Okay, den här dagen går till historieböckerna som den sämsta dagen sen dinosaurierna knatade runt på jorden och skrämdes. På riktigt. Och som sardiner på melonen (numera vedertaget negativt uttryck istället för lök på laxen som låter positivt – är vi överens om detta?) har jag inte haft en endaste sekund över till bloggen.
Eller jo, förlåt. Jag hade en timma över. Men då gick jag och åt en bit mat, min första fasta föda på fyra dagar. Det var för all del gott, men jag chockade magen så till den milda grad att den mullrar från luftstrupen ner till rektum så hemorrojderna vibrerar som en klase vindruvor i styv kuling.
Från imorse tills…nu…har jag suttit i telefon precis oavbrutet. Och av allt som var färdigplanerat i mitt huvud när det gäller jobb har inget gått rätt. Verkligen INGET alls. Därav alla mina miljarder telefonsamtal. Dessutom glömde jag sätta på mig headsetet, så vänsterörat känns som jag tror att Evander Hollyfields öra brände till när Mike Tyson bet av det.
Dagen kan sammanfattas med en enkel mening. Ett steg fram, tjugofem steg bak.
Så, nu kommer ett jävligt långt inlägg, eftersom jag försöker hålla mina löften. Och det är i detta nu en hel timma kvar på dygnet. Klockan är nu 22:59 – pip!
Nu kör vi så det ryker.
Först och främst fick jag inte träffa min snyggrevisor idag, bara använda mitt rödbultande öra och prata med honom i telefon. Vilket betyder att jag inte kunde fota honom. Så vi kör en aptitretare på just honom med en snodd halv bild. Kolla ögonen på snubben. Eller är det bara jag som är hooked på ögonen?
Jag måste “dejta” honom så jag kan ta en helbild. Det här gör honom inte rättvisa alls, för i verkligheten ser han ut som en pojkbandssångare som vuxit upp och blivit snyggare.
Plus att han är en sjukt sympatisk revisor som man kan prata med. Den sorten är nog fridlyst. Revisorer skall inte ha den talangen. Mina tidigare revisorer har bara mumlat siffror och har man sagt något lite allmänt socialt får de frågetecken istället för dollartecken i ögonen medan de blankt stirrar på mig och inte förstår vissa ord. Som fritid, liv, umgänge, semester, relationer (till andra människor och inte bara till VISMAs bokföringsprogram alltså). Sådana ord skall man inte säga till en revisor. Särskilt förbjudet är det med dylika ord i deklarationstider.
En ny och fascinerande upplevelse.
Men okay, vi gör ett snabbt skutt till den gamla Viagrastoryn. Den är preskriberad om den innehåller vissa olagligheter, för så längesedan är det. Även om jag minns det som om det vore igår.
Man skulle kunna säga att jag inte har så bra erfarenheter av just Viagra. Kanske inte maken heller, men av två vitt skilda anledningar (och antagligen inte i närheten av vad NI tänker).
I Thailand är det ju jävligt olagligt att sälja receptbelagda mediciner. Vilket precis alla apotek struntar högaktningsfullt i och glatt säljer precis allt ändå. Lite sådär i smyg.
För skoj skull, även om man skulle kunna tro att maken har svåra problem efter allt Viagrasnack, köpte vi två stycken Viagra på ett av de suspekta apoteken i Phuket. Som åkte med hem, för den största spänningen låg tydligen i att köpa dem. Inte att testa dem.
Efter något år snubblade vi över dem i ett skåp, hade inte den blekaste aning om hur de funkade. Vad skulle hända liksom? Är det magi i pillrena och snubben som tar dem går från normaldriftig man till att bli som en hanhund som vädrar löptik och i brist på annat börjar jucka på dörrhandtag. Och jag gissar att vi var svårt uttråkade och jäkligt nyfikna. Mest jag såklart, eftersom jag trodde maken skulle förvandlas till något okontrollerbart.
Efter mycket snack fram och tillbaka stoppade han i sig det blå pillret. Och både två gick omkring och väntade på att han skulle förvandlas från Jekyll till Hyde (eller om det nu är tvärtom?). Men inget hände. Verkligen absolut inget alls. Efter en timma satt vi mest och fnissade åt den jävligt uteblivna effekten, så han gick och petade i sig det resterande pillret.
Två Viagra i kroppen, då känns det ju lite som slöseri att inte göra NÅGOT åtminstone. Även om det inte blev en endaste djurisk instinkt. En lite…krystad situation. Och dylika situationer brukar liksom inte vara krystade.
Så vi la oss på soffan. Med TV:n på. Började peta lite slött på varandra i förhoppning om att det skulle funka som någon slags startkabel för pillrena. Men nä. Inte då.
Då blev båda två lite griniga, falsk marknadsföring liksom. Men vi hade ju för bövelen bestämt oss, så jag lade mig som en scout (alltid redo) och väntade på blixtar och fyrverkerier. Och så väntade jag, och väntade…och så väntade jag lite till. Medan jag kollade på filmen som gick på TV:n. Jamen ni hör ju bara, stämningen var ju ungefär lika erotisk som en tebjudning.
Jag fastnade lite i handlingen på filmen och i ett par minuter glömde jag originalplanen (det var en bra film, förlåt så himla mycket), och helt plötsligt slog det mig att jag hade skiftat fokus en aning. Men å andra sidan så verkade det inte vara så jäkla mycket fokus på maken som låg bakom mig heller. Så jag frågade, utan att kolla på honom, om han hade dött eller om han också låg och kollade på filmen. Inget svar.
Då först vände jag mig om, och ser att mannen i mitt liv ligger och stensover. Verkligen stensover. På gränsen till icke väckningsbar. Och där fick han ligga medan jag kollade klart på filmen. När filmen var slut försökte jag väcka honom igen, för att säga att jag skulle gå och lägga mig, och det var med nöd och näppe att han lyckades samla ihop alla sina kroppsdelar och vackla in i sängen för att däcka igen.
Dagen efter googlade vi utseendet på Viagran. Och hoppla pålle, det hade visst blivit ett litet missförstånd på apoteket. Istället för Viagra visade det sig att vi hade fått två Valium.
Så som sagt, våra erfarenheter av just Viagra är ytterst begränsade, eftersom han tryckte i sig en dos som hade kunnat knocka en travhäst. Eller ja, i alla fall en tämligen normalt byggd människa.
Istället för klimax blev det ett antiklimax. Och så här i efterhand väldigt underhållande.
Försök själva att sexa till det med två Valium i kroppen.
Det spelade liksom ingen som helst roll att förväntningarna var skyhöga. Man kan inte begära att flaggan skall vara i topp när ögonlocken är i botten.
Men jag kan rekommendera filmen. Fifth Element.
Sjukt bra film.
En Annan Susanne says:
Jag såg genast det omvända scenariot.
Man i Thailand får extremt ryggskott. Frun kilar iväg till ett obskyrt apotek för köpa valium till den ömma maken. Kommer hem och trycker i honom en Viagra istället. Det hade nog varit värre. Haha.
Hoppas idag blir en bättre dag för dig!
Victoria says:
Hahaha, ja det hade varit riktigt illa.
Humlan says:
Haha, det hade nog varit lite värre!
Nu saknar jag den där gillaknappen igen!
Victoria says:
Jag saknar den med 🙂 Den skall få flytta tillbaka, men i lite annan skepnad. Snart.
Anette T E says:
Hoppsan så det kan gå 🙂
Tur ni får en ny chans nu o testa.
Du behöver inte återkomma med detaljer, men ett betyg på effekt iaf 🙂
Victoria says:
Hahah vafan, jag trodde detta var en porrblogg? 😉
Karin says:
Men tydligen finns det 3 sorters Viagra,1, vivägra(säljs ofta till kvinnor)2,Viagra light(för män som inte tycker om att kissa på skorna)men det är lurigt när man inte kan språket så du kanske helt enkelt fick fel sort!tack för sneakpeaket på snyggot
Victoria says:
Jag är så jävla trött att jag skrattar så jag frustar. Vivägra alltså, det måste ha varit det han fick.
Kerstin says:
hahahaha… det var ju riktigt kul! Revisorns ögon ser lite lätt beslöjade ut….
Victoria says:
Då är han nog packad på det snodda kortet, för han har vansinnigt vackra ögon och längre och svartare ögonfrallor än värsta fejkmodellen 😉
Todde says:
Hörrö du, se till att sköta maten!! Du kan ju inte gå i fyra dagar utan lagad mat, det fattar tom. jag…
Men detta är ingen porr blogg, det är ju en bitter och missundsam (var det inte det hon skrev?) blogg, detta 🙂
Så inga detaljer om viagra, tack! 🙂
Victoria says:
Jag vet, men jag har på riktigt inte hunnit. Mat råkade bli sekundärt och har bestått av youghurt och vatten på stående fot. Jag skall ta igen det. Sen. Med ost till exempel.
Och just det, sorry. Bitter och missunnsam coming right up 😉
Todde says:
Jag känner igen det där “jag hinner inte äta” och det tog mig flera år innan jag blev människa igen…
Så snälla, lyd ett gott råd. ÄT MAT varje dag! För min del gick jag in i den berömda väggen av all stress och alla måste… och roligare kan man ha det…
Victoria says:
*nickar och håller med*
Jag och väggen har haft ett nära förhållande innan, så jag kan bara instämma. Och ÄNDÅ är det just maten som är det första som ryker när man sållar bort saker man inte hinner med. Men härmed och på min scoutheder lovat jag bot och bättring. Jag återkommer med dagens mat helt enkelt 🙂
-ME- says:
Holy smoke! Det där hade kunnat gå käpprätt åt skogen ju!
Jag lovar att genast implementera sardiner på melonen i min vokabulär. Den är begriplig, utan minsta lilla förklaring, och dessutom ÄR lök på laxen ganska ofta väldigt gott.
Och så vet jag inte längre om jag behöver nån bild på darling doktorn, jag kan drägla över darling revisorn istället. PRECIS min kopp te.
Victoria says:
Alltså, det gick väl åt skogen? 😉
Bra. Tack. Nu kör vi med sardiner på melonen. Verkligen ett helt logiskt uttryck till skillnad från laxen. Och jag måste “sno” en riktig ögonbild. Han har vippor som de där somliga sätter på bilens lyktor.
-ME- says:
Men åååh, killar med ögonfransar är ju värsta snyggaste ju! Och ja tack så mycket, vi kan väl få en skarp bild av hela fejset istället för den där halvmesyren. Om nu tantens dåliga hjärta klarar av en sån söting i tydligare bild…
Victoria says:
Jag håller så med. Vippor skall det vara. Och han har vippor en hollywoodbrud skulle bli avis på 😉
tigerlilja says:
Jag skrattade så jag var tvungen att ta datorn under armen och gå nerför trappan och läsa för maken. Så det kan gå när det inte går s a s.
Victoria says:
Hahaha…tyckte maken ännu mer synd om maken nu då?
tigerlilja says:
Tror faktiskt det – att varken kunna eller vilja är ju en mardröm för män. Sardin på melonen liksom.
Victoria says:
Helt klart. 🙂
Sara says:
Sitter här på tåget & skrattar, lite oväntad tvist på det hela. Du är förlåten!
Victoria says:
Tack tack tack, detta samvete 🙂