Jag kan inreda – jag är inte rädd … längre

Någon synaps i hjärnan skuttade åt ett helt motsatt håll efter att ha fattat beslutet att måla trappräcket rosa. Långsamt började en förändring i just inredningscentra i hjärnan, ett ställe som var helt tomt innan. Förutom doftljus, alltid doftljus, men inget annat. Så kom gardinerna och ännu mer hände i skallen. Jag fick ett BEHOV av att ha något på soffbordet för att samla ihop mina ljusstakar, helt plötsligt SÅG jag att det såg rörigt ut när de bara stod spridda på bordet. Jag hittade en ostbricka med samma färg som tapeten i modern marmor. Det är stort, faktiskt gigantiskt, för att vara jag.

De tre nedre ljusstakarna kommer såklart från Plain Vanilla. Doftljusen är från Voluspa och ett franskt märke jag nyligen hittat. Mitt enda inredningsengagemang är doftljus och jag är mycket mycket petig och kräsen. Jag ställer krav på mina ljus, eftersom det ju varit tomt i skallen länge, förutom just doftljus, så har jag ju haft tid och plats att nå perfektion. Först dög bara Yankee Candle och sedermera Voluspa, lyckan i att hitta ett tredje märke som är minst lika bra (om inte bättre) är obeskrivlig. Ljus skall dofta när de inte är tända och de skall dofta lika mycket varje gång man tänder dem, till de är utbrända. Det gör bara de här. Låt er inte luras av den yttre likheten med Village Candle, VC doftar lite de tre första gångerna man tänder dem, sedan luktar de bara stearin. Yvelis gillar jag också, men jag har inte sett dem på så länge och har därmed inte koll på dofterna längre, men de håller de med.

Ja, det där var ju en ny avdelning på bloggen, Victorias ljusskola. Fyra godkända tillverkare, resten är skräp. Yanke Candle, Voluspa, Yvelis och nu det senaste Diptyque är de enda som är bra. Jag har en stor låda med min ljussamling, förmodligen den enda värdefulla inredningen i hemmet. Fram till nu, för man vet inte hur det här kommer sluta. Mina nära och kära är i chock, och det är jag med.

I helgen köpte jag en lampskärm, för första gången i hela mitt liv köpte jag en alldeles egen lampskärm, som är så vacker. Jag har kikat på den i ett par år, och nu när resten av rummet är så enhörningsdrömmigt passar den som en smäck. Den finns här, också på Plain Vanilla såklart.

Det är mitt soffhörn och jag älskar mitt hörn nu. Det är precis så hemtrevligt och ombonat som jag alltid har önskat att jag skills att skapa, men jag har inte det. Eller snarare, jag hade inte det, för det har ju onekligen blivit mycket bättre. Om man minns när det stod motorsågar på golvet i köket och annan skit överallt så har det skett en stor förändring. Men den absolut största förändringen har hänt på insidan, de senaste veckorna, för jag har skapat ett mysigt hörn. Mitt hörn. Med kuddar som inte hundarna skulle få ligga på. Det lade de in veto mot direkt och såklart ändrades den regeln, vilket man kan se på Instagram om man vill. Kuddöverdragen går att tvätta och när allt annat hundtillåtet är det ganska töntigt att enbart förbjuda två kuddar insåg jag.

Jag vet inte hur det här kommer sluta, men nu vet jag att jag kunde skapa ett hörn (puffen kommer för övrigt från Jysk och kostade 150 spänn för två år sedan) och att jag fick en obehaglig, alldeles ny, känsla av att ljusstakarna stod och såg röriga ut innan jag köpte ostbrickan för att styra upp det.

Det kan bli fler hörn. Jag har även börjat leta efter vägghyllor till mitt hörn och jag har fattat ett beslut om hur överkastet skall se ut och vad det skall vara för kuddar i sängen. Det känns sjukt skumt och det handlar bara om mig, inte att jag vill ha ett hem att visa upp. För ingen mer än vi och mamma ser någonsin vårt sovrum, men jag tycker om att bädda och tydligen var överkast det näst första som tomrummet i skallen skapade efter den ljuvliga lampskärmen kom på plats igår.

Jag är dock helt säker på att jag aldrig kommer köpa vaser för tusentals kronor eller lägga marmor i ett helt badrum bara för att man “skall” göra det. Min nördiga sida klarar inte att lägga pengar på sådant, då köper jag hellre grafikkort eller skor.

Men det är stort att ha ett litet litet hörn som man kan blogga om. Och konstigt.

Kanske mest konstigt?

(Jag behöver inte tala om att det INTE är ett reklaminlägg väl? För det är det ju givetvis inte, även om det är förvånansvärt mycket produktplacering i det här inlägget jämfört med mina andra. Imorgon skall jag samarbeta med Norge, för jag drar till syrran i Oslo för att fira sjuttonde maj. I svinottan, så nu är det läggdags.)

0 thoughts on “Jag kan inreda – jag är inte rädd … längre

  • Åh, jag gillar verkligen din lampskärm – och till tapeterna, spot on! Fast doftljus är inte min grej – än iaf – maken hade doftjox till en luftfuktare vi hade under hans cembalo, och citron kunde jag klara, men hade hade nåt som hette ‘tropisk havsbris’ och den hatade jag. Verkligen. Han försökte smyga in den ibland och jag behövde bara öppna ytterdörren (långt bort från luftfuktaren), så skrek jag högt. Så jag har aldrig vågat mig på doftljus. Ha en bra syttende maj nu, ni blir snyggast!

    • Jamen visst är den fantastisk till både tapeter, kuddar och gardiner. Jag vill ta på den hela tiden där jag sitter i mitt hörn (omvänd skamvrå?).
      Hahaha, jag tror nog jag kan relatera till dofthatet. Minns du de där kulorna man kunde ha i dammsugaren? Något så vedervärdigt så man mådde illa av ”doften”. Jag klarar inte rökelse heller och det är vidrigt att gå in i affärer som säljer mycket sådant tjofs, då blir det för mycket och jag mår illa och får ont i huvudet. Med andra ord har du inte hittat det perfekta doftljuset, för det är ljuvligt på riktigt. Går inte att jämföra med äcklodofter. Jag har ju liksom inte haft något annat att pyssla med i 20 plus år, nu har jag skills. Jag smugglade tom från USA i flera år innan ljusen kom hit. Herregud vad gammal jag är.
      Du får börja försiktigt, vad gillar du för dofter – så kan jag peka på rätt doftljus. Är du blommig, vaniljig, citrusig osv och vad gillar du för blommor? Det är en hel vetenskap 😉 Kan man doktorera i doftljus?

    • Tack. Vilket känns som ett otroligt futtigt ord för att beskriva vad jag känner när jag läser din kommentar. Ett glatt, rört och med tårarna i ögonen-tack. För något sådant går aldrig att förstå och ta till sig riktigt. ”Inte kan väl jag…?”, du vet. Om man inte heter Ulf Lundell eller lider av generell hybris, då kan man kanske. Det är jag som skall tacka. ❤️

  • Är normalt helt ointresserad av heminredning, men dina inlägg är jättekul.
    Skulle till och med kunna tänka mig att testa doftljus vilket jag är mycket skeptisk till

    • Jag är också normalt ointresserad av heminredning. Men något har ju helt klart hänt.
      Testa doftljus, jag säger som jag sa till Tigerliljan, säg vad du tycker om och jag skall peka på doft och märke. Livet med doftljus är lite lite bättre än utan, jag lovar.

  • Först – Underbart att du är tillbaka! Har saknat dig enormt mycket, du skriver fantastiskt bra och underhållande!
    Sen tackar jag för tips på märken på doftljus, har tidigare skytt dem som pesten – antagligen för att jag bara har doftat på de mindre bra – men på senare år har jag börjat uppskatta dem, men det är ju en djungel! Och så himla träligt när man har hittat något man tror är bra, och så kommer man hem, tänder dt och håller på att gå under av stanken! Så tack för tips (Voluspa har jag redan testat) ska hålla utkik!

    • DET är en djungel. Luktar man på de mindre bra kan man lika gärna elda en Fenjaltvål, hittar man rätt blir vintern och alla andra lite grå dagar uthärdliga. Typ. Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.