Jag vill bara meddela att jag (vi) alldeles snart skall åka och hämta nästa ståhjuling och om ni inte hör något mer från mig så har jag antingen slagit mig fördärvad eller så har jag jätteroligt.
Den här gången blev det dock EXAKT likadan som den vi hade för ett par år sedan.
Efter dramat i prånget vågar jag inte annat än att gå på beprövade prylar.
May the force be with me och att det kommer uppdateringar.
Den här länken snubblade jag över igår.
Det känns som att det är en sak att jag gjorde det för 30 plus år sedan när jag var lite lätt frånvarande under läsning av bra bok. En helt annan att det, enligt Omtalat, sprider sig som en löpeld.
De hade kunnat bespara sig omaket och frågat mig.
Det är korkat.
Det gör ont.
Man går inte på fredagsdisco efter att ha sugit i en burk.
Så är det bara.
Vad gör ni?
Vi har varit och premiärat kompisens nyaste krog på Strandpromenaden. Det betyder egentligen bara en sak, vi kan variera vårt uteätande från en krog till en annan. Utan dåligt samvete.
Ni som har hängt här inne länge vet ju att maken har ack så många fel och brister, men då och då även en och annan god sida. Och så har han sidor som fascinerar mig, för att de liksom inte stämmer överens med helheten.
En sådan sida är att han gillar heminredning och ÄLSKAR heminredningsbutiker. Särskilt butiker som kombinerar hemmaprylar med … andra prylar. Skojiga prylar. Vi snackar alltså inte Svenskt Tenn nu, eller inredning som kostar både skjorta och byxor, det är svinbilligt, prestigelöst och han har förvånansvärt god smak trots en något udda genre av butiker. Det är sådant han gör när han har näsan i paddan och inte spelar Candy Crush, då scannar han marknaden för nya prylar. Utan att konsultera mig. Den shoppinggenen har bara fördelar eftersom jag är rätt kass på det. Jag är bra på tapeter och mattor, det är inte han.
Han är den första man jag någonsin träffat som alltid hade (har) ett gigantiskt förråd med stearinljus hemma. Det hade han även i sitt ungkarlsboende. Han hade visserligen krukväxter och gardiner med, något som fortfarande förvånar mig. Vi är således inte helt kompatibla när det kommer till shoppingintresse.
Lite då och då dimper det ner paketavier i brevlådan och jag har slutat höja på ögonbrynen, förra gången var det ju golfpeggar formade som nakna kvinnor till plastsvärfadern och idag kom han hem med ett skitstort paket som han nöjt packade upp och agerade inredare med.
Som sagt, han förvånar på ett positivt vis mellan varven.
Först, en svincool väggklocka till köket.
Som han smackade upp över bordet på fem röda. Sen att jag håller på att krypa ur mitt eget skinn för att alla kartonger och annat löst SKRÄP ligger kvar utspritt över köksbordet och han anser sig vara klar och har dragit ner till källaren är en helt annan femma. VAD är problemet med att vilja göra fint, men lämna verktyg och lådor efter sig så det ser ut som fan i alla fall.
Förlåt, sidetrack. Nu skulle ju detta vara positivt. Men jag råkade se köksbordet. Som jag KÄMPAR med att hålla tomt, något som bara verkar funka när han sover eller inte är hemma. Klart som korvspad att det här är mannen som tyckte vi klarade oss utan garderober, medan jag sa att man inte kunde ha för mycket förvaring, när han använder köksbordet till allt från vikt tvätt till … PROJEKT. Och tomma upprivna kuvert efter att ha öppnat posten såklart.
Positivt. Tillbaka till positivt.
Jag gillar klockan skitmycket (JAG HATAR SKITEN PÅ KÖKSBORDET), det gjorde han riktigt bra (men jag skall fråga om han är blind och dement när han behagar komma upp från källaren).
Sen hade han köpt ett överkast. Vi hade inget. Och just överkast brukar inte vara hans grej. Sängen bestämmer jag över sedan han skulle utföra något så enkelt som att köpa nya underlakan. Trots övertydliga instruktioner kom han glatt hem med sina fynd. Den stoltheten. Fyra underlakan för typ tio spänn. Fyra underlakan som kommer bli båttrasor eftersom man får skavsår bara av att fundera på att bädda med dem. Men han försökte, det får man ändå ge honom.
Jag gillar överkastet med. *ritar kors i taket*
Det är djurmönstrat och alldeles alldeles mjukt. What’s not to like liksom. Dessutom behövdes ett överkast, eftersom det är dödstrist att alltid visa obäddad säng för alla gäster (men ett överbelamrat köksbord däremot – morr).
En imponerad fru med flera förvånade fingrar i häpnadens mun.
Sen började jag känna igen honom när han glatt visade nästa grej. Våra arma husdjur.
Jag återkommer med katt iklädd luddet ovan. Någon som kan gissa vad det är? Jag tänker inte tala om vad min första tanke var och jag skyller tanken på Åsa i Hollywoodfruarna faktiskt.
Maken hade i alla fall funderat på det ett tag och denna tingest var tydligen det viktigaste, inredningsprylarna var mer en bonus för att få gratis frakt misstänker jag.
Slutligen smög han in i badrummet och monterade något. Sen kom han ut och gav mig det här fotot …
… och sa “så, nu kan du äntligen sjunga i duschen typ på riktigt”.
Såvitt jag vet har jag aldrig närt någon dröm att sjunga i duschmunstycket. Eller någonsin uttryckt missnöje över det befintliga.
Men det är sådant man får räkna med när maken haft näsan i paddan och FYNDAT.
Jag är faktiskt väldigt nöjd med de två förstnämnda grejorna. De sistnämnda är jag mer tveksamt inställd till, men jag är glad så länge han låter bli att leta på Let’s Deal efter billiga Ullaredsweekends.
Jomen jag är impad faktiskt.
Vad tycker ni och vad gör era män?
Finns det någon som har en snubbe som kan utföra hantverk och faktiskt plocka undan alla verktyg efter sig och samtidigt hålla rent på köksbordet?
Nu skall jag gå och kasta alla saker från bordet innan jag imploderar.
Men i huvudsak var det ju positivt?
Jomen det var ju Hollywoodfruar igår. Det roligaste avsnittet genom tiderna, jag skrattade högt åt precis alla och allt under hela programmet och det gick inte att sluta. Jag fnissar till och med åt det idag. Så. Jäkla. Roligt.
Sen började jag fundera över läppar, efter att Bibbi fokuserade på Narcissist-Carolines mun och sedan ledde det ena till det andra i synapserna där ovan.
För det första, Caroline ÄR verkligen skrämmande lik JarJar Binks, om detta råder inget tvivel.
Vem är vem?
Jomensåatte?
Sen kom jag på att jag hade läst om ett nytt sätt att få ankläppar, utan injektioner eller operationer.
Nu vill jag bara påpeka att OM den här orimligt usla idén slår igenom så var jag först. Eftersom jag testade ungefär samma sak av misstag för 30+ år sedan.
Den kan inte slå igenom? Snälla säg att den inte kommer göra det?
För den undrande så skall man alltså suga in läpparna i burkarna ovan och välja burkform efter vilken form man vill ha på läpparna och därmed skapa en temporär svullnad.
Really?
I vilket fall som helst så har jag ju som sagt redan gjort det. Innan ankmun ens låg i pappas pung.
När jag var tweenie satt jag alltid och läste vid matbordet efter skolan medan jag käkade ett par mackor. Jag började med det här när jag var 10 år och alltid vad ensam hemma tills päronen kom hem från jobbet och när jag började läsa försvann omvärlden. Oavsett var jag satt och läste. Vid något tillfälle satt jag på toa i timmar med en bok, till slut somnade benen och arslet och pappa fick komma och lyfta bort sin gråtande dotter från toaringen.
Nåväl, just läppincidenten minns jag var en fredag och anledningen till att jag minns det som om det var igår var för att jag skulle på skoldisco på kvällen.
Men först skulle jag käka ett par mackor efter skolan och läsa en bok. Som vanligt.
På vårt köksbord stod lite prylar, som det gör på köksbord. Bland annat en burk vitaminer, en sådan där glasburk med Enomdagen.
Med näsan i boken tog jag en vitamintablett och sedan minns jag inte mer av just burken, men jag ställde tydligen inte tillbaka den på sin plats. Istället stoppade jag in munnen i öppningen och sög tills det blev vakuum, sen släppte jag så det smackade och så gjorde jag det igen. Och igen och igen och igen. I flera timmar, tills pappa kom hem från jobbet, sa hejsan svejsan och blev sedan likblev och frågade “men HERREGUD vad har du GJORT?”.
Min medvetandegrad var ju inte så hög och jag hade ju inte gjort något alls. Jag hade ju bara suttit och läst en bok. Som vanligt. Varför var pappa så upprörd?
Sen fick han syn på burken jag höll i handen och föreslog att jag skulle gå och titta mig i spegeln.
Man kan säga att det funkar att suga sig till uppumpade läppar. Och då menar jag inte suga på det där sättet jag själv tänker på när jag skriver sådär. Det funkar att suga i burkar. Som de där på bilden. Men jag rekommenderar det absolut inte, särskilt inte i flera timmar.
Spegelbilden som mötte mig var en katastrof. Först upptäckte jag att jag inte kunde prata, eftersom läpparna var så stora och blodfyllda att de var okontrollerbara och bara daskade runt i ansiktet medan saliven rann. Sen började jag gråta för att det fick mig att se ut som Ernst-Hugo Järegård och lite till. Slutligen hade jag en blå ring runt läpparna. Jag hade även skapat ett blåmärke av burkkanten. Kornblått. Som visserligen var en het färg på 80-talet, men helst runt ögonen och inte runt läpparna.
Det blev inget disco för mig den kvällen. Jag stannade hemma och grät floder på flickrummet för att jag var så korkad och ful och inte ville gå ut. Även om välmenande (och lite skräckslagna) föräldrar försökte övertyga mig om motsatsen. De hade fel.
Det tog mer än 24 timmar innan läpparna hade återgått till normal storlek och jag kunde prata utan att överläppen trillade ner som en näbb och täckte underläppen.
Med det vill jag säga två saker. Om ovanstående pryl slår igenom vill jag ha del av kakan.
Annars kan jag bara påpeka att det går lika bra med en tom vitaminburk.
Det är dock inte värt det. Mer ovärt kan jag inte tänka mig.
JarJar får en helt ny mening – väldigt tvetydig faktiskt.
Det är dags.
Jag vill bara förtälja att jag är ensam hemma *sittdansar glädjedans*
Mamma blev lite förkyld-ish och maken erbjöd sig att köra hem henne. Vilket innebär att han stannar över natten i Göteborg.
Vilket innebär att jag, förhoppningsvis, kommer få sova en HEL natt utan att någon tänder lampor, borrar i saker och gör andra konstigheter som bara akut måste utföras efter midnatt.
Det sägs ju att avstånd gör kärleken så mycket starkare?
Just nu, med nästan 20 mils avstånd, är jag svinkär.
Nu kollar vi på TV hörrni.