Jaha, vad skall vi göra ikväll då?

På grund av omständigheter blev det sådana där tysta dagar igen. Mest för att jag inte har haft något alls att skriva om och DET är ovanligt.

Ingen har fnissat åt mig (såvitt jag vet). Jag har inte trillat och slagit mig. Det har regnat lite mycket. Regnet var ganska bra eftersom det sammanföll med en väldigt stygg brand som gjorde att ingen i stan fick gå ut under ett par timmar. Jag har klippt av mig mina naglar eftersom min stackars Nagel-Jessica akut flyttade från stan och tillbaka till Göteborg pga skitdum pojkvän, numera ex-pojkvän. Sjukt bra nyhet för er i Göteborg som nu kan gå till henne där istället för här, jättedåligt för mig som inte vågar gå till någon annan. Dock lite oklart varför detta ledde till nagelklippning från min sida. Jösses som jag ångrar mig, det här med att ha fingertoppar är verkligen inte min grej. Det gör ont. Jag har fantomsmärtor i naglarna.

Så. Ja. Den här gången blev till och med jag förvånad över hur många dagar som försvann. Men jag har varit väldigt effektiv. Det är kanske bara inte så himla kul att läsa om att man går upp, äter frulle, sätter på datorn, pratar i telefon, pussar på hundar och går och lägger sig.

Det är inte så himla flärdfullt när alla projekt involverar stillasittande vid dator inomhus?

Men Majabella gav mig en idé. Det finns faktiskt inte en enda skylt utanför Coop där det står att man inte får köra Segway inne i butiken. Det borde väl betyda att det är högst tillåtet att handla på ståhjuling?

Jag skall gå ner och klappa på den sen. Både den och bloggen har fått lida kärlekslösa dagar.

Men det beror helt enkelt på att jag har varit urtråkig och när jag är urtråkig och fokuserad försvinner tiden.

Det mest spännande som har hänt är morgonens stora, lilla och mellansked. Den här varianten är faktiskt alldeles ny. I vanliga fall brukar de små liven turas om, men imorse var det tydligen skedningskris.

IMG_6422

Det är jag som är stor sked, Stor är mellansked och Liten är lillskeden.

Inte ens jag ser var den ena slutar och den andra börjar.

Men nu har jag abstinens.

Vad skall vi göra ikväll utan fruarna?

Va va VA?

// Den Dödstrista

A room with a view

Man kan väl säga att det fortfarande är lite lite rövigt av anledningar. Om man bortser från det och åker till kompis och fikar är det ändå helt okay. De bor dessutom i en av stans bästa lägenheter. Lägenheten är på intet vis gigantisk eller solsidetjusig (det är alltså ingen våååååning). Men den har det här.

  
Utsikten från balkongen (och köksfönstret). Den går inte av för hackor. Dessutom ligger det faktiskt en badklippa rakt framför.

Jag vill bo där. Herregud vad jag vill bo där.

Sen Segwayade jag till Coop för att släpa hem Ben och Jerry. Man är inte osynlig med Segway. Man blir inte mer osynlig om man parkerar den utanför affären och den välter en cykel som står bredvid.

Slutligen blir man så jäkla icke-osynlig att det inte ens är mätbart. Utanför affären, ganska nära min parkering, stod ett gäng stramt coola tonårstjejer. När jag och matkassen hoppade upp och skulle köra iväg började de fnittra tyst. När jag rammade soptunnan den hade stått lutat mot under parkering började de gapflabba. Eller snarare hånflabba. Så högt att jag hörde det halvvägs hem.

Ja. Jag inser nog hur de tyckte att ekipaget såg ut. Men jag vill verkligen inte bry mig.

Risken finns att jag blir byfånen. Sådana stämplar är svåra att bli av med i småstäder.

Jag får leva med det i så fall. Jag gillar inte att inrätta mig i andras led.

Kvällens löprunda

Dessutom gick det så snabbt att arslet inte hade en chans. Den hängde och slängde minst en halvmeter bakom frampartiet hela vägen.

Det kan i och för sig bero på rövens storlek. Inte hastigheten.

IMG_0140

Jag kan bara konstatera att folk tittade konstigt på mig. Många himlade även med ögonen.

Lite oklart om det berodde på fordonet eller på att jag hade sprillans nya sommarjeans på mig (den här modellen var på riktigt så behaglig att det kändes som mjukisbyxor, trots pampig rumpa).

Efter uppställning bland stora norska båtar i hamnen susade jag iväg och åt middag med kamrat med tillhörande dotter.

Det var ett trevligt slut på en annars rätt rövig (höhö) dag.

Lite abstinenshjälp?

Jag visste inte att det var sista avsnittet för säsongen igår. Den sorgen. Den abstinensen.

Under tiden kan ni få hela de sex minuter av Gunillas pre-screening av Hidden Agendas.

 

Jag fnissar ihjäl mig så uselt är det.

Kärleken och så Hollywoodfruar va?

Åhhhh vad jag är kär i mitt nya åkdon. Åhhhh vad jag förstår att det är en ENORM prisskillnad mellan kopia och original. Även om jag, i just det här fallet, önskade att det inte var det. Jag har inte skickat tillbaka den första än, så jag bjuckade ner ståhjulingälskande kamrat för att åka ihop med mig. En på kopian och en på originalet var tanken. Den tanken gav vi upp redan i prånget när jag åkte förbi pallmojängen mitt sidfläsk hade en sammandrabbning med första gången jag gav den en chans. Då hade den redan uppfört sig väldigt udda så många gånger att jag hade armsvett av skräckslagenhet.

Kopian fick stå. Den är snygg, men livsfarlig på riktigt. En skitkass kombo när man balanserar på något i 20 km/h.

Kontentan är att kinakopior kan dra åt skogen. Det finns verkligen en anledning till prisskillnaden. Anledningen idag var att vi var ute i nästan tre timmar och turades om utan att någon trillade en endaste gång. Precis som det skall vara.

Så ja. Jag är helnöjd. Inte lika nöjd med vädret dock. Men det gick inte att låta bli just idag.

 

På något vis känns det passande med Sandhamnsjackan till Segwayen va?

Det är väldigt mycket Solsidan över kombinationen. Men i mitt fall är jackan nödvändig, inte som i Maria Montazamis fall som använder “båtkläder” ihop med sin man när de skall ha picknick på locket till en tvättkorg på kompis bryggseglande pyttebåt.

Ni kan kalla mig Mickan.

Nu kollar vi på fruarna va?