Category: Uncategorized

Det måste finnas så många värre platser att spendera en evighet?

Om man lägger sig i saker enbart för att såra en annan människa, då är man riktigt rutten. Därtill engagerar man ett helt gäng för att trycka på lite extra, då kommer man osökt att tänka på filmen Mean Girls. Särskilt om man gör det, tar bilder och sedan lägger upp bilderna för allmän beskådan och skriver elakt kryptiska saker om personen man tycker att det är skojigt att mobba. Och så tycker man att det är okay för att personen man mobbar antagligen ändå inte kommer se det.

En uppviglare och en tvättäkta mobbare alltså.

Det är åtminstone bättre än ingen?

Vi råkade hitta dräkten idag och som vanligt är Liten helt oberörd. Han knatar omkring med sin lilla amigo på ryggen som om han aldrig gjort något annat.

Muy muy guapo, mitt lilla corazon.

Med det avslutar jag den här dagen. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att engagera mig i Let’s Dance, men efter att Samir åkte ut förra veckan hittar jag inte PEPPEN.

Han var ju så himla bra. Och blev rak i ryggen som en fura efter ett par program. Medan juryn och resten av alla felröstande överlägger ligger jag i bingen och försöker klura ut ny favorit. Ellen, Jesper eller Glada Snickaren.

Om det inte blåser Sibiriska vindar imorgon skall jag ta på mig vårkläder och slå på stort. Åka till stora lilla staden och äta halloumiburgare.

Ni fattar nivån?

Jag vill sitta i linne och underbyxor på farstukvisten och äta frukost jättetidigt på morgonen och inte frysa. Till dess känns vädret som lureri.

Imorgon tänkte jag även tävla bort, bort och iväg de blårosa solglajjorna utan styrka. Hundarna är mycket förväntansfulla. 

Men först sover vi lite va?

Hasta manana. (Var är fnutten som skall vara över n:et på iPhone? Va va VA?)

Det är dags att ta fram den töntiga hojen. Som min väldigt goda vän från onämnbart mc-gäng har totalsågat. Ännu mer fniss blev det när jag frågade om jag fick vara med i gänget. Hur skulle jag kunna VETA att tjejer bara får sitta på bönpallen? Nåväl, jag nöjer mig med det, min tönthoj och min älskade Stormtrooper-hjälm. Eller, jag valde den för att den var mest lik en Stormtrooper.

Litegrand väl?

Sedan skrattar jag fortfarande åt att enda skadan på hjälmen är från när jag välte med ekipaget och slog huvudet i en stenstolpe.

Skulle man hemskt gärna vilja läsa det inlägget igen kan man trycka HÄR.

Ni som möjligen inte läst och kanske hade högre tankar om mig, jag beklagar om det blivit något slags missförstånd pga hybris senaste tiden.

En liten brasklapp dock. Jag är såklart själaglad över att inte ha värre skador på hjälmen. Men precis som med skidor är jag tusen gånger bättre på störtlopp än att stå i liftkö och samma tes går att applicera på hojen.

Men jag behöver ordentliga byxor. Det har jag inga. Tips någon?

Oj. Påsken försvann lite efter långfredagen, det var ju inte riktigt meningen såklart. Extra obegåvat att jag har varit en dålig fotograf när det varit så vackert.

Påskafton kom ömma modern och styvfar, fem minuter efter deras ankomst åkte vi till ön på påsklunch i pensionärskuvösen. Jag och maken alltså, våra gäster blev hundvakter.

Av detta finns intet bildbevis. Inte ens på havet som är så trevligt att plåta.

Dagarna är lite huller om buller, men jag är helt säker på att det eldades skräp igår. Vilket betydde att pyromanmännen stank när det var dags för sen middag, styvfadern hade vett nog att byta om till mysbyxor medan maken mopsade omkring i stinkbyxorna. Varpå följande konversation utspelade sig efter cirka 173 tillsägningar om att byta byxor före middagen.

– JAMEN jag har inga andra byxor.

– Det har du visst det.

– JAMEN jag hittar inga!

– Då får du väl ta en jävla kjol då!

Sa jag till slut. Efter ett par minuter kom han ner. 

Kjolen valde han själv, posen blev han tillsagd att göra och middagen samt resten av kvällen spenderades i väldigt gammal kjol.

Han låter hälsa att det var förvånansvärt skönt. Luftigt och så.

Först. Fy fan så ledsamt med Gunilla Persson och lilla kissen. Det är en sak att hatälska henne i TV, det kan man inte låta bli, men det där önskar man ju ingen faktiskt. 

Sedan, GLAD PÅSK! Det suger träballe att bo i stad med närhet till grannland med sockerskatt. Vi skulle bara köpa lite skolkritor. Det där att begränsa sig när “kiosken” är lika stor som en Lindex-butik går ju inte? 

En del saker var bättre förr?

För det ser ut så här på soffbordet nu. Dessutom är flera centimeter redan borta, trots att hinken flyttade dit så sent som igår eftermiddag.

Idag är det LÅNG fredag. Enligt tradition skall man ha tråkigt och göra inget alls så jag fortsätter på inslagen bana, läser bok i väntan på Let’s Dance (alltså herregud så bra Samir var igår??). Imorgon vet jag inte. Påsklunch på ön? Besök av ömma modern och styvfadern?

Vad gör ni?