Det blåser lite idag och det hörs.
Alla som har båt vet hur det låter när det börjar bli lite byigt och man ligger på båten. Ljudet av andras stag och kapell när vinden drar igenom är ett specifikt ljud som man bara hör på sommaren när det är helt tyst på båten och jäkligt ruttet väder ute.
Trodde jag.
Idag låter det så i lägenheten. Fascinationen i att inte ha en aning om hur det kan låta som blåsig båt på tredje våningen i ett hyreshus är stor och det betyder att det blåser rätt mycket gissar jag.
Liten var nödig ganska tidigt idag och då regnade det på tvären när vi sprang ut. Jag var nyvaken och helt yr i bollen, förstod just inget alls när jag öppnade dörren och en kastvind tog tag i både mig och jycken medan någon hällde en hink vatten i huvudet på mig. Det var nog en av de mest rekordsnabba kiss- och bajsutföranden Liten någonsin gjort, Stor bara stirrade på vädret och vägrade gå ut. Och det är något jag aldrig kommer fatta med hundar som vädervägrar, hur går det till? Eller hundar som är lite risiga i kistan och måste springa ut i tid och otid. Applicerar vi det på en människa med samma problem så handlar det ju bara om att springa på dass. Så fort som möjligt innan vi gör i byxorna. Hela världen är en toalett för hundar, men oavsett hur nödiga de är så måste de promenera tills de hittar den perfekta busken, stubben eller stolpen för att göra ifrån sig. Ibland går det fort, ibland tar det en evighet att sålla ut toalettperfektion?
Nåväl. De där retrieverschnauzrarna var ju i skogen i förrgår och det filmades lite. Jag har fortfarande inte vant mig, det är inte mina hundar för mina hundar ser inte ut så här.
Mina hundar ser ut som nallebjörnar, inte som retrieverschnauzer.
Min undring är, hur kan det vara så roligt att springa i nästan nollgradigt vatten och blaska när man vägrar bada i 25-gradigt vatten på sommaren?
(Det är Liten som springer i vatten, Stor skulle aldrig nedlåta sig till att sätta någon av sina ömtåliga tassar i så kallt vatten)
Det rimmar väldigt dåligt faktiskt.
Och sen fick jag lite krupp av att höra mig själv. Jag låter EXAKT som min mamma. Inte bara lika röst utan vi säger även samma saker, med samma intonation.
DET skrämmer skiten ur mig eftersom jag blir vansinnig av att höra henne prata till mig på ett visst sätt och så visar det sig att jag går omkring och pratar “mamma” hela tiden.
Jag måste gå till talpedagog. Pronto!
