Paaaaarteeeey

Herregudihimmeln vad vi partar. Sen jag kom till Sibirien har det gått i ett, den ena klubben och röda mattan efter den andra.

Ostron och hummer, champagnefontäner och Stureplan för hela slanten.

Eller inte.

Först skulle jag hitta ut från tågcentralen som gud glömde, och jag har BRA lokalsinne. Men den som byggde centralen i Stockholm måste ha gått på LSD och sett arkitekturvision i form av spiraler och labyrinter.

Sen hittade jag Mona, som körde på bensinångorna hem till finhooden och vi drack hemmachampagne (förbannat god) och åt utkörd pizza.

Efter det socialiserade vi. Satt runt bordet och pratade om hur dagen varit, livet i allmänhet och världsfred i synnerhet. Vi löste den ena viktiga frågan efter den andra och var som en EU-kommission i miniformat.

Eller inte.

För det var den perfekta fredagen. Hela familjen Universum och jag satt så här.

socialafamiljen

Candy Crush, blogg och Candy Crush. Och jag, som blandade Candy Crush med blogg bredvid talibanen.

Och jag höll mig klädd i normala kläder tills husbonden kom hem (för att inte skrämma slag på honom i onödan). Sen kastade jag på mig min medtagna OnePiece, medan tuttarna fick rinna ur BH:n och magen fick plats att dega ut sig. Ahhhhh!

Jag känner mig som hemma. Datorer, sladdar, iPads och telefoner högt och lågt, samt att de har exakt likadan soffa som vi.

Man skulle kunna fortsätta bo här och nästan inte märka att man inte är hemma.

Bortsett från akvarierna då.

Och efter fem minuter är jag redan sur på SJ

Ni vet det där fria internätet de har i första klass? Jomen nörden packade upp dator och alla manicker för att jobba lite (kanske), och sen kolla på film med hörlurar (tyst avdelning).

Den här bilden öppnades när jag loggade in på SJ-nätet.

Screen Shot 2013-10-18 at 1.37.19 PM

Fritt min rumpa. 10-20 minuter film. Så det är lika bra att göra slut på det redan nu genom att lägga in lite bilder. Men med det här så fattar ni att jag är ombord, och att jag bara eftersvettas en smula. Samt att min väska är så tung att jag inte kunde lyfta på den själv utan fick spela ut “jag är kvinna och oerhört vek-kortet”. Vilket var sant i och för sig.

Å ANDRA sidan gissar jag att mina medpassagerare tror att jag rymt från någon slags anstalt, eftersom jag stod och höll i min kuddnalle. Jag såg allt att de stod och fnissade åt mig i klunga, med efter så många år med Teddy har jag vant mig. En dam tittade lite medlidsamt på mig och sa att den var fin. Jag höll med.

bild 1(2)

Sen vill jag bara upplysa alla domedagsprofeter om vädret på västkusten. För så här såg det ut på Centralen i Gbg.

bild 2(2)

Sol. Blå himmel. Noll nederbörd.

Men jag lyssnade, och dumpade inte bara två par skor, utan även lite byxor och tröjor hemma. Kanske mest för att det blev väldigt fullt i väskan. Nu återstår bara att se vad jag har glömt. För alltid är det något. Tandkräm brukar vara en väldigt glömbar sak i mitt liv, så även tandborste. Men det märker vi senare.

Och slutligen, titta vad som kom i posten innan jag drog hemifrån.

bild 3(1)

Jag hann inte packa upp dem och prova, vilket är galet deprimerande. Nu är det bara att hoppas att husse sköter sig och provar samt langar över foton. Nu kan jag bara ana tjusigheten.

Och där har jag antagligen gjort slut på SJ:s fria internät. Så nu skall jag luta mig tillbaka, andas med magen, sluta stressvettas och kanske sova lite. Eller läsa. Det får i alla fall bli en aktivitet som inte suger nät.

Hej Sibirien. Jag är på väg. Och passerade precis gränsen till Norrland eftersom vi stannade i Alingsås.

PS: Jag har fått säckvis med spam i ett par dagar, och kommer aktivera spamfiltret igen. Om någon får problem med att kommentera, skicka ett mail är ni snälla. Ibland fungerar saker inte riktigt som man vill.

Ni vinner

Eftersom jag har fått varierande rapporter om snö och jävligt kallt där uppe.

Jag vill bara meddela att jag gick i bara tisha och skjorta i söndags kväll på den här sidan landet. Och nu skall jag bädda in mig i dunjackan för första gången i år.

Vad ni vinner? Jag dumpar skorna som inte funkar i snö och slask. De får stanna hemma. Precis som ni sa.

Men istället kanske mina eskimåkängor åker med.

Jag VÄGRAR frysa.

Och nu bör jag skynda mig lite. För jag har inte gjort ett smack, förutom att ta fram kläder och slängt i en hög. Resväskan står framme med.

Det skall packas, förlossas, duschas, plattas, kläs på, plockas undan, rasta hundar, sminkas och sen åka. Om två timmar.

Jomensåatte, det kanske är dags att unplugga tummen lite?

Vi hörs på tåget.

Nu skall vi prata skor (och ångest)

Nu har jag plockat ihop en hög med alla världsviktiga saker som MÅSTE med. Och det är en rätt gedigen hög som ligger på bordet. Maken kom hem och talade om för mig att jag var dum i huvudet, och fem minuter senare sa Mona ungefär samma sak. Min omgivning har alldeles för höga tankar om mig.

OnePiecen ligger i tvätten och maken skall rota fram den största resväskan han kan hitta. På hjul.

Den förlorade höger-UGGen dök upp. Från var vet jag inte, men efter någon timma kom Liten knatande med den i munnen som om han hade haft den där hela tiden, och jag bara inte hade sett den. Reseskor räddade.

Sen kom den stora krisen. Trodde jag hade glömt mina nya blingtröjor från PV ihop med skinnbyxorna, och letade ihjäl mig efter dem med. Överallt utom i garderoben letade jag. Och i garderoben låg de. Då hade jag redan hunnit jaga upp maken för att han skulle leta i bilen, och talat om för Mona att det var katastrofvarning eftersom jag inte hittade dem.

Nu kommer vi till skoavdelningen. Som jag har minimerat till fyra par. Plus UGGsen (om de nu inte springer iväg i en hundmun imorgon igen). Men de är åk-skor.

Här är vi nu.

bild

Helst skulle jag vilja ha mina knähöga boots med också, men kan inte riktigt rättfärdiga det.

Gissningsvis kommer jag gå i bootsen och UGGs en hel vecka. Och OnePiece. Men det kan man inte veta.

Men jag har inte packat skoteroverallen än. Och broddar kommer jag väl få köpa, eftersom jag tydligen skall åka till andra sidan polcirkeln.

13:35 skall vi dessutom blanda in SJ i leken. Snö på spåret? Löv? Motvind? Regn?

Jag kanske inte har drabbats av den största krisen än, eftersom jag inte klivit på tåget.

Men ni får åka med. Tyst avdelning i första klass. Nån som håller mig sällskap?

Jag vet vad jag INTE skall packa i alla fall

Mina UGGs. De älskade älskade skorna jag har ute som inne, tofflan som är helt egal att gå med utomhus. Mina åkatågochsova-skor.

För de där omkringbärande hundarna har gått väldigt mycket omkring med högerdojan så den verkar ha upphört att existera. Om jag hade på mig dem när jag gick och lade mig igår, eller ja inte NÄR jag gick och lade mig utan snarare till jag gick och lade mig, och den ena är borta idag. Var har den tagit vägen då?

Antingen är det en jävligt filosofisk fråga eller så kan man undra vad de har pysslat med de tidiga morgontimmarna. Jag hittar den alltså inte på riktigt, och jag har letat överallt. Enda förklaringen är att de har ätit upp den, eller skickat den med husse. Finns inte ett spår av den.

Så jag skall tydligen inte ha några UGGs. Vilket är en smärre katastrof.

Sen får jag vatten på min kvarn, att allt ovanför Alingsås är Norrland, för somliga skrev att det skall snöa i Stockholm i helgen. Det snöar inte på sensensensommaren. Jag går inte med på det. Vi är ju för bövelen fortfarande ute och åker båt. Och så skall det snöa?

Jag visste inte att jag skulle passera någon polcirkel på vägen dit?

Och så läser jag hos Mona att det står en säng på tvären i trappan hos dem på grund av mig.

Jomensåatte det här känns ju som en finfinhelg. Inga UGGs, skoteroverall och avstängd trappa i finhooden.

Jag har ju inte ens åkt än?