Tråkigheten är gränslös

Jag är så tråkig idag att jag nästan är död. Det är så trist att umgås med mig idag att alla hade valt att hänga på ett bårhus och fått mer utbyte av döingarna i kylskåpen.

Jag får en begravning att framstå som milleniets värsta raveparty i jämförelse.

Vad gör jag då? Som är så trist? Jomen serrni, jag jobbar och (svimma inte nu) längtar efter maken som kommer om ett par timmar. Och det är väl ungefär det jag har gjort sen jag vaknade.

Jag har absolut inget alls, och ingen alls att gnälla på. Hundarna är välartade och har inte bitit sönder något. Jag sov som en sten inatt. Ingen som babblade, snarkade, fes eller pratade i sömnen. Hundarna hoppade inte ens i ansiktet på mig i morse. För de tyckte att jag var så rasande trist.

Jamen ni fattar?

Om man skall vara filosofisk så är jag en person som inte finns om jag inte har någon som retar livet ur mig. Eller för all del gör mig jäkligt glad.

Nu skulle det ju kunna hända att jag har glorifierat maken lite eftersom jag faktiskt längtat efter honom i en hel vecka, så jag antar att jag kommer få verkligheten som en käftsmäll rätt i ansiktet när han väl kommer.

Men det här med att bara sitta och jobba. Inte prata med någon, eller ens gå ut och reta ihjäl mig på omvärlden verkar tydligen inte vara min grej. Fast det är säkert nyttigt. För alla utom mig.

Det absolut närmsta jag har kommit en kännbar puls idag är att de som bor högst upp i huset alltid, oavsett om det är högsommar eller minusgrader ute, har sina fönster på vid gavel. Vilket jag ser varje gång jag är ute på baksidan med hundarna. Då får jag lite okontrollerbara ryckningar. Eftersom jag vet att de har elementen på uppvridna på max, och de bara betalar kallhyra. Så vi betalar alltså för att de skall ha sina förbannade element på max, medan värmen försvinner rakt ut genom fönstren. För idag är det kallt.

Då funderar jag på om jag skall gå upp och ge dem en säck med pengar. Be dem stänga fönstren och istället ägna sig åt att kasta bort en tjuga i halvtimman.

På den nivån är det.

Jag är så trist att jag tråkar ut mig själv.

Ifall någon, mot förmodan, undrar ifall jag har dött så har jag inte det.

Jag är bara dödstrist helt enkelt.

0 thoughts on “Tråkigheten är gränslös

    • Jo. Idag är jag dödens trist. På riktigt. Men som du säger, det är ju faktiskt fredag. Glad sådan på dig med, jag hoppas det blir bättre sen när jag kopplat ur alla livsuppehållande åtgärder.

  • Meen,nu blir det ju “fredagsmus”var nu en snäll tös mot maken ahaha….men vad fan har ni i vattnet i den lilla staden? Läste om tanten som iof sig för länge sen men ändock tog livet av sin man…lika jävla tråkig/tråkigt här det är fan så att kossorna stannar,blåsigt,kallt,och den som säger det är bara att tända en brasa,massa ljus,ta på sig raggsockorna å mysa.KAN TA SIG I MUMINDALEN.ja lite kul blir det väl i helgen mvh The kitchen bitch(som har en megamiddag att laga tills i morrn)

      • Ja,bland annat,vi får ju så förbannat många krabbor oxå,sen blir det en sensommar gryta& ost.och Polman& Co. Har nog rökt på el tror dom är någon annanstans

  • Hösten har kommit för att stanna! Och vad härligt det är :-).
    Själv har jag haft nästan lika tråkigt som du. Jag har letat elfel på ett ekipage… 🙁

    • Jag funtar på att svartlista ordet h*st i alla dess former.

      Du låter som att du jobbar med ungefär samma sak som maken. Han brukar också leta elfel på ekipage. Och annat som har med tunga efterfordon att göra. Men han tycker att allt är trist 🙂

      • Jo, när jag inte kör (men det händer nästan aldrig nu mer) så blir det att skruva på bilar och trailers.
        Men jag är “pensionär” nu för tiden så jag smiter undan så ofta jag bara kan 🙂

  • Jag trodde du tänkte hä ur dig att du HAR urtrist och då vete tusan om jag inte tagit på mig bästa hönsarselminen efter alla försök jag gjort att roa dig – som så noga ignorerades i begynnelsen. För att du JOBBADE, alltså, vissa somliga har simultankapacitet att ha både bloglovin (Paris leder fortfarande), facebook, mejlen OCH jobbsajten uppe samtidigt. :p

    • HAHAHA, tro mig, jag kämpar med att ta mig ur missbrukandet av alla medier samtidigt som jag jobbar. Ibland går det, oftast absolut inte. Idag var ett undantag.

  • Har också för/nackdelen att jobba hemifrån… Själv… Utan hund(ar) att prata med… Äter lunch själv… Lagar och äter middag själv – eftersom maken tycker att det räcker att äta ett lagat mål mat om dagen (och då väljer lunchrestaurangen före min lagade mat på kvällen – tack för det!) Känns som om det är du och jag och Ior… Nää, ja e int bitter… Kram och trevlig helg på dig! 🙂 PS. Det enda positiva med den stundande äckliga årstiden är att jag får ta fram min varma VITA jacka och mina varma VITA stövlar – VARFÖR ska alla klä sig i svart så snart det blir mörkt ute???

    • Det tristaste är väl just kläder. Finns ju ingen anledning aff snofsa till sig om man skall jobba. Kläderna får komma ut och leka alldeles för sällan

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.