… 24 little hours?
Eller snarare närmare 16 timmar. Vakna sådana, eftersom jag faktiskt åt frulle i svinottan. Halvju åkte jag och tankade bilen och sen plockade jag upp ömma fadern för att han skulle få uträtta sina ärenden medan jag uträttade mina.
När jag hämtade honom klockan sju var jag så trött att jag såg mer i kors än på länge. Tänkte orimligt positiva tankar om sällskapet så att jag skulle slippa somna bakom ratten. En far- och dotterutflykt med snicksnack.
Vi hann inte ens ut på motorvägen förrän mitt resesällskap såg ut så här.
En timma senare vaknade faderskapet i Uddevalla och sa “vad snabbt du kör, är vi redan här?”.
Så mycket för det sällskapet.
Plattan i mattan resten av vägen till staden som trafikkontoret glömde, slängde av ömme fadern i farten för att han skulle uträtta sitt medan jag fortsatte mot mitt.
En timma senare plockade jag upp honom, det var återigen dags att cirkulera i centrala stan för att uträtta ytterligare ett ärende. Som skulle gå snabbt men inte gjorde det alls. Först kom jag i…lite…meningsutbyte med en parkeringsvakt som tyckte att 13 minuter på en 10-minutersparkering inte var okay. Då muttrade jag lite inombords, men slapp bot, flyttade bilen i rent vredesmod och tog genvägen över lite spårvagnsspår för att komma därifrån extra snabbt. Jag var så extremt och okontrollerbart kissenödig att jag struntade i att jag ställde mig litegrand där man absolut inte får och så rusade jag in på fiket bredvid och kissade ett Niagarafall.
Väl ute igen står en NY p-vakt vid bilen med barsk uppsyn. Då åååårkade jag bara inte mer. Jag sa som det var, att jag höll på att dö av kissenödighet och att det inte existerar parkering på nämnda gata, men att jag var borta i cirka tre minuter.
– Jahaja…den där kissenödigheten tar ju jag ingen hänsyn till, den borde kosta dig 800 spänn. Faktiskt!
Snorkpelle.
Hade enorm lust att kissa PÅ honom, men det föll på a) att jag just hade kissat och b) att jag inte har någon dase att hala fram för att enkelt och lätt pricka honom. Ibland är det bara sådär extra skitjobbigt att vara utrustad med kvinnligt könsorgan. Det känns lite ovärt att dra ner brallor och trosor på allmän plats enbart för att inte alls kunna sikta på dumma och oförstående parkeringsvakter?
Så jag suckade bara och frågade “okay, men KOSTADE det mig 800 spänn då?” (den kisserian hade varit så jävla värd 800 pix) och fick svaret “nej, du slipper nu, men nästa gång minsann!!!”.
Finemang, läxa lärd (not), in i bilen och därifrån.
Då var det lunchdags på väg norrut igen. Och i samband med nästa stopp började det glittra i ögonen på ömme fadern. Lite typ “du, det ligger ju ett Jula på vägen, jag kanske skulle behöva springa igenom och köpa lite saker?”.
HAHA! Han och maken vet icke hur man springer igenom Jula och köper LITE saker. Helt. Omöjligt.
Här spenderade vi minst 45 minuter för att jämföra olika…eh…belysningsgrejor?
Jämföra hit och jämföra dit. Bestämma sig och sedan ombestämma sig. Repeat.
Under tiden knatade jag runt lite och hittade en flanellsskjorta och en halsduk. På Jula? Jag blev faktiskt lite stolt. Vid uppvisande av skjorta ville pappan ha en likadan och en likadan blev det. Vi kommer vara så jäkla fancy vid nästa familjetillställning.
Sen gjorde jag det ENORMA misstaget att ringa maken och tala om att vi var på Jula för att fråga om det var något akut han ville ha. Kan man vara mer orutinerad?
Svaret kunde jag ju räknat ut med röven. “Jamen vänta lite jag ringer tillbaka, jag skall bara kolla igenom katalogen”.
<insert vision av hur jag tar min låtsaspickadoll och skjuter mig i tinningen>
Först ringde han tillbaka och ville ha en 16 ampere hona. Det fanns såklart inte bara en att välja på, så vi körde catwalk med de valbara.
Det var den till höger i bild för den som möjligen är intresserad och inte har somnat av tristess ännu.
Sen ringde han igen för att säga att de hade kampanj på en mixer som bara kostade 49 kronor. Som den lydiga fru jag är knatade jag iväg för att leta upp den, och efter det kom de här sms:en.
Då kroknade jag. Efter två timmar på Jula med en fysisk Julaälskare i sällskap och en i telefon och insåg att det var hög tid att dra därifrån. Snabbt. Innan det kom fler samtal och/eller sms.
Man kan säga att pappas kvitto var en smula längre än mitt. Mitt var väldigt kort.
Men jag hittade vad jag tyckte var den perfekta presenten till maken.
Otacksamheten visste inga gränser när jag gav honom den vid hemkomst.
Herregud, det är en keps. Det står Jula på den. Hur mycket bättre kan det bli?
Jag skall se till att han använder den som jag så skall superlimma fast den på svålen på honom.
Om ni ursäktar tänker jag gå och kollapsa i sängen med Britt-Marie nu.
Men det var trevligt att hänga med fadern lite, i alla fall när han var vaken.
Elisabeth says:
Hittade hit från Monas blogg, där jag också är ganska tyst, för ett bra tag sedan utan att direkt göra storstilad entré med kommentarer till höger och vänster, men nu går det inte längre! Så fullständigt underbart att läsa allt du skriver. Ger alltid ett leende och en skön känsla! Vi hundmänniskor är ofta så 🙂
Victoria says:
Åh vad glad jag blir över garderobsutklivare. Välkommen 🙂 Och tack för de fina orden. Nu får du också lova att inte kliva in i garderoben igen?
Och ja, hundmänniskor är faktiskt särdeles trevliga 😉
Åsa F says:
Ha ha, detta var ju roligt på riktigt. Och jag ska in och snurra i stan på fredag. Ve o fasa!
Victoria says:
Du är skaaaaadeglad. Det ger jag mig katten på 🙂
Bibbi says:
Men är du helt vrickad som ringer Jula-dyrkaren och frågar om det är något han vill ha?
Tröttheten måste ha mosat till din hjärna ordentligt. 😉
Försök sova aningen längre i morgon.
Victoria says:
Sömnbrist. Det var sömnbrist. Jag är inte så talanglös annars. Jag lovar. 😉
TinaLill says:
Ibland är det värt 800 spänn att kissa, det bara är så. Skönt dock att du slapp pynta och kunde göra av med pengarna på Jula istället…
Stod i kö idag på Operan i Göteborg och hade två killar (30-35 års åldern) bakom mig. De började prata om Hollywood fruarna i allmänhet och Gunilla i synnerhet. Den ene kände visst nån i kamerateamet (ja, jag tjuvlyssnade och tänkte på dig…)
Hon kör visst som en kratta, det var tydligen osäkert om ens hon har körkort. Teamet hade fått ringa hem för att kolla om de hade försäkring som täckte eV skador de kunde tänkas råka ut för. Det har även enligt vad den insatte killen sa fått plocka in en psykolog till det stackars flickebarnet då hon e helt upp-fuckad (ursäkta språket) av sin mor.
Själv klarar jag inte av att titta på programmet. Det kryper i hela kroppen på mig när jag gör mina tappra försök. Var dock tvungen att skvallra lite eftersom det ju knappast ingått nån att du är insatt i ämnet.
Himla spännande att stå och lyssna på folk som talar om nåt och tänka på dig, en människa jag aldrig träffat… 😀
Gina says:
Jag har också en kompis vars syskonbarn jobbar i kamerateamet på Svenska Hollywoodfruar. Det enda jag fått reda på är att Gunilla väldigt ofta säger “Jag ääääääääälskar dig mamma”. Känns nästan som en “jag mötte Lassie” för oss som var med sig då det begav sig ;-).
Victoria says:
Lite spel för galleriet med andra ord?
Herregud, menar du att inte alla vet vad “jag mötte Lassie är”?????
Victoria says:
Hahahaha…åh som jag blir avundsjuk på den tjuvlyssningen, jag hade nog inte kunnat vara tyst.
Fast jag tänker ju på er med. Men eftersom jag bara vet ännu färre bits and pieces så har jag en bild med tillhörande rekvisita mentalt i huvudet. Urkul 🙂
Annelie says:
Lät ju som du hade en del flyt under dagen. 🙂 Men nu ska jag passa på att fråga, när du säger höger i bild är det då din pappas höger eller från ditt håll, du som tar bilden. Har funderat på detta länge nu för det läser man ju ganska ofta i tidningar od… Helt otroligt att jag inte lyckats lista ut det, skulle det tex stå att GP sitter till höger i bilden vore det ju enkelt men med två helt okända eller liknande produkter lyckas jag inte lista ut det.
Victoria says:
Till höger i bild är pappas vänster och bildens höger. Alltid. Nu har du lärt dig något nytt, men jag håller med om att det är…lite korkat och ibland väldigt olyckligt i tidningar om de råkar spegelvända bilden till redan klar text 😉
Tina Johansson says:
…och jag som ju visst har lovat att följa med på Julapremiär…
My god. Nu kan jag inte sova inatt…
Tur jag har Nisse att gosa med, hehe. Just nu har jag jämn sjå att hindra honom från att gå upp på bordet och lukta på cyklamen som står där.
(Och med tanke på vår tidigare diskussion om vem Nisse är egentligen så frustar jag av skratt nu)
Victoria says:
Jag SÅG det. Att jag, i ett svagt ögonblick gick med in (det gjorde jag bara för att det var pappa, vi blir inte ovänner) är en sak, men Julapremiär. Är dock inte förvånad, han här hade garanterat velat gå.
FNISS! Jag ÄLSKAR att Nisse gör sådana saker. Och ändå gillar han Jula liksom?
I mitt huvud says:
Förutom lite Julatrauma så hade du ju ganska bra flyt som slapp 2 böter och fick umgås med den ömma fadern!
Victoria says:
Japp. Hade jag twittrat istället för att blogga hade jag istället skrivit “Hängde med far, bra dag, slapp p-böter – dock Julabesök”.
Men det hade inte varit lika kuuul :-p
I mitt huvud says:
Nä, mycket bättre och roligare med ett blogginlägg! det tackar vi för!!
PetraH says:
Tänk vad Vic “tjänade” idag när hon slapp böter hehe