Igår alltså.
Jag måste delge mitt bästa sömntips. Först givetvis bolltäcket, men det vet ni ju redan om, det borde även funka utan bolltäcke.
När jag går och lägger mig sätter jag på ljudbok på timer och sedan lägger jag mig och spelar Candy Crush. Spelet skall stå mot kudde eller dylikt för minsta möjliga motstånd när man skall flytta karamellerna. Ett av de få spelen där man kan ha fullt fokus på ljudboken samtidigt som man spelar och det jäkla spelet är sjukt sövande. I kombination med ljudbok är det helt omöjligt att hålla sig vaken. Imorse vaknade jag, som vanligt, med läsglasögon i pannan, iPaden bredvid mig på kudden (fortfarande mitt i en Candy Crush-bana) och touchpennan krampaktigt i handen.
En oslagbar kombination.
Sen vaknade jag förvisso och fick moppa golv och hundrumpa igen imorse, shit happens.
Idag väntar VI ihärdigt på spionkameran (med vi menar jag såklart ni och jag) och det roliga är, om den kommer och allt funkar som det skall så kommer jag ju inte vara hemma ikväll. Redan första kvällen kan jag spionera på både man och hundar, för jag tror inte att han kommer tänka på den. Nöjdheten i det!
Sen kom jag på en anledning till att jag var lite sur och gnällig igår. Jag fick tyget att göra fondväggsdraperi av och tänker att det måste vara världens sämsta arbetsplats att jobba på tyglager om man är färgblind.
Jag beställde ju det här.
Det heter Saivu blå-blå
Men jag fick det här.
Det heter Saivu det med, men absolut inte blå-blå.
För det hade legat på blå-blås hylla.
Då tänker jag att man kanske måste vara lite färgblind om man inte ser skillnad på ett jävligt blått tyg och ett som är vitt-blått-rött?
Jag hade sett fram emot att sy fondvägg och gardiner.
Det sket sig och jag blev sur.
Jamen ungefär så.
Varför sura över ebola när man kan sura över fel tygsort liksom?
// Barnslig
