Näpp, jag kommer aldrig kunna bli en modebloggare

Eftersom modebloggsvärlden förutsätter att man har en privat fotograf med sig vart man än går. Helst i form av sin snubbe. Så det skiter sig duktigt, med tanke på att han har tid att lägga tio minuter på att sucka och vara omständig, men bara en microsekund på att faktiskt fota. Så kort slutartid existerar inte på min telefon, och därmed blir korten skit, trots att jag ser i det närmaste helt perfekt ut.

Jag gör något slags tecken, oklart vilket. Jag ser skitenödig ut, och jag visar upp cougarkläder.

Maken sabbar allt genom att i princip lägga ner telefonen på bordet samtidigt som han håller ner avtryckaren. För han prioriterade som sagt att vara omständig, och fokusera på fredagsmys med sin motorsåg som behövde en skruv eller nåt.

(Personligen tycker jag att det är han som behöver en skruv, det fattas rätt många där.)

20130823-213120.jpg

Skitsnygg leopardtopp, flaxiga ärmar och urringningen sitter visst i ryggen som inte syns. I ärlighetens namn har jag ägt den i snart ett år, men inte ens tagit bort lapparna i den. Tydligen har jag inte använt den.

20130823-213328.jpg

Hela cougarlooken. Bonus är pose i kombination med liten hund. Som inte är döpt efter valfri designer. Vilket även det gör att min karriär som modeblogg går åt helvete.

20130823-213800.jpg

Den primära anledningen till att det kommer faila. Han som prioriterar motorsåg och öl före sin fru. Verkligen mysigt så här på fredag kväll. Först kelade han med motorsågen, nu står han i bar överkropp och monterar ihop någon slags plåtkärra i köket. Ja, i köket!

Var och en blir salig på sitt sätt.

Nu har vi precis kommit upp till den lilla staden igen. Vi har gjort vår första Voldemortårstidspendling, och jag är redan less på det.

Ha en finfin fredagkväll. Wherever you are.

(Ja, jag har alltid hatt. Det finns ett antal i min ägo, olika färg – ungefär samma modell. Och DET kommer jag inte sluta med oavsett hur gammal jag blir. Men jag kanske byter från skinnhatt till någon typ av drottningmoderhatt när jag blir riktigt gammal, det vet man inte.)

Besvärjelser funkar

Som jag har svurit över semesterslut, hösthat och no more sommar.

Okay för att jag sitter inomhus och gör skitviktiga saker, men snart är det dags att börja helgpendla igen. Vilket jag förvisso inte ser fram emot. Men jag ser fram emot en helg med sommarväder.

Och det börjar ju bra.

20130823-150753.jpg

Ignorera de väldigt smutsiga fönstren. Har man hundar så har man även hundnosar, hundnosar ger nyfikna nosavtryck.

Det är TJUGOTRE grader ute! Mina besvärjelser över The Årstid Which Must Not Be Named har tydligen funkat.

Och efter en väl genomförd empirisk undersökning stannar jackan. Det var alla för och en emot. Sorry Mona, men du var den enda som inte gillade den.

Så, lite senare skall jag fira fredag med nya jackan, sommarklänning och hatt. Genom att sätta mig i en bil och pendla uppåt.

Dra åt skogen vad snygg jag kommer vara.

Trots att jag har åldersnoja deluxe. Och att det kanske känns lite bortkastat att bara sitta pyntad i en bil.

Men oj vad jag behöver det nu. För jag överlevde första veckan.