Igår åkte vi till Strömstad, som brukligt på fredagar. Mannen i mitt liv är, och har alltid varit, totalt ointresserad av musik. Han lyssnar på Markoolio och AC/DC, större krav än så har han inte. Och han fullkomligt avskyr allt som jag gillar. Särskilt om “min” musik sjungs och spelas av snygga grabbar. Så jag lyssnar mest på musik när jag är ensam, eller så använder jag lurar.
I alla fall, i bilen på väg upp satte han igång en radiokanal som var ny för mig, “we love the 80’s”, och att lyssna på musik från 80-talet är som att bli hajfajvad i ansiktet med en stol. Hela ungdomen kom tillbaka medan jag skrålade med i Michael Jackson, Chaka Khan och mängder av annat blandat. Varenda låt luktade rosa dunjacka och mentholcigg, och jag såg på honom att musiken hade ungefär samma effekt på honom, minus den rosa dunjackan antar jag.
Humöret blev på topp, och jag kände mig lite kär. Sådär kralligt fjortiskär. Jag hasplade till och med ur mig att jag var kär i honom. Jag tror jag var lite kär i flera minuter. Ända tills det matematiska snillet jag är gift med skulle räkna ut hur gamla vi var 1984, och han började med att räkna med att jag är 47 år.
Jag kan leva med en odiskad stekpanna. Jag kan INTE leva med att få fyra år tillagt till min ålder.
Vi hade alla förutsättningar för en lysande start på helgen. Det sket sig. Nu skall jag gå ut och shoppa. Och imorgon är det tillbakaresedag, så jag kommer vara strängt upptagen med att vara förbannad. Igen.
fru M says:
Hmpf…vad är det med män och ålder? Jag är hela 8 månader och 29 dagar äldre än min make, men enligt honom är jag ca 4-5år äldre VARJE gång när han ska räkna ut min ålder eller årtal
Kanske inte har med genuset utan noll koll på matematik nu när jag tänker efter 😉
Victoria says:
Men jag är två år YNGRE! Suck.
fru M says:
Bara att replikera med ngt i hästväg fel när det gäller hans ålder.. eller lite diskret – hur vill du fira din 50års dag nästa år Älskling 😉