Han är här igen. Landade igår, sov lite i lägenheten i stan och vi lånade ut en cykel till honom för att han inte skulle vara helt låst.
Imorse noterade vi, lite försent, att han fortfarande har skallen i Australien för han hade vaknat vid två inatt och vid fyra imorse började han cykla mot torpet. Det är ungefär två mil, han hojade iväg utan laddad telefon och utan att vara helt säker på vägen hit. Men han hittade rätt och kom fram före tuppen vaknade, ungefär klockan sex imorse.
Vi är inte uppe klockan sex. Inte ens hundarna är uppe klockan sex. Och vi hörde inte telefonen när han ringde. Tack och lov ringde han inte på dörren och prisad vare Gud i höjden att husbilen stod olåst. Han gick helt enkelt en promenad i omgivningarna och sedan vilade han sig en stund i husbilen. Jag vaknade vid sju, men tror man inte att det skall stå en cykel på utsidan, då ser man heller ingen cykel på utsidan. Halvtio ledsnade han och ringde tusen gånger på makens telefon och talade om att han var här, hade varit här sedan svinotta och att han faktiskt inte skulle överleva om han inte fick frukost och kaffe PRONTO. Har man varit uppe sedan två på natten kan man ju kanske hålla med om rimligheten i ett frukostsug åtta timmar senare?
Vi fattade ingenting. Vi trodde nog inte ens på honom, men nog stod cykeln där. Och en lång hungrig man höll på att bryta loss ytterdörren innan jag hann öppna. Nu vet jag hur desperat hunger ser ut.
En frukost och lite skitsnack senare tog gubbarna bilen till stan för att handla mat. I min värld och om jag hade kockat på min egen restaurang i mer än 30 år, då hade jag inte velat laga ens en smörgås på semestern, men han är inte skruvad åt det hållet. Han vill laga mat, och vem är jag att säga emot? Snubben lagar ju överjordiskt god mat, och dessutom maträtter vi svennebananer inte äter vanligtvis.
Givetvis lekte pojkarna i garaget större delen av dagen, men sedan kom Nils in och viftade ihop … mat.
Viktigast av allt dock, jag äter inte ostron. Jag avskyr ostron. Ostron använder man som krabbete för att fiska småkrabbor från bryggan.
Till förrätt åt jag det här.
Ugnsbakade ostron med roquefortost, parmaskinka och räkor.
Numera äter jag tydligen ostron för dra åt helvete-gott var det. Roquefort med ostron var en gudomlig kombination, eller som insatta människor säger, de smakerna gifter sig verkligen i munnen. Maken som ääääälskar ostron i alla dess former hyste vissa förhoppningar om att jag skulle fortsätta hata, så han kunde få äta mina resterande. Han blev därmed lite ledsen eftersom jag fullkomligt mölade (göteborgska, men ni hajar för jag kan inte ens översätta det) i mig mina ostron och jag och kocken var jätteglada över att han lyckats omvända mig.
Här skall plockas ostron till sommaren.
Sedan åt vi färskpotatis kokad i kycklingbuljong med någon slags yoghurtgojs varsamt nedrörd i potatisen. Kyckling marinerad i yoghurt och kryddor.
Jag har aldrig marinerat något alls i yoghurt, mycket underligt, eller?
Sallad med saker som jag aldrig gjort sallad av.
Hade jag varit en riktig bloggare nu, då hade det naturligtvis åtföljts av ett foto på färdig maträtt upplagt på tallrik, men nä. Det fotot finns inte. Jag kan däremot ta kort på de renslickade tallrikarna i diskhon?
Gissningsvis var chocken över ostronen så stor att jag liksom lade av där.
Nu ligger kocken och sussar i husbilen.
Planen och intentionen var att han bor i vår lägenhet i stan de nästan fem veckor han är här.
Jag misstänker att han har gjort sitt i stan, och det var de timmarna han sov inatt innan han cyklade till torpet. Boendet var sekundärt, sällskapet primärt. Den som lever får se, men han har redan lite ångest över att möjligen ha lovat bort sig till Göteborg i en vecka.
En helg gissar jag att det blir, och resten av tiden kommer spenderas i husbilen. Vi har dessutom planerat att husbila en sväng i Norge i minst en vecka, göra dagsturer med båten och dessutom hänga i pensionärskuvösen på ön ett par dagar och då har man faktiskt inte tid med en vecka i Göteborg. Göteborgarna får helt enkelt komma hit.
Imorgon kommer min äldsta bästis hit, vi har ju dejt med tatueraren. Sedan skall vi göra något jag aldrig gjort, vi åker till Väderöarna från lördag till söndag och bor på värdshuset. Inte nog med det, det blir värdshusets båt som kör oss dit och hem.
Jag har varit på Väderöarna ett oräkneligt antal gånger, men aldrig utan egen båt och aldrig bott på värdshus. Så skumt. Men så kul. Nu hoppas jag bara att jag hittar mina kameror innan vi åker.
Jag idkade kameravård för någon månad sedan, laddade alla batterier, såg över de mest använda objektiven och kollade blixtarna och sedan lade jag allt på ett bra ställe. Vilket av någon outgrundlig anledning inte var kameraväskan där ALLT annat ligger. Tydligen kom jag på ett ännu bättre ställe. Frågan är bara var det är? För jag vände ut och in på allt innan vi åkte till Norge på nationaldagen, utan att hitta så mycket som en laddkabel.
Var ligger man om man är tre kameror, fyra laddsladdar, två blixtar och två favoritobjektiv? Någon som känner sig lite medial? För jag är orolig på riktigt, det här är inte ens rimligt för att vara jag. Ja, jag har kollat både kylskåp och skafferi.
Katastrof.
Men jag har ätit ostron och det var snuskigt gott. Alltid något.
MissK says:
På tal om flängande kommer ni hit på W&W i juli??
PS… Möla fattade jag vad det var utan översättning 🙂
Victoria says:
Oh ja. Jag har ju redan lovat dig att du skall åka med i bilen, remember 🙂
Halvkusin says:
Jaså, gav Sverigevistelsen mersmak?! Hälsa kusin Nils från mig! Är han kvar ett tag så kanske vi hinner träffas i Std eller Gbg. Vi kommer ett par veckor slutet juni-början juli. Kul att han fick dig att äta ostron. Älskar dem i alla former!
Humlan says:
Och jag letar efter några tunna linnen som jag sover i när det är varmt. Jag la undan dem i höstas och har nu letat “överallt” och ska börja på andra varvet nu. De där bra ställena har en förmåga att göra sig osynliga.
Ostron har jag nog aldrig provat, men det är roligt när man upptäcker att något som man inte gillat faktiskt kan vara gott när det är rätt tillagat.
Victoria says:
Fråga Markattan. Jag hade aldrig kollat där jag kollade om hon inte hade pekat åt rätt håll. 🙂
Markattan says:
Har du någon låda, korg eller liknande i närheten av ytterdörren kan grejerna ligga där.
Markattan
Victoria says:
Mamma hade städat bort JUST en låda som stod utanför ytterdörren och där hade HON lagt kamerorna och nu är de hittade! Scary! Nu har jag sagt till henne att det må vara kaos, men det är mitt kaos och jag hittar i det när ingen flyttar på saker.
Shigura says:
Jag har ätit ostron en gång, på Champs Elysses med fantastiska vänner firandes en av våra 30årsdagar, och det var… kanske inte jättefantastiskt, men väldigt speciellt. Så speciellt att jag är rädd att om jag äter det igen så kommer den magiska känslan att försvinna. Så i mitt minne är det gott, men jag tänker inte testa igen och riskera något!
Halvkusin says:
De ligger inte i nån bra låda i husbilen? Eller hos mamsen?
M says:
Gudars, jag skulle behöva en australisk kock idag… maken flydde fältet i i god tid och annonserade att han skulle komma hem efter normal middagstid. Eftersom det inte är jag som löser matlagningen här i familjen ligger ta mig tusan smockan i luften…jag hatar att laga mat