Att det inte har gått över än.
Vi har legat som slagna hjältar sen vi kom hem, med varsin bok. Det händer inte särskilt ofta i det här hemmet.
Men jag lovar att berätta om det imorgon. Och den riktigt uppmärksamma har sett duktig användning av instagram. Det är ju nästan ett mirakel hur fantastisk jag blivit på att instablogga.
Däremot kan jag berätta att jag faktiskt tog en morgonrock extra åt Markattan som glömde sin.
Bra va?
Until tomorrow guys.
I två veckor har jag och Céline fiffilurat med överraskning för ömma modern Johanna när hon fyller år imorgon och i två veckor har vi varit lika bra som dubbelspioner på att hålla helgen hemlig. Kinesisk tortyr, stickor under naglarna eller erbjudanden om miljoners miljarder pengar har ens rubbat oss. Planering i lönndom och inte ett ljud över våra vänliga läppar. Vi har dessutom bara gett små hotfulla ledtrådar till Johanna.
I förrgår satt vi i bilen på väg hem från butikens skoevent och gav lite fler ledtrådar. Eller ja, inte direkt ledtrådar alls egentligen. Vi sa att hon inte fick ha med sig dator och telefon, något som förorsakade ett gallskrik och höll på att förorsaka en dubbel saltomortalkrock mitt i rusningstrafik.
INTE tänkbart. Johanna var beredd att ställa in hela födelsedagsfirandet och låta mig och Céline åka själv. Johanna utan telefon är som Ivanhoe utan svärd. Och häst.
Stämningen i bilen blev lite tryckt medan diskussionerna gick vilda. Vi sa nej och Johanna sa JO och till slut sa Céline från baksätet:
– Men MAMMA. Du kommer bara jobba och så kommer du skriva hashtag Yasuragi hela … <djup inandning där man kunde höra på hela andetaget att herregudihimmelen kan vi ha sådan tur att mamma hörde fel>
Näe. Hon hörde inte fel. Hon hörde precis varenda bokstav. Varpå det kom ett uppgivet högljutt, lite ironiskt och överdrivet tillkämpat från baksätet igen:
– Ooops. ÖÖÖÖÖÖVERRASKNIIIIING?
Vi har varit tysta så himla länge. Genomtänkt tysta. Bara kommunicerat via sms när mamman har varit hemma och per telefon när mamman inte varit hemma. Sedan sket det sig på målsnöret kan man säga.
Det betyder att jag kan berätta det i bloggen med. Vi skall bo på Yasuragi från lördag till söndag och det skall bli fantastiskt mysigt. Ingen av oss har varit där och vet vad vi har att förvänta oss. Den enda av oss som läst Sarenbrandts deckare om Yasuragi är jag, och det är det enda jag vet om stället. Jag vet även att dresscode är morgonrock vilket är orimligt underhållande. Snacka om opretentiöst när ingen har sina vanliga kläder och man inte ens kan gissa sig till om personerna där egentligen är punkare eller kostymnissar egentligen.
Men nu ser vi fram emot det allihop. Johanna har fått begränsad telefontid under helgen enbart för att hon fyller år och nu skall vi gå ut och äta pre-födelsedagsmiddag.
Givetvis iklädd klänning, men imorgon blir det morgonrock för hela slanten.
Någon som varit där?
… är så välkommen så.
I vanliga fall målar jag ju naglarna gröna varje vår, och efter traditionsenlig målning brukar värmen komma (tillbaka). Det har inte blivit någon målning än i år, däremot har det blivit några klänningar. Och skor (herregud som maken kommer hata mig nu eftersom han aldrig kommer förstå varför man behöver mer än ett par foppatofflor) (och jag förstår mig inte på makadam).
Nu har jag bestämt att klänningar är det nya gröna. Det ligger möjligen sju stycken i min väska. Som jag skall visa eftersom glädjen över klänningarna är på topp trots att magen är i botten.
Den här kräver dock att få visas först.
Man kanske bara kan strunta i att jag visar stödstrumpan och att jag har en lite onaturlig ansiktsfärg efter att ha försökt laga ond mage genom att ligga i badkaret.
De resterande sex kommer. Eller så kan ni bara gå in och titta under kategorin klänningar hos Plain Vanilla. Flamingos och spets kommer vara min melodi i sommar.
Skorna då. Det här tar emot. Meeeen såatteh. De passar till alla klänningarna i alla fall.
Så. Ja. Nu vet ni hur jag kommer se ut fram till september i alla fall.
Lite bedagad med dödssnygga outfits.
Nu kan vi alltså ta vädret tack på förhand.
Och om någon säger något säger jag bara traktor.
Uppdatering: Straffet för noll framförhållning (pga tid över som inte skulle vara tid över) rasade magen. Det blir med andra ord en hemmakväll med ingen mat och ett bulkpack Omeprazol.
Hörni. Skall vi hitta på något nästa gång jag kommer till hufvudstaden som faktiskt är planerat? Skulle det vara kul?
_________________
Jag får ju ofta (nåja) skäll för att jag inte planerar i förväg och säger till när jag kommer till motvalls kust. Det tar jag på mig och medger, jag har varit värdelös på det.
Den här gången sa jag inte heller något eftersom det är fullt schema. Men! Ikväll. En lucka uppenbarade sig som en skänk från ovan.
Ikväll tänker jag gå till Cadierbaren på Grand Hotel med mina kompisar Johanna och Céline. Vid åttatiden.
Även den här gången är jag medveten om exakt hur kort varsel det är.
Men om någon vill, vågar och har möjlighet? Har ni lust att komma dit?
Med det här lovar jag att planera, förbereda och tala om i god tid nästa gång.
Deal?
Rosemunde, Julia, Katja och Vaquero.
Det där med att hinna med nummer två på listan var ju kul. Om man bortser från att det är taskigt att mobba ut någon och inte ta med alla hem.
Det var skokväll hos Plain Vanilla och tjejerna bakom skomärket af Klingberg var där med ALLA sina skomodeller.
Ge mig styrka att motstå osv osv.
Åk dit och kolla på modellerna. Katja och Julia blev mina nya bästisar. Funderade även på Marit en stund, men vi klickade inte riktigt.
Skorna har alltså tjejnamn. Ifall man trodde att jag pratade om något annat.
Redan i Fredrikshamn bestämde jag ju mig för att bli klänningtjej. För att rätt formad klänning döljer … tillräckligt mycket för att jag skall känna mig fin. Rosemunde var fantastisk, så även flamingona som jag envisas med att kalla pelikaner.
Särskilt med lite hjälp. Jag måste bara besluta mig för vilken trosa som är sexigast undertill. Maken kanske kan lägga in veto här, han gillar ju klänning/kjol och högklackat.
Den till höger har, som alla Spanx, ett jätteelastiskt hål i grenen
Om nu det är till någon hjälp?
Mitt primära användningsområde har inte så mycket med det att göra, jag vill bara att de skall göra magen mer fast. Hålet är väldigt sekundärt.
Imorgon skall jag berätta hur det går till när somliga avslöjar Johannas överraskningsfödelsedagshelg.
Det är faktiskt lättare att avslöja det än man kan tro.