I eftertankens kranka blekhet

Jamen jag tar på mig skämshatten lite. För någonstans låg det där med elvisp och gnagde.

Mycket riktigt. En sökning på ordet elvisp i bloggen genererade oroväckande många träffar. Jag vågade bara kolla på den här.

20140209-123620.jpg

Jag skall kolla vad de andra handlar om när jag har hämtat mig från chocken.

Här ligger jag och kastar handgranater i ammunitionsförråd liksom.

Det här med sociala medier

Nu skall vi prata Facebook. Eftersom jag har lite svårt för Facebook nuförtiden. Det finns liksom ingen spärr hos ett fåtal, och givetvis är det då ett fåtal som har fått mig att börja…rensa lite.

Missförstå mig rätt, jag älskar sociala medier, jag skriver om oerhört mycket ointressanta saker här men jag tvingar ingen att läsa. Eller jo, det gör jag. Jag blir skitarg om ni slutar läsa hehe.

Facebook är ju lite annorlunda, där känner man sig taskig om man tar bort någon som vän, för man vet att vännen kommer märka det förr eller senare och då blir vännen sårad. Då får man bita i citronen och försöka göra saft av skiten, eller så struntar man i att hänga på fejjan för att slippa just blodtryckshöjningar.

Jag tänker så här, en bra tumregel är väl att fråga sig själv “skulle jag säga det jag skriver i verkligheten till personen/personerna jag når ut till” eller för all del “skulle jag annonsera den här informationen i lokalblaskan”. Facebook känns som en lokalblaska. Fast med sjukt mycket större och snabbare spridning.

Idag kom droppen. Personen jag inte kan ta bort eftersom vi känt varandra sedan Hedenhös gick i kortbyxor skrev följande i sin status:

“Idag har jag köpt en ny elvisp, för den gamla gick sönder”

Det näst näst värsta; det var minst tio kommentarer på inlägget.

Det nästa värsta; jag vidarebefordrar det genom att ägna ett helt jävla blogginlägg åt den meningslösheten.

Och nu sitter jag och småfnissar för mig själv.

Snälla säg att ni inte skriver om nya elvispar?

Mycket skit skriver jag, men inte det här väl?

Dagens guldkorn:

20140207-224211.jpg

“Det är nästan som man får en chock”
Umm…näe inte än men jag fick av den här…

“Du ska få smaka på min strapon”
…vaaaaa?
Som sagt, mycket konstigt skriver jag men inte ens med pistol mot tinningen kan jag räkna ut hur DE sökorden landade här? Kan ni? Hade det åtminstone stått:
“Du ska få smaka på min taxsnopp” så hade det varit okay.
Konstigt, men ändå okay?

“Paradise hotel Jeppe psykhem”
DEN visar ju i alla fall på lite god smak hos sökaren. Och antagligen enorm besvikelse när det bara var min önskedröm.

Jag måste börja kolla lite statistik på sökord. Fredagar känns rent allmänt som den stora snuskdagen.

Nu tänker jag ägna det lilla som är kvar av kvällen åt att lida med den som faktiskt fick smaka på någons strapon.

En del har tydligen riktigt usla fredagar.

Happy helg på er.

Nu skall jag för er berätta…

…vad snoppen från igår faktiskt var. Även om en del verkar ha listat ut det på instagram hehe.

Jag var dödens allvarlig när jag skrev att jag faktiskt inte kunde fatta VAD det var som låg på soffan när jag såg denna ligga där.

bild 1(4)

Jag frågade maken, som bara skrattade så tårarna rann, men han visste inte heller. Och det var inte hans.

Men om vi tar och vänder på…eh…steken?

bild(3)

Så ser det fortfarande rätt illa ut, men ändå. Inte lika illa?

Och så tittar man på lädertaxen som snällt och tyst alltid ligger på soffryggen.

bild 2(3)

Då ser man att stackarn har tappat ett framben.

Man ser även att ALLA ben är snoppar, vilket man aldrig sett tidigare. Och då undrar man exakt hur tillverkaren av dessa lädertaxar tänker?

Fascinerande.

Jag trodde dessutom att det var alldeles tillräckligt med snoppar i det här huset, så visade det sig att det fanns fyra till som jag inte hade en aning om.

Men…dra mig baklänges!

Jag har inte dött (bara nästan). Först somnade jag MITT I PROGRAMMET igår. Hann se att det blev Tobias och Mia. Sen sov jag som en sten.

Imorse vågade jag inte titta på varken internätet eller kommentarer utan fick ligga med lurar på mig i svinottan och kika på den kvarten jag missade igår.

ÄR DET MÖÖÖÖÖJLIGT?

Jag är mållös! Och arg. Heligt förbannad.

För det första trodde jag inte att det paret skulle få en enda röst. Chock nummer ett. För det andra trodde jag att jag skulle få ett slaganfall när han inte bara släppte bollen, han kastade den verkligen vidrigt demonstrativt.

Ett AS!

Som jag önskar att Anja hade hivat sin boll. Som jag önskar att hon hade fattat att en snubbe som slänger ut sin tjej efter tio veckor i spelet faktiskt inte är ett jävla dugg pålitlig.

Idag kollade jag Aftonblaskan, han hade legat i hårdträning inför Paradise genom att maratonkolla den norska och danska säsongen.

Jomensåatte…för Paradise går ju verkligen att träna på. Ungefär som skidåkare på elitnivå kör höghöjdsträning. Eller INTE ALLS. Men han var övertygad om sin egen förträfflighet och att det var anledningen till att han vann. Det och att produktionen ville ha honom kvar för att han inbillade sig att han var den som gav reklamintäkter. Just för att han hade koll och hade hårdtränat. Självgod much?

Jag fick inte abstinens. Jag fick ett vredesutbrott och vill hajfajva honom i ansiktet med en STOL.

Som sagt, Gunilla Persson framstår nu som Moder Teresa, och Jeppe ÄR djävulen.

Niklas och Samir är mina idoler. Jeppe är ett as. En amöba. Ett kvalster på en amöba.

Och jag kommer inte klara att läsa kommentarerna förrän jag slutat vara arg.

Mvh // Hon Som Inte Har Ett Liv Och Engagerar Sig På Tok För Mycket I PH