Men sko(na) mig?

Jag skrev ju någon gång att maken en gång i tiden var en proper snubbe. Som alltid hade slacks, skjorta och gubbskor på sig. På krogen hade han kravatt (jamen okay, det var på 80-talet).

Sen gick det ju söderut för honom ihop med ålder och äktenskap. Först byttes slacksen mot jeans, sen skjorta mot tisha och slutligen gubbskorna mot gympadojjor. Till han hittade Crocs.

Det var ju hans inkörsport till fulare skor. Och helt egalt att gå omkring i dem mer och mer. Restaurangbesök, shopping och var man än går, visst fan har han sina Crocs på sig. Enda stället han inte har dem (än så länge) är bröllop, dop och begravningar. Det är ju inte tillställningar man går på så himla ofta?

Först köpte han ett par vanliga Crocs. Och de jävla skorna slits ju aldrig ut, trots att han använder dem…HELA tiden. I somras föll jag till föga och köpte ett par Crocs-seglarskor. För de såg lite trevligare ut.

Han har med andra ord totalt tappat det. Jag har mer skor än någonsin, och jag vet inte om han lite lever efter devisen att det man tappar på gungorna tar man igen på karusellerna. Eftersom han har ett par vinterkängor, ett par seglarskor, tre par Crocs och ett par fejkade Birkenstock. Det är allt.

Nej, jag tänker inte räkna mina.

Idag kom han hem med ett paket. Med skor. Och var glad som en speleman när han packade upp det.

Han har hittat ett par vinter-Crocs.

bild 2(3)

DEN lyckan när han visade upp dem. Fleecefodrade (kan ni tänka er tåbiran av plast fodrat med plast?). Plus att kanterna går att vika upp så de blir mer kängaktiga.

Jag vet inte riktigt. Är det bara jag som tycker att det ser ut som att han har ett oerhört stort behov av god man och ett antal personliga assistenter när han har dem på sig?

bild 1(2)

Det var nog ta mig fan det fulaste jag någonsin sett. Han slår alla rekord just nu.

Jag vet inte ens vad det ser ut som?

Kängloaferscrocs?

Men han kommer med glädje byta ut sina vanliga kängor och ha dessa på sig varenda jäkla dag nu om jag känner honom rätt.

Och när jag upplyste honom om exakt hur fula de var svarade han:

– Jag är ju redan gift, vad spelar det för roll?

Inte länge till. Jag säger bara det. INTE länge till.

Talande statistik

Ni vet hon som påstår sig vara outstanding när det gäller Wordfeud?

Det är dags att ta ner henne lite på jorden nu. För sedan någon uppdatering tillbaka behöver man inte hålla koll på statistiken själv.

20131127-235145.jpg

Jag skulle nog påstå att den talar sitt tydliga språk. Och det är inte till Monas fördel.

Men helt kass är hon ju inte.

Om man var bra på sporttermer så skulle man kunna säga att jag spelar i allsvenskan medan hon är en lirare i betydligt lägre serie.

Jag är Zlatan. Hon är…Glenn Hysén. Som han är idag alltså. Inte 1982.

Jamen ungefär så?

Fel jävla kommun…igen

Dessa storslagna nagelmålningsplaner gick åt helsefyr.

Nu fram på kvällningen tog jag fram min stora nagelpåse som jag kånkar över kommungränserna, plockade fram filar och lite annat. Hade bestämt mig för knallblått lack, och började rota efter necessären där jag har alla mina triljoner lack. Den låg inte i påsen med nagelattiraljer?

Fine, den hade kanske åkt ut i väskan?

Icke då. Jag letade i väskan som åker fram och tillbaka varje helg. Jag letade i andra väskor. Till slut letade jag även i makens väska.

Tji nagellack. Den necessären ligger antagligen i Strömstad. Hoppas jag. För gör den inte det har jag inte en susning om var den är.

Fattar ni nu varför jag behöver en riktigt jäkla skitstor handväska? Sådär på gränsen till övernattningsväska fast ändå inte.

Jag och mina prylar är alltid på olika ställen.

Och det gjorde mig så deprimerad att jag tror den där friskförklaringen måste funderas över.

Är det någon som vet om det ens existerar något annat väskmärke än LV som gör stoooora handväskor?

Tips hitåt tack. Stor, mycket fack men ändå en handväska. Och skinn. Jag fixar inte plastväskor, de går sönder.

Denna vardagsdramatik.

PS. Jag berättade för maken om snarksprayen (snarare hotade honom genom att säga att vårt äktenskap hänger på den). Han frågade om jag skulle spraya den i mina öron.

Det känns inte riktigt som om han förstår allvaret i det hela.

Sista steget mot “normalitet”

Ungefär så normal jag kan bli.

Vet ni att jag under HELA tiden som jag var sjuk hade förskräckliga naglar. Inget nagellack. Sprickor lite varstans. Bara sorgligt eftersatta. För jag åååårkade inte.

Och det har jag inte orkat ändra på ännu.

bild

Jag vet. Jag skäms.

Men igår var det något som pirrade till i mig, efter ett par nätter med återhämtad sömn. För oj vad jag har sovit sedan i fredags.

Jag fick tillbaka mitt shoppingsug. Jag som spenderat tre veckor med att bara blänga ointresserat på precis allt som i vanliga fall är lockande. Men igår kväll spenderade jag två timmar med att illstirra på en väska som jag vill ha. Man kan aldrig få för mycket väskor, skor och nagellack. Friskhetstecken nummer ett.

Och idag skall jag måla de sorgliga naglarna (ja jag har klippt dem). I någon GLAD färg.

Sen friskförklarar jag mig helt.

Vad gör ni?

Dagens outfitta

Minns ni Birkenstocktofflorna jag köpte i somras? Som inte var ett dugg snygga, men jag tappar ju som bekant all känsla för fäschon på sommaren.

bild 2(2)

Som sagt, inte så snygga. Jag använde dem en dag i somras, fick milleniets skavsår på lilltårna (det går en opraktisk söm tvärs över de stackars tårna) och sen kunde jag inte ha dem mer. Eller några skor alls för den delen, eftersom jag hade en blåsa stor som en extratå på utsidan småtårna.

Efter det har de legat utspridda i lägenheten i Strömstad. På väldigt många olika ställen beroende av dagsform på hundarna och var de har varit sugna på att bära dem. Jag har möjligen haft dem som bära ut soporna-skor.

I lördags bestämde jag mig för att leta upp både högerskon och vänsterskon och sammanföra dem som ett par igen, och ta med dem till Göteborg för att ha som innetofflor. Man skall ha innetofflor när man är gammal. Fast mest för att jag hatar strumpor och det blir lite…kyligt…att gå barfota på vintern.

Idag var det invigning. Och eftersom jag skulle träffa exakt noll 3D-människor så var det casual tuesday, och jag letade upp en ren OnePiece (ja jag har en miljon olika).

Sen fick jag syn på mig själv i spegeln.

bild 1(1)

Och insåg snabbt att jag såg ut som Bröderna Daltons okända syster. Med ungefär samma IQ.

Lucky_Luke_-_Bröderna_Dalton_tappar_minnet

Är det nu jag även skall passa på att berätta att jag på riktigt hade en supermegacrush på Lucky Luke när jag var tio år?

Han var den absolut coolaste jag visste (näst efter John Travolta) och jag drömde att han och Jolly Jumper skulle komma och hämta mig i skolan.

Han är en tecknad figur.

Det var ju det där med IQ som sagt.