Jag har inte dött (bara nästan). Först somnade jag MITT I PROGRAMMET igår. Hann se att det blev Tobias och Mia. Sen sov jag som en sten.
Imorse vågade jag inte titta på varken internätet eller kommentarer utan fick ligga med lurar på mig i svinottan och kika på den kvarten jag missade igår.
ÄR DET MÖÖÖÖÖJLIGT?
Jag är mållös! Och arg. Heligt förbannad.
För det första trodde jag inte att det paret skulle få en enda röst. Chock nummer ett. För det andra trodde jag att jag skulle få ett slaganfall när han inte bara släppte bollen, han kastade den verkligen vidrigt demonstrativt.
Ett AS!
Som jag önskar att Anja hade hivat sin boll. Som jag önskar att hon hade fattat att en snubbe som slänger ut sin tjej efter tio veckor i spelet faktiskt inte är ett jävla dugg pålitlig.
Idag kollade jag Aftonblaskan, han hade legat i hårdträning inför Paradise genom att maratonkolla den norska och danska säsongen.
Jomensåatte…för Paradise går ju verkligen att träna på. Ungefär som skidåkare på elitnivå kör höghöjdsträning. Eller INTE ALLS. Men han var övertygad om sin egen förträfflighet och att det var anledningen till att han vann. Det och att produktionen ville ha honom kvar för att han inbillade sig att han var den som gav reklamintäkter. Just för att han hade koll och hade hårdtränat. Självgod much?
Jag fick inte abstinens. Jag fick ett vredesutbrott och vill hajfajva honom i ansiktet med en STOL.
Som sagt, Gunilla Persson framstår nu som Moder Teresa, och Jeppe ÄR djävulen.
Niklas och Samir är mina idoler. Jeppe är ett as. En amöba. Ett kvalster på en amöba.
Och jag kommer inte klara att läsa kommentarerna förrän jag slutat vara arg.
Mvh // Hon Som Inte Har Ett Liv Och Engagerar Sig På Tok För Mycket I PH
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.