäkla underhållande att tänka på, och en karta över ungdomen.

      Klart ni får se resultatet, det är ju givet.

  • Jag har nog ingen åsikt alls vad gäller tatueringar.. Vissa är fina och vissa är hemska. Vissa blir jag avis på och andra är bara snygga -på just- andra.

    Själv har jag ingen (än!). Jag är fruktansvärt velig och tröttnar fort på allt möjligt och omöjligt. Tiden får visa 🙂

    • Du har tid på dig. Jag gjorde min första på min 29-årsdag. Tror jag det var i alla fall. Det var en födelsedag, det minns jag. Sen hade jag kalas och skitont i vaden men vågade inte säga något till föräldrarna så jag härdade ut 😉

  • Jag har inte en enda tatuering.
    För det första har jag en hud som är väldigt känslig och reagerar på en massa saker och ibland tror jag att den har reagerat på färg också, alltså vågar jag inte tatuera den för att jag är rädd för en allergisk reaktion.
    Dessutom skulle jag nog aldrig kunna bestämma mig för VAD jag skulle ha och VAR jag skulle ha det!
    Känslig och velig alltså! 😉
    Men visst har jag varit sugen, många gånger!

    • Du är som syrran. Hon har velat i 20 år. Hon vill men kan inte bestämma sig och nu lär det inte bli något. 🙂

      Den enda reaktion på färg som jag känner till är den röda färgen, men inte i Sverige. Tror vi har en miljard ggr mer restriktioner än andra länder. Men en kompis gjorde en stor röd på vaden i Amsterdam och den gick käpprätt åt skogen för att han fick en reaktion mot den röda färgen. Minns dock inte vad det är i den som gör den bråkig.

  • Så länge man är nöjd och glad med sina tatueringar så kan jag inte bry mig mindre. Skulle kunna tänka mig något mindre men jag är satans rädd för nålar. Hoppas vi får se hur det blir när du har knutit ihop allt. 🙂

    • Du är klok som en bok. Men tyvärr finns det folk som bryr sig och då döljer man dem tills man vet i vissa lägen 😉

      Och du, tatuering är inte jämförbart med nålar. Bara så du vet. Det ser varken ut som nål eller känns som det, känns mer som att någon kliar lite hårt på huden.

        • Fast det gör verkligen inte ont. Så ihopbitning är inte nödvändig. Det sägs att värsta stället att göra på är foten (för att den är så benig med mycket nerver) och där har jag gjort (medan tatueraren väntade på att jag skulle svimma fast jag fattade inget och satt och sorterade min väska under tiden) och de ställen man har mer muskler och underhudsfett (som ryggen och armen) där känns det på riktigt som att bli kliad med nagel och är ganska skönt. Det är liksom ingen nålfeeling över det alls. Svinsvårt att förklara för man tror en sak innan man faktiskt går och tatuerar sig och så upptäcker man att man tänkt helt fel.

          Man kan säga så här. Det känns som att bli killad på ryggen i jämförelse med att leka med grönsaksmandoliner? 😉

  • Jag har inga tatueringar – än. Men jag gillar dem om de är bra gjorda.
    Jag tror det kommer att bli skitsnyggt med hav och ett rep som håller ihop dem. Ska bli kul att se när det är gjort. Bara att ösa på. 😀

    • Ja! Jag gillar dessutom rep. De är enkla men vackra som tecknade. Jag längtar till nästa måndag. En mening man aldrig tror man skall säga eftersom måndagar suger.

  • Skitsnyggt med tatueringar! Tycker det var snyggt redan nu, men förstår att vill knyta ihop dem. Hade nog satsat på hav med utsuddade konturer, för att liksom se det som den oändlighet som hav har…(så kan man oxå bygga på enkelt om andan faller på, hehe). Hur du än gör blir det grymt, ska bli spännande att se resultatet!

    • Jamen jag har ju gillat det med, och gör egentligen fortfarande men det är något som fattas. Då är ju frågan, lugnt hav eller stormigt hav. Åh dessa val 🙂

  • Och så hade vi ju den snygga, unga, tjejen som gjorde yin och yang i form av delfiner runt naveln….
    Inte fullt så snyggt vid femtio dock!

    Har inga tatueringar, kommer aldrig skaffa, men tycker de är kul att titta på 🙂

    Markattan

  • jag är både för och emot. dömer ingen men är tveksam på själv. och tveksam på nån tatuering på maken..
    för mig själv gäller det mest att jag har psoriasis och jag vet inte om jag tycker det skulle vara så snyggt å blanda dessa två… 😛

    Visst skulle du med på monaskryss?

    • Man får faktiskt tycka vad man vill, det är ju det som är det fina i kråksången 🙂

      Det kan nog kanske vara lite komplicerat med psoriasis och tatuering gissar jag?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.