Herregudihimmeln vad vi partar. Sen jag kom till Sibirien har det gått i ett, den ena klubben och röda mattan efter den andra.
Ostron och hummer, champagnefontäner och Stureplan för hela slanten.
Eller inte.
Först skulle jag hitta ut från tågcentralen som gud glömde, och jag har BRA lokalsinne. Men den som byggde centralen i Stockholm måste ha gått på LSD och sett arkitekturvision i form av spiraler och labyrinter.
Sen hittade jag Mona, som körde på bensinångorna hem till finhooden och vi drack hemmachampagne (förbannat god) och åt utkörd pizza.
Efter det socialiserade vi. Satt runt bordet och pratade om hur dagen varit, livet i allmänhet och världsfred i synnerhet. Vi löste den ena viktiga frågan efter den andra och var som en EU-kommission i miniformat.
Eller inte.
För det var den perfekta fredagen. Hela familjen Universum och jag satt så här.
Candy Crush, blogg och Candy Crush. Och jag, som blandade Candy Crush med blogg bredvid talibanen.
Och jag höll mig klädd i normala kläder tills husbonden kom hem (för att inte skrämma slag på honom i onödan). Sen kastade jag på mig min medtagna OnePiece, medan tuttarna fick rinna ur BH:n och magen fick plats att dega ut sig. Ahhhhh!
Jag känner mig som hemma. Datorer, sladdar, iPads och telefoner högt och lågt, samt att de har exakt likadan soffa som vi.
Man skulle kunna fortsätta bo här och nästan inte märka att man inte är hemma.
Bortsett från akvarierna då.