…jag skulle även behöva tröttmalås.
Hade alldeles glömt bort den här “konversationen” för ett par dagar sen när jag blev tillfrågad vad mitt nick på Wordfeud är.
Mitt svar är ju verkligen klockrent.
Näe, jag hade verkligen inte druckit en droppe. Och E var åtminstone finkänslig nog att inte fråga.
Men jag varnade henne, det vill jag bara påpeka.
Är ögonen lika korslagda som benen på en nunna så bör man helt enkelt inte försöka sig på att skicka meddelanden.
// Tripod?!
I mitt huvud says:
Ha ha ha!! Underbart!! Men vem som helst annars (i alla fall jag) hade nog tappat mobilen när man somnat. Men du fortsätter knappa!!! ha ha!!
Victoria says:
Nej nej, jag har KOLL. 😉 Vilket kan bero på att paddan står uppställd bredvid mig på natten och jag skriver med penna, liggande. Tydligen hade jag gett mig fan på att skriva klart, men såg inte hur illa ställt det var med stavningen. Däremot vaknade jag med pennan kvar i handen haha.
Hondjur says:
Haha. Jag vet ju att du inte dricker.. typ.
Och om sanningen skall fram så har jag skickat x-antal sådana i mina dagar så det var ingen fara alls.. Jag vart bara lite fundersam! 😉
Åsa says:
Ni ska ju spela på Betapetappen istället! Konto där har ni ju bägge två sen tidigare! 😉
Hondjur says:
Menar du mig? Har vi spelat betapet? Är ju ages sedan jag spelade det?! Eller?
Eh .. 😉
Åsa says:
Jag menade er båda två!
E: Jag vet inte om vi kom till skott och spelade nån match eller om vi bara pratade om att göra det.
Victoria says:
Och jag hade inte ens noterat det om du inte hade frågat. Eftersom jag kanske inte riktigt kom ihåg det. Jag var verkligen i drömlandet 🙂
I min värld says:
Hahaha Tackar för dagens (andra) storgarv. Snacka om att vara radiostyrd ……… Du är nog den första jag har hört om som mer eller mindre skriver i sömnen… 🙂
Victoria says:
Jag gör mycket mystiskt i sömnen. Jag har även skrivit blogginlägg, somnat och vaknat med paddan i handen och väldigt glad över att jag inte hunnit trycka på publicera 😉
I mitt huvud says:
Å, snälla!! Hoppas du publicerar nästa gång!!!!!
Victoria says:
Åh jösses. Det har ju varit min smala lycka att jag hittills har somnat ifrån publiceraknappen åtminstone. Men den dagen kommer garanterat. Och ni kommer inte förstå ett enda ord 😉
En Annan Susanne says:
*hrm,hrm* 😉
Humlan says:
Jag skrattar så att jag är öm i kinderna (har nog skrattat för lite senaste tiden, är otränad!), du är nog den första som jag har hört om som skriver i sömnen/ medan hon somnar! Jag har fått ett antal meddelanden som jag har haft svårt att tyda för att ett och annat ord har varit uppåt väggarna, men detta var helt otydbart!
Victoria says:
Vaddå? Tripod är ju faktiskt ett ord? *visslar oskyldigt*
Humlan says:
Visst är tripod ett ord, jag har flera stycken. 🙂 Men du kan skriva många ord utan att bilda en enda mening! 😉
Victoria says:
DET har du förvisso helt rätt i. Men jag visste ju inte om det 😉
Humlan says:
Det är just det som är så fantastiskt roligt! 😀
Tina Johansson says:
Underbart! Skönt att veta att jag inte är ensam! 🙂
Jag kan även säga de mest konstiga saker när jag är trött. Munnen och hjärnan är liksom inte samspelta då. Kommer ihåg när barnen var små och jag läste godnattsaga… rätt som det var sa jag nåt som inte alls stod i boken… MEN MAMMA sa de stackars små sönerna då.. de visste alltför väl att då var det bara att säga godnatt…
(Är visst lite trött nu med, fick sudda “4(₩?.” innan jag klickade på post comment)
Hur är det med ditt öga, litens öra och trappan förresten?
Victoria says:
Hahaha du är inte ensam om det. Det är någr synapser som liksom kopplar ur och lägger av medan man fortsätter i ett par minuter likt förbaskat.
Jodå, trappan är fusklagad (igen), örat är helt men ser ut som ett anfall av skabb och ögat är mycket bättre. Jag har bara några små rynkor kvar istället för ett fläsköga. Livet är nästan som vanligt med andra ord 🙂
Tina Johansson says:
Ibland är det ganska skönt med “som vanligt” i alla fall 😉
Victoria says:
Mmm…absolut. Förutom att man får bloggtorka. Pest eller kolera? 😉
Helena says:
Haha, jag har gjort något liknande en gång back in the days när inga iPads fanns. Jag hade precis börjat en utbildning och det var i slutet på första veckan, jag var helt slut av alla nya intryck och konstiga ord. Mitt under en fruktansvärt tråkig lektion somnade jag sittandes på min stol. När jag vaknade tittade jag på mitt anteckningsblock som låg framför mig och såg en mening som jag precis skrivit. Början på meningen var begriplig men i slutet hade jag inte orkat hålla upp pennan utan skrivit de sista bokstävernan UPPEPÅ varandra. Viljan fanns tydligen i alla fall.
Victoria says:
Jag måste ändå säga att det är rätt imponerande att sätta bokstäverna uppe på varandra. Det känns inte så vidare värst läsbart 😉
Helena says:
Nej, det var det inte heller. Frågan är om jag egentligen förstod något överhuvudtaget. Forskningsmetodik var ämnet. Never again…