I flera veckor har jag stirrat på diamanten i min vigselring, för det ser ut som att det är en spricka rätt igenom. Jag har tänkt att det kanske har varit smuts, och tvättat ihjäl ringen, utan större framgång. Mer än att den syns ännu tydligare.
För ett tag sen orkade jag gå in till ärkepuckot i guldsmedsaffären här i den lilla staden, med förhoppningen att om man jobbat med juveler i hundra år så borde man åtminstone ha kompetens nog att kunna se om det är en spricka och hur det ens är möjligt att det kan bli en spricka. Hon kollade, med vad vet jag inte, och gav mig ett svar som var lika urbota korkat som när jag var inne och köpte fotlänken som var för liten. Jag vet alltså fortfarande inte om det kan bli sprickor i diamanter, eller om det är en spricka i min. Hon måste vara den enda i världen inom sin yrkeskår som svarar på helt andra frågor än de man ställer. Jag blir förbannad bara jag tänker på henne.
Jag lever alltså fortfarande i ovisshet. Och har inte haft tid att åka till plejset där jag köpte den.
Men då kommer frågan. Kan det ens bli sprickor i diamanter? Jag inbillade mig att det var ett material man använder för att GÖRA sprickor, inte ett som går sönder av att sitta på handen?
Nu haglar konspirationsteorierna. Jag har blivit lurad (inte troligt eftersom jag känner guldsmeden). De råkade glömma byta sten i något gammalt visningsexemplar. Och så vidare.
Måste hålla den framför något som lyser upp bakom. Det råkade bli telefonen. Sprickan är tvärsöver och syns skittydligt från alla håll.
Förklara för mig hur det är möjligt. Eller om jag har en glasbit i ringen.
Är den trasig kommer jag gå i taket. Och få ytterligare en anledning att byta ut ringen. På deras bekostnad.
I min värld går inte sådana stenar sönder. De kan möjligen trilla ur fattningen. Men de går inte sönder.
Och ja, det kan hända att jag vaknade litegrand på fel sida idag. Men jag jobbar på att rätta till det. Det går inte så himla bra.
Hej söndag.
Annika K says:
Stället du var in på och fick ett urbota svar.. Ska du nog inte lita på. De verkar ju vara amatörer eller helt okunniga.
Ta ringen och gå in på nån riktig guldsmed nånstans, för visst ser det ut som det är en spricka.
I min värld kan en diamant inte spricka. Diamanter är väl ett av de hårdaste material som finns?
Victoria says:
Nej, där vet jag inte ens vad hon svarade. Hon var ju lika puckad som vanligt.
Men hur är det möjligt med en spricka? Jag trodde inte diamanter bara gick sönder.
Humlan says:
Jag har en ärvd ring med en stor sten i som min mamma var ganska säker på var en diamant (ringen kommer från mormor). Jag visade upp den hos en guldsmed som sa att det troligen är en bergskristall eftersom stenen har en liten skada. Nu vet jag inte hur kunnig den personen var (vad kan en anställd i en guldsmedsaffär?) och jag har inte forskat vidare i detta. Det ska bli intressant att höra vad ett kunnigt proffs säger om din sten.
Victoria says:
Svårt att veta när det är ärvt, men du borde ta reda på det för värdering. Smycken är det ngt knepigt med när det gäller försäkringar om jag inte minns helt fel.
Men, min ring var sprillans ny när jag köpte den. Förutom, och det här brukar guldsmeder göra, byta stenar lite till höger och vänster. De blir ju liksom inte slitna. Men jag har intyg på den. Så HUR i helskotta liksom?
Kristina says:
Diamanter kan spricka, men inte repa sig.
Tro mig, jag har haft en juvelbutik i åtta år.
Ingen garanti på stenar. För de spricker om du får ett hårt slag emot den.
Linn says:
Hej! Mycket bra blogg, hittade in från Mona. Jag kan ingenting om sånt här men när jag förlovade mig fick jag en antik ring från 1800-talet som var inköpt på Bukowskis. Enligt dem var det en äkta diamant men jag ville veta säkert. Så jag gick till en guldsmed som satte den i en maskin som kan visa om det är en äkta diamant eller inte. Den mäter hårdheten och om det är en diamant så tjuter den, är den oäkta tjuter den inte. Min var äkta som tur är, och jag var inne i en pyttebutik i Borgholm så nog borde det finnas såna maskiner lite varstans.
Victoria says:
Tack för att du hittade hit 🙂
Då råkade jag antagligen på den enda juveleraren i världen (vilket inte förvånar mig eftersom hon är ett ärkepucko på allvar) som inte ens kunde SE om det var en spricka. Det syns liksom med blotta ögat, och hon kollade med lupp. Och svaret jag fick är jag fortfarande inte klar över. Inte ens om det, som jag då också ifrågasatte, kunde bli sprickor i diamanter.
Men bra att veta att det finns maskiner. Jag skall ta mig i hampan och åka till stället som har gjort den. Men visst tror man inte att en diamant skall kunna spricka?
Och jag fattar att du ville dubbelkolla. Skönt att ha det gjort, och att det var rätt och riktigt. Jag skall berätta om min chansning när jag köpte ring i Bangkok någon gång. Det är en jäkligt udda historia som blev skitbra 🙂
Fru M says:
Haha…Det var/ är den Bangkokringen dina “reskompisar” fortfarande är ute efter 😉 Tänk, vi har inte klippt av dig fingrarna och dumpat dig i diket än..och nu har det gått ett år 😛
Mooahahahaaa!!! 😉
Victoria says:
Det hade ju varit ett fint jubileum annars 😉 Och ja, det är en av de ringarna. Den var ful och billig och blev snorsnygg och svindyr. Utan att jag betalade en krona. Ganska avancerat. Lovar att berätta storyn som var en chansning utan dess like.
Annika K says:
Apropå kunnigt folk , borde inte Bukowskis eller liknande kunna koll på den?
Kristina says:
Tyckte att jag skickade iväg en kommentar, men den har inte dykt upp.
I vart fall så är det så här,
En diamant kan spricka men inte bli repig. Ett hårt slag på fel ställe kan få diamanten att spricka. Otur.
Jag har haft en juvelbutik i massor av år, så jag vet.
Och dessutom, det ges inte garantier på stenar.
Jag ser inte sprickan på bilden men jag tror dig om du säger så.
Har du provat att tvätta stenen med diskmedel och en tandborste. Kan du rucka på stenen och känna om den är lös?
Victoria says:
Men då dör jag ju om det inte är garanti på stenar? Sprickan ser ut att vara precis rakt över “triangeln” nedtill. Jag tycker den syns skittydligt ifrån alla vinklar. Och på fotot. Skall försöka ta ett bättre. Men vad i hela fridens namn gör man om stenen har gått av på mitten och det inte finns garanti då? Och jag har tvättat med nästan allt och borste. Katastrof!
Tinna says:
Men du, nu kanske jag har bott lite för länge i Italien men ska du verkligen åka till samma ställe där du köpt den? Om du nu, mot förmodan, skulle ha köpt en diamantring “alla Napoli” hos dom, så kan du nog inte förvänta dig en objektiv värdering av densamme, eller? Jag skulle nog gå till en tredje part och skulle inte heller lämna kvar ringen på “check” heller.. Risk finns att stenar byts ut, ingen nytt fenomen.
Victoria says:
Sant. Men de här är näst störst i Gbg. Kan ju däremot få en koll hos någon annan bara för att vara på den säkra sidan. För jag äger inte en enda ring som inte kommer från just det här stället, och om du frågar Fru M så vet hon vad det är för ringar eftersom hon tänkte styckmörda mig och sno dem 😉
MonasUniversum says:
Jaha. Då får det bli ett besök hos en guldsmed när du kommer hit alltså. Det verkar vara klåpare där i hålan. Och det var ju inte första gången du blev irro på henne direkt.
Victoria says:
Tack och lov är det inte där jag köpt den. Men att inte ens kunna svara på a) om det är en spricka eller b) om diamanter kan spricka.
-ME- says:
Haha, nä, inte är hon ensam om det där i businessen heller?
Här i Byhåla har vi två guldsmedsaffärer, och när vi flyttade hit skulle jag in i den ena för att beställa chippendale-teskedar till mina guddöttrar, för det fick de i födelsedagspresent tills de fyllde 12 och slapp ifrån trista paket. Skedarna är graverade på baksidan med namn och födelsedag, så det är ett litet projekt att beställa. Men det blev så mycket billigare här, än jämfört med i Stockholm! Jag var helt nöjd och kommenterade glatt, och det var ju säljtantan nöjd med. Nöjd kund är bra kund.
Tills jag fick kvittot. Där stod “kaffesked”.
Men? Jag SA ju tesked. Flera gånger! Jag vill inte ha moccaskedar eller kaffeskedar, jag vill ha TESKED!
Nej, sa hon, det vill du inte. ALLA beställer kaffeskedar!
*duuh*
Sen köpte jag i Stockholm tills dussinet var fullt. No more den affären, kan jag säga, jag köpbojkottar dem stort.
Victoria says:
Ni har i alla fall TVÅ butiker. Vi har en. Ägarinnan är underbar, hon som är anställd ett ärkepucko som pratar rotvältska och man fattar INGET.
-ME- says:
Och vad säger ägarinnan när du skvallrar? För det utgår jag från att du gjort?
Victoria says:
Klart jag har skvallrat. Finns ett inlägg om det någonstans. Men jag visste inte att det var ägarinnan, trodde bara de var kollegor. När den värsta rodnaden lagt sig konstaterade jag att det var ju rätt bra. För att ha jobbat på samma ställe i 12 år och ingen vill gå dit för att hon är puckad, då borde ju ägarinnan få veta om det. Ällär hur?
Annica Borgerud Kjellsson says:
Hur gick det till slut???
Victoria says:
Det visade sig vara en kombination av att ringen inte var riktigt rengjord och “sprickan” jag såg i själva verket var där ljuset bröt av i stenen. Den var alltså inte trasig, det var jag som inte fattade. Men det såg verkligen ut som en spricka och eftersom den självutnämnda diamantexperten i småstadsbutiken sa det hon med så blev det ju omöjligt att sluta stirra oroligt på den hundra gånger om dagen. Efter ett par veckor åkte jag ju till rätt juvelerare, dvs de som gjort de ringar jag har på mig, där fick jag ovan nämnda förklaring om smuts i kombo med ljus. Lite skämmigt, eftersom jag var hyfsat påstridig och övertygad. Men man lär sig något nytt varje dag. Den dagen lärde jag mig att diamanter sällan går av på mitten och att hela vitsen med skillnad på glas och ädelsten är att ljuset gör konstiga saker. I alla fall med mina ögon 🙂
Victoria says:
PS: Är du möjligen gift med min barndomskamrat Fredrik? Så många finns väl inte med just det efternamnet? 🙂 🙂 🙂
Annica Borgerud Kjellsson says:
Vi var gifta tidigare.
Victoria says:
Är ni skilda? Det visste jag inte. Beklagar. Han har mao inte vågat tala om det för min väldigt gamla och barska mormor, vilket ju är lite roligt. Men hur hittade du hit? 🙂