Category: Klimakteriekossan

Dessutom känner jag mig lite snygg trots att jag är tjockare än jag någonsin varit. Av allt skit som kommer med stigande ålder måste jag nog säga att det där med ändrad ämnesomsättning är svårast. När man inte har någon som helst karaktär, för att man aldrig behövt ha någon. Semla till frukost, godis till lunch och fettdrypande mat funkade alltså ända tills klockan slog kvart över 40 år. Sedan funkade inte det mer. I alla fall inte utan att kilona ökade i takt med åren.

Men skit i det. Jag kände mig skitsnygg. Både igår och idag och det händer inte så ofta att det stör. Skinnbyxor och högklackat golvade den där lilla satmaran som brukar sitta på axeln och viska taskiga saker som “skall du verkligen se ut så DÄR, du ser ut som en SÄL och är det inte dags att tänka på vikten nu när du börjar bli så gammal, det är svårt att vara en tjockis när du måste operera höftlederna GAMLING”.

Jag fick feeling helt enkelt. Vind i seglen. Eventuellt även en släng av hybris.

I alla fall. I förrgår hängde jag ju med två balla brudar. Det vankades middag hos Sanna (I mitt huvud) tillsammans med Kicki Husfruen. Svingod mat och massa tjatter. Det blir nästan plågsamt påtagligt att skogstorpet ligger så långt från ära, redlighet och balla brudar när man sitter där man sitter. För jag tycker väldigt mycket om dem och det hade onekligen varit praktiskt om det var enklare att susa förbi på en fika.

Efter middag och fika släpade Kicki snällt hem mig och bäddade ner mig i sitt gästrum. Jag är lite oklar över omständigheterna som föregick nedbäddandet eftersom jag var gränsfall medvetslös pga fullt ös.

Igår däremot var vi pigga som lärkor. Kicki och jag drog ut på rövarstråt. Med Trassel såklart.

Vi åkte till Plain Vanilla och suktade över cirka allt i butiken och vi åt lunch i restaurangen som ligger en spottloska från butiken. Dagens rekommendation nummer ett, asschysst käk och hundvänlig restaurang. åk dit! Inglasad uteservering där man fick ta med sig Trasslet in medan man åt. Hundvänliga restauranger är det ont om och de får en stor fet guldstjärna i min bok.

Det var inte heller något större fel på utsikten. Så länge man inte smakar på vattnet i pölen utanför är det lätt att missta sig och tro att man är på bästkusten.

Dagens rekommendation nummer två är såklart också hundrelaterad. Plain Vanilla idkar försäljning av ursnyggt glasbord som står på display i butiken. Istället för matta ligger det fårskinnsfällar undertill. Bordets “ben” är en guldcirkel med mindre cirklar.

Det är inte bara ett bord. Det är även en hundkoja för alla jyckar som kan knata in genom guldringarna.

Och där måste man avsluta lite. För att betrakta söthetschocken.

To be continued …

<enter signaturmelodi>

Eller snarare; var ÄR jag?

Dedikerad kudde får man i alla fall. Så man inte behöver sakna makens nattliga muskötskott.

Dessutom kan man äta här.

Och det har vi gjort.

Det är inte LÄGE att hiva i sig en milkshake till hamburgaren när man har glömt mysbyxorna hemma.

Ifall någon undrade.

Nu sitter jag, enbart iklädd tisha och trosor, i soffan och andas väldigt stötvis med datorn på magen.

Förresten! Apropå inget speciellt. Ni minns de där specifika orden som bara hundägare förstår? Som ostbågehälsning och de där andra grejorna jag ritade ett tag (jag skall inte sluta rita, men ritplattan havererade så jag blev tvungen att lämna tillbaka den)?

Jag hörde mig själv säga ett ord idag som vi inte har pratat om tidigare när jag sa “men SLUTA tjötkela” (uttalas med fördel på göteborgska) till Stor. Ett så självklart ord för mig, men det finns gissningsvis inte med i SAOL. Är ni med på referensen?

Nu skall jag leva på vatten och bröd ända till det är dags för kvällsmat.

Jag behöver karaktär.