…och jag med.
Men det var jävligt nära att han strök med. När jag kom upp igår morse hade han tömt och fyllt diskmaskinen, och tagit vara på maten. Men…stekpannan stod kvar odiskad. Och det gick inte att hitta maten i kylskåpet när jag skulle käka lunch. Jag letade i en kvart, och jag letar inte genom att stirra mig vindögd i kylskåpet – den fanns helt enkelt inte.
När karlfan kom hem från jobbet frågade jag var han gjorde av maten. Hoppla pålle, han hade visst tagit vara på den och ställt in den i kylen. Men sedan drabbades han av den stora hungersnöden lite senare på kvällen, när jag och blodtrycket nanade kudde, och skulle bara ta lite köttfärs på en macka. Köttfärsen var tydligen så HIMLA god att han inte kunde sluta äta, så han hade moffat i sig allt som var kvar.
Alltså, jag åt en normalportion efter jobbet, han åt två. Och sedan åt han då tydligen resten. Utan att tänka på att jag skulle ha den till lunch. Jag kastar pärlor för svin, och vi har dessutom två vitt skilda åsikter om hur man styr upp i köket efter maten.
Jomensåatte…imorgon skall jag gå på stan och shoppa. Herregud vad jag skall shoppa.