Det har varit hektiskt idag. Inte. Men man kan säga att jag inte sov så många timmar inatt. Faktum är att jag inte ens tror att jag sov ens en endaste hel timma, men ÄNDÅ har dagen varit ganska händelserik. Trots en hel del timmar på soffkudden.
Först klädde jag på mig. Det händer att jag gör det och går på stadens gator som en helt vanlig kvinna, precis som Fantomen. Så idag blir det en dagens outfitta.
Uppkäftig (tyken på göteborgska) tisha och kofta. Jag har även kläder nedertill men dessvärre är armarna inte tillräckligt långa för att jag skulla klara av att ta en selfie av hela mig. Därför syns inte jeans och Doc Martens. Ej heller BH (herregud Helene, jag älskar mina nya bh:ar) eftersom jag faktiskt har just tröja på mig.
Nu vet inte jag om ni är som jag, men jag får lite nyhetsankar-vibbar när man ser bilder/tv av personer där man bara ser överkroppen. Som nyhetsankare där jag alltid inbillar mig att de sitter med välsprayad toupé, skjorta, slips och kavaj medan de under skrivbordet bara har kalsonger och plyschtofflor i form av rosa grisar. Det är mycket roligare att tänka att de faktiskt ser ut så och oftast har de sidenboxer med seriefigurer på, i min fantasi alltså.
Men som sagt, nu har jag alltså nederdelskläder på mig. Dock inte bevis på det eftersom jag aldrig någonsin kommer köpa en selfiepinne för att kunna ta helbilder och inte heller lyckats skaffa helfigursspegel i nya lägenheten. Jag fokuserade på det viktigaste, tröjan. Ni har friheten att fantisera vad jag har nedtill om ni inte tror på jeans och Docs.
Sen åkte jag till torpstäppen (SJUKT bra ord inför min framtida karriär som dokumentärfilmare) med två torra hundar med vettig frisyr enbart för att komma hem med två träsktroll utan någon som helst frisyr alls. Och idag klarade jag att inte filma i slow motion.
Ifall ni undrar vad det är “där nere till höger” så är det en av alla de bäckar de älskar att ränna omkring i.
Och så kan vi konstatera att en av två hundar har bättre hörsel än den andre, men jag är den första att erkänna att de inte är särskilt väluppfostrade. De är bara myshundar.
På vägen till torpstäppen höll jag på att få en smärre hjärtinfarkt eftersom jag var bara ett par meter från att köra på en hund som knatade omkring på vägen. En jakthund såklart, men inte ens jakthundar med sändare bör irra omkring på landsvägar. Jag tvärstannade, pratade med hunden en stund för att försöka lura den att stanna kvar vid vägrenen med mitt hjärta i halsgropen. Det slutade tack och lov lyckligt eftersom jägaren kom i bil efter att jag hade ägnat ett tiotal minuter åt att försöka tala hunden tillrätta och berätta att även om man är en liten klok jakthund så får man inte springa på vägar för det är farligt. Slutet gott allting gott för den hunden. Just idag i alla fall.
Sen pratade jag med ömma mormodern i en halv evighet. Hon är pedantisk planerare och rätt så underhållande. I mars fyller hon 99 så nu var det dags att planera för hennes 100-årskalas. Med tanke på att hon hör bättre än hundarna, är piggare än jag och skitmycket smartare än de flesta andra jag känner så känns risken för att hon skall hinna bli dement före sin 100-årsdag försvinnande liten. Då borde hon ha blivit det redan och då kan man ju börja småplanera i alla fall. Det hade varit väldigt roligt att få ha just ett 100-årskalas faktiskt.
Någonstans mellan hemkomst med träsktroll och 100-årskalasplanerande hann jag även trycka i mig en pizza med.
Sen stensomnade jag på min kudde ihop med senaste ljudboken (serien om Knutas av Marie Jungstedt, jag plöjer allt som Katarina Ewerlöf läser).
Det är söndag. Det är dödstrist. Då får man göra precis vad man vill sägs det. Så jag funderar på att återgå till ljudbok och att vila lite till på sofflocket.
Får man det?
(Just det, jag har glömt berätta att två näst intill okända personer (knappt ens bekanta), helt oberoende av varandra, komplimerade mina glasögonbågar i torsdags utan att se att det var Swahnbågar, de tyckte bara att det var fräcka bågar – hur konstigt var inte det? Jag kanske kan bli en trendsetter med mina cykelbågar trots allt?)
Yvonne says:
Har du lyssnat på Jussi Adler- Olssons böcker som Stefan Sauk läser? Sjukt bra!!!!! Jag har aldrig gillat Stefan Sauk men har faktiskt ändrat uppfattning nu.
Victoria says:
Nej? Alla säger att Stefan Sauk är fantastisk som uppläsare, men han är så “tuff” (dvs jag tänker på hans hårdnackade roller). Då får jag väl ta en paus från måååånader med Ewerlöf och testa Jussi/Sauk då 🙂
Yvonne says:
Gör det, nu vet jag inte om du gillar deckare/spänning? Du kommer tacka mej 🙂
Lyssna på dom i rätt ordning bara….
Victoria says:
Älskar deckare. Jungstedtböckerna jag lyssnar på nu är ju kriminalromaner. Men nu har jag ju enbart lyssnat på dem pga Ewerlöf som uppläsare eftersom jag betar av hennes böcker eftersom hon är så enormt behaglig att lyssna till. Gissningsvis skulle jag kunna lyssna på henne om hon läste innehållsförteckningar till tandkrämstuber och tycka att det är bra. Så det kan ju vara trevligt att bryta av med något som även har en riktigt bra handling 😉
Humlan says:
Jamen visst har jag sett någon nyhetsuppläsare med väldigt oväntad klädsel på underkroppen … kan bara inte komma på vad!
Din uppkäftiga klädsel gillar jag, även om jag misstänker att texten kan vara riktad till mig vissa dagar. Jag tröstar mig med att jag kunde en gång i tiden.
Jag har varit med och firat två 100-åringar i familjen. Är det någon gång man ska fira ordentligt så är det väl då! Förutsatt att man orkar/klarar av det.
Otäckt med lös hund vid vägen, men skönt att det gick bra!
Victoria says:
Nu när du säger det. Gjorde de inte en grej av det? Och var det inte Bengt Magnusson? *ringer en klocka långt bak*
Haha näerå, du är inte med på listan som jag riktar mig till. Alls. Det är mer generellt och SÄRSKILT sättet som folk använder skriftspråk på internet. Herregud, Facebook har ju börjat bli så fördummande att man blir alldeles alldels mörkrädd.
Moa L says:
Var det inte nåt liknande i Hej Baberiba eller vad det hette, på 4:an?
Granntanten says:
Blev det inte så för konkurrenten i Bruce Almighty?
Enlisailivet says:
Plötsligt längtar jag efter Stor och Liten när jag ser din fantastiska film. Kan överhuvudtaget inte tänka mig att det egentligen beror på att jag längtar efter Sintra efter 3 dygn i England. Hundar som hundar liksom…
Victoria says:
Hahaha…jag tror kanske inte det har så mycket att göra med just Stor och Liten som det har att göra med att du längtar efter Sintra faktiskt. Men visst hjälper det för stunden att kela med random hund på gatan i brist på egen?
En Annan Susanne says:
I’m silently judging your technical skills with the webcam. 😉
Victoria says:
FNISS! Touché!
I mitt huvud says:
Klart du är en trendsetter!!! 😉
PetraH says:
Hur trivs du med dina goggles? Funkar de utan några andra som komplement? Ser du långt och kort?
Läcker tröja 😉
PetraH says:
Och fina, energiska hundar, särskilt den lille med sockarna 🙂
Victoria says:
STORMTRIVS! Det var läskigt de första dagarna, nu ser jag perfekt överallt och hela tiden. Tar aldrig av mig glasögonen numera och herregud så skönt det är att slippa vela mellan flera olika par, sätta upp ett par i pannan och byta osv osv. Nu åker de på first thing in the morning och av när det är läggdags. Ibland. För det har hänt att jag har somnat med dem och sovit med dem på hela natten.
Jag har alltså fått månadsglasögon istället för månadslinser 🙂
Axelina says:
Dina glasögon är sååå coola och snygga! 🙂
Bra att det funkar med ett par i stället för många par, och bra att de tydligen även är sköna att sova med. (Hihi, även min mor somnade emellanåt med glasögonen på och då försökte hennes katt väcka henne på morgonen genom att tvätta glasögonglasen…)
Victoria says:
Tack 🙂 Jag älskar verkligen de här jäkla glasögonen. Ingen är mer förvånad än jag. Mest älskar jag att jag faktiskt aldrig behöver ta av och på mig dem och byta och dona. Rena rama lyxlivet.
Hahahaha…den katten får gärna flytta hit för jag är sjukt kass på att komma ihåg att göra rent glasögonen. Och hundarna hjälper inte direkt till, de sabbar bara. Jösses så mycket hunddreggeln jag alltid har på mina glasögon. För att inte tala om antalet somliga har gnagt sönder. Den jycken som så mycket som ens funderar över att sätta en tand i de här kommer få leva på vatten och bröd resten av livet. Med tanke på att de var mer eller mindre omöjliga (åtminstone skitsvåra) att hitta.