Först får jag reda på att det är kalorier i vodka. Hela min värld går under. Sen slutar den att gå under en liten stund för att jag får universums bästa nyhet och glömmer av vodkaproblemet.
Efter det drabbas jag av ett akut virksug. Jodå, tanten virkar, stickar och broderar. I perioder, som med allt annat, och då gör jag det så mycket att jag blir less och lägger av i ännu längre perioder. Då slog det mig att jag aldrig sett en handarbetsaffär i den här stan. Och då snackar vi stan som har flest affärer per capita än hela universum. Men jag kollar på nätet. Verkar inte lovande. Slänger ut en fråga på FB. Ytterst tveksamma svar, trots att jag utlovar hemgjord grytlapp till tips som leder till garn. Konstigt.
Så jag ger mig ut. Det är ju liksom inte så stort och jag hade ändå ett ärende.
Efter ärendet går jag och köper millenniets andra inbundna bok. Den här.
Gissa vilken det är.
Två inbundna böcker på en vecka är rekord. Jag läser på läsplatta. Punkt.
Men i bokhandeln jobbar folk med koll. Sådana där antika människor som vet vad som finns, var det finns och vem som finns. Så jag frågade desperat om garn och virknålar. Men NÄ se det kunde jag fetglömma. Det hade funnits en handarbetsaffär, men den gick så dåligt att den klappade igen, och sen kom det ingen mer. För tydligen är garn ungefär det enda som är billigare i Norge, så “vi” åker tydligen dit och hamstrar garn. Så jävla käckt då. Förvisso trevligare att norrmännen har något som är billigare, men det blir grymt tröttsamt att gå dit till fots. Så då sket det sig, och jag blev grinig. Riktigt jäkla klimakteriesur.
Precis bredvid ligger en rätt trevlig affär, så jag kikade in och såg att de hade sådana där “Bad Hair Day”-mössor. Jag har haft så många sådana, men de försvinner magiskt (misstänker hundtrick). Jag köpte en vit och en svart. Orkade inte prova, så jag satte på mig den ena när jag kom hem.
Och undrade vad det var för jävla plattnackar som hade listat ut layout och placering av bokstäver. På mina gamla mössor såg man vad det stod när man tittade på mig, på den här mössan tar ju texten så mycket plats att folk antingen kommer se “bad” eller “hair” eller “day”. Alternativt gå runt mig i en ring (och möjligen dansa små grodorna) för att kunna läsa hela mössan. Då faller ju hela meddelandet, när man vill annonsera för omvärlden att man har en dålig hårdag. Vilka puckon.
Inne i samma affär var jag även en nanosekund ifrån att köpa den här.
För den var så in i helsike snygg att jag dog lite. Och med tanke på makens osunda intresse för världskrig och flottans glada gossar så borde ju till och med det vara något som faller honom på läppen.
Men jag gjorde det inte. För då ruttnade jag på att knapparna såg ut att sitta dåligt. En tröjkavaj med en miljard knappar känns inte som rätt plagg att tappa knappar på. Eller så ruttnade jag bara för att jag var på ett sjusärdeles uselt humör. Jag är SUGEN på den.
Sist, innan hemgång, gick jag in till juvelaffären för att lämna ett smycke för gravering. Som bara inte blivit av. Somliga har sina barns namn runt halsen, jag har alla mina djur. Men har inte fått tummen ur arslet och lagt till Liten. Det var dags. När jag kommer in ser jag att det är den mest puckade expediten som står bakom disken. Och jag blir 12 år och svinobstinat. Hon är i min ålder men hon fattar så jäkla trögt att man vill gråta. Med tanke på att jag stod ut med Bredbandsbolaget i många år, men inte står ut med henne, då hajar ni nivån?
Som exempel. I somras letade jag efter en ankellänk. Jag har feta vader. Alla länkar var standardlängd, och standardlängd var för kort. Jag tror hon sa att de gick att förkorta sisådär tio gånger, emedan jag stod med en glipa på sisådär två centimeter på länken jag försökte prova på foten. FÖRKORTA? När jag till slut frågade henne om hon ens fattade vad hon pratade om sa hon “jamen det går ju att ta av en bit”.
Som tur är kom hennes astrevliga kollega ut då, och sa “jamen det finns ju förlängningslänkar, vi tar fram en sån såklart”. Puckot stod fortfarande och såg alldeles blank ut i skallen, som om vi pratade ett språk hon inte förstod. Men det löste sig.
Idag lämnade jag ju då in min namnkedja (som jag köpt där från början) och förklarade väldigt otålmodigt exakt hur ett namn skulle läggas till. Jag bara väntar på när det är dags att hämta och allt har blivit fel. Det är som att prata med en människa där det är luft mellan öronen, och hon är inte varken försäljartypen eller speciellt trevlig.
Precis när jag var klar och skulle gå ut kom den superdupertrevliga kollegan så vi slog följe ut genom dörren. Och istället för att snacka skit på stan, frågade jag henne vem fan soppskallen är och hur länge hon jobbat där. Bättre att ge positiv och negativ kritik så direkt det bara går. Då visar det sig att de jobbat ihop i närmare femton år. Där någonstans brast det, och jag sa:
– Men herregud, hur kan hon ha jobbat med detta i så många år när hon varken är intresserad av att sälja eller ens fattar de mest basala önskemål?
Och får svaret av den trevliga kollegan, att “oj, det var ju inte roligt att höra – jag äger ju butiken”.
Jamen skjut mig då. Vad kunde jag säga mer än “Sorry, jag menade inte att skvallra för chefen, men å andra sidan är ju du den enda som kan göra något åt det, för jag drar mig oftast för att gå in när jag ser att det är hon som jobbar. Och istället för att prata skit på stan är det bättre att du vet det. Om du ursäktar mig nu så skall jag gå och gräva ner mig under närmsta sten”.
Det finns ett ord för den sjukdomen jag har. Fot-i-munnen-syndromet.
Men å andra sidan är jag nog banne mig bättre på att rosa än att risa. Och tar sällan ut min frustration på fel instans.
Och nu skall jag svara på ett mail, alternativt ringa ett telefonsamtal jag inte ser fram emot. Men det är bättre att ha det gjort.
Så går jag ner och tjyvköper officerskoftan imorgon. Om jag känner mig själv rätt. Det var alltså ingen kavaj utan en kofta i sweatermaterial. Mjuk, snygg och…mjuk.
Vad tyckte ni?
-ME- says:
Oj så jag känner igen fenomenet att oooooooooooooops det där borde jag kanske inte sagt. Inte för att jag är drabbad av nån fot i munnen, utan det hela skulle förmodligen bli väldigt mycket bättre av en sån, eller någon annan form av sordin… Hur som helst så är det oftast då det blir som ärligast (no shit Sherlock) och förmodligen kommer något att förbättras va det lider. Expeditens kundbemötande t ex.
Jag tycker absoLUT att du ska jackakoftanwhateverdetspelaringenrollvaddetärfödenvarsjuktsnygg. Men eftersom du kan virka och sånt jox (den här tanten anmäler sig f ö till klubben, med skillnaden att jag inte periodar utan har minst tre projekt pågående hela tiden) så sätter du dig förstås och syr fast knapparna PÅ RIKTIGT direkt när du kommer hem. Maskinisydda knappar är ju lättare att dra ut om man får tag i en tråd, än det är att dra upp tråden på en hundmatssäck…
Alltså, ursäkta för att jag alltid skriver romaner som svar på dina inlägg. Vet inte vad det är som ger mig total fingerinkontinens, men det är faktiskt bara på din blogg jag skvalar som en 80+-tanta med värsta Tena-behovet. Jag tror du får ta det personligt. 😉
Victoria says:
Hahahaha du har så rätt. Jag skall sy om knapparna, och det är lättare att dra ur dem än att öppna en hundmatsäck. Tom lättare än att göra inbrott.
Och jag skrattar så jag gråter åt din inkontinens, du är i gott sällskap, jag lider av samma sjuka – så jag tar det personligt. 😉
Johanna says:
Jag har annars hört att man kan måla nagellack på knappsyningen så sitter de kvar. Svårt kanske när det är såna båtknappar dock, tror det funkar bättre med såna med hål. Asså knapphål.
Victoria says:
Det har jag inte hört. Du är så full med husmorstips att man känner sig ännu mer talanglös 😉 Borde ju funka men inte på såna knappar. Jag får sy om dem helt enkelt. Jag har inte garn, men jag har iaf nål och tråd.
Sussilull says:
Grym!
Humlan says:
Vad är det du vill veta om virkning? Ska du virka dukar/gardiner och annat skirt, grytlappar och överkast, eller ska du virka dig en kofta? Det finns tusen garnaffärer på nätet, de flesta med stickgarner (som man kan virka kläder, sjalar och filtar i) men även några som har tunnare garner.
Ska det vara bomull, lin, ull eller akryl? Ska du ha mönster? Virknålar?
…eller är det bara så att du ville ha det i dag! Nu!
Victoria says:
Jag ville ha det idag. Helst igår. Eftersom jag drabbades av AKUT abstinens, nästan delirium. Men jag fick det inte. En tragedi.
Humlan says:
Har en känsla av att vissa av dessa små pins skulle passa dig… 😉
http://www.limmo-design.se/pins/stickning/99?iAm_Id=99&iPageNr=0
Annika K says:
Christina Stiellis bok! Den hat jag med köpt nyss.
Men hallå! Den där koftan måste du ha, den är ju du. Du får väl klaga på knapparna så får de fixa det.
Haha blir som en 12åring? Är du och Mona släkt eller?
Och i det fallet med den puckade expediten, Klagomålet kom iaf fram till rätt person 🙂
B-M says:
Här är en till tant i handarbetsklubben… kan sticka o brodera men inte virka. Är också periodare och gör det mest på vinterhalvåret.
Boken ser ut att vara Christina Stiellis senaste, den har jag tänkt läsa också. Har hört att den ska vara mycket bra!
Hiss på officerskoftan från mig! Den är superfin 🙂 Köp köp köp!
Själv blev jag tokkär i en svart väska med änglavingar i strass på…så den har jag klickat hem nu 🙂 Komsi komsi
Victoria says:
Det är förbjudet att handla på nätet utan att länka, jag blev NYFIKEN.
B-M says:
Den här godingen är det: http://www.carlssoninterior.se/visa_produkt.asp?id=2617&t=V%E4ska+med+%E4nglavingar%2C+Svart%2E+%28Inkommer+v+41%2D43%29
Victoria says:
Åh. Du har verkligen mitt godkännande. Sketsnygg. Och nu skall jag scanna den webshoppen för den har jag inte sett innan 😉
Lillemor says:
Jag är en virk/stick/syperiodare . Får ge bort till slut . Sen går det ett år kanske t.o.m och plupp så stickas det ponchos, vantar , benvärmare och mössor till höger och vänster 🙂
KÖP koft/jackan! Jag har en nästan likadan också i tröjkvalite från Gina tricot. Underbar! Får alltid übermycket kommentarer om hut snygg den är dessutom så det köpet har jag aldrig ångrat. Så go go go imorrn morgon 🙂
Victoria says:
Periodare här med. Min sista virkperiod gjorde jag ett tiotal ponchos i olika färger och gav bort till alla i julklapp. Sen tröttnar jag och stickar istället, samma igen. Då får jag byta en gång till. Hopplöst. Vad hände med lagom liksom?
Jag köper. Imorgon. Och syr om knapparna 🙂
Lena C says:
KÖP JACKAN – SKITSNYGG!!! Gillar för övrigt den gigantiska tofsen på mössan (hihihi)… 🙂
Victoria says:
Tofsen är enorm. Lite jobbig att bära omkring på 😉