Livet består av en hel drös tid, korta ögonblick av lycka, längre sjok av sorg och däremellan massor av småsaker. Det är i alla fall min teori. Samt att man numera alltid fotar lyckligheten och lägger på instagram, så att alla tror att alla andra har det så jämt.
Nu till exempel, känner jag mig alldeles lagom glad och lite nyvaken i husbilen som vi har provsovit utanför huset pga ny luftkonditionering. Men jag hade varit snäppet gladare om jag hade hittat mina glasögon, för jag ser ju knappt telefonen. Än mindre bokstäverna.
Men livet har inte riktigt varit en rad småsaker sedan sist. Vi har ju renoverat, maken har fyllt 50 och kört route 66 i tre veckor med sin bästis. Och jag hade influensa, vilket SÅKLART är i paritet med att fylla 50?
Här får ni tänka er en paus där jag gav upp utan glasögon, skuttade naken över gården och tackade Gud för att vi bor på landet och ingen såg flodhästen som tror hon är en slända. Det tog säkert tio minuter att hitta läsglajjor trots antal (tips; på vårt Dollarstore får man tre par för 20 kronor), katten fick mumsmat och för säkerhets skull ryckte jag åt mig en snusdosa innan jag…typ…skuttade tillbaka.
Vi börjar kronologiskt va? Den där renoveringen som är lite som Jesus. Alla har hört om den, men ingen har sett den.
Minns ni ens hur det såg ut förut? Den där julen jag filmade en rundvandring? Sedan såg ALLA foton från kvällen ut att vara tagna i en östtysk lägenhet före murens fall, så fruktansvärt Norénskt.
Vi kör en re-cap för jag hittade filmen. Oj, så less jag var när jag spelade in den för flera jular sedan.
Sedan måste jag ju bara berätta hur det faktiskt gick till under renoveringen. Lite snabbt sådär som jag är så himla bra på att berätta. Not. Men jag skall försöka.
En alldeles vanlig dag i februari sa maken till mig “nu får du och hundarna åka till stan, för målaren kommer imorgon”. WHAT? Jag hade ingen aning och inget var fixat. Det låter möjligen drömskt för vissa, men det var en jäkla mardröm. Jag måste ha tid att tänka och förbereda mig mentalt om inte annat. Dessutom vet jag ju att jag är gift med Fort och Lite Fel.
Tack och lov ryckte mamma in, hon och maken kan jobba ihop utan att slå ihjäl varandra. Det kan inte jag och maken. Hon och min make alltså, sin egen slår hon ihjäl.
Fast forward till april och jag hade inte varit på torpet på två månader. Dels pga dödsfall och dels pga ett ordentligt jäkla skov. Jag satt i lägenheten och valde färger och tapeter på distans, något jag är usel på i vanliga fall blev än mer skrämmande.
Jag kom inte tillbaka förrän vi flyttade tillbaka och då kändes det som att vara med i Bygglov. Eller mer Arga Snickaren.
ALLT var klart. Varenda låda var uppackad, kläderna hängde på galgar, det både var och doftade nystädat. Enbart tack vare mamma som gjorde allt sådant pill, samtidigt som hon domderade maken. Till och med sängen var renbäddad! Hej gråtfest.
Och så här ser det ut nu.
Jag inser att vinkeln på fotot är vrickat, särskilt ihop med skuggan. Men det här är det östtyska rummet där matsalsbordet stod.
Nöjd man i hörn. INGA skithyllor kvar. De är borta. Jag är även kär i alla tapeter jag valde på distans.
Men det bästa kommer nu.
Och det varde ljus med ett rosa trappräcke. Jag bad målaren plocka den mörkaste rosa färgen ur tapeten och maken trodde jag var galen, men han sa inte emot mig på en enda punkt. Två månader senare tycker han att trappräcket är svincoolt.
Jag måste ju bara visa hallen där nere som har samma tapet där vi har satt upp det perfekta konstverket.
Och den tavlan fick jag långt före renoveringen. Hur bra?
Det hemska bruna taket är borta och det meningslösa mellanrummet tog jag tydligen inga kort på. Rummet där det bara var fula garderober och en miljon flyttkartonger. Garderoberna är bortrivna och ersatta med en skjutdörrsgarderob, men just där och då var det bara tomt. Nu är det kontor med ett rart litet skrivbord under fönstret.
Och entrén till sovrummet. Med mina platsbyggda garderober. Som inte var så lätt som det ser ut, pappa och make blev tvungna att flytta dörröppningen för att få rätt mått. Väggen var för smal.
Nya sängen! Bortse bara från överkastet. Det ligger enbart där för att hundarna inte skall skita ner lakanen.
Jag älskar ALLT.
Nu väntar jag på gardiner. Som jag bara beställt till tre av fem fönster än så länge. Gardinerna kommer bli magiska, för jag har en bit kvar till den där hemmamysiga känslan som Johanna och Céline har. Känslan jag är ute efter, som är omöjlig att förklara. Som givetvis även beror på att just de bor där de bor, men jag borde komma långt utan att tvinga dem att flytta hit.
Köket är orört. Det är för rart för att göra mycket med. Målarfärg i taket har det fått, men inte mycket mer.
En nackdel med renoveringen insåg jag dock snabbt. Smuts syns snabbt i vårljus och trappan måste jag sopa minst en gång per dag. Alternativet är att hundarna aldrig mer får springa ute.
Hm. Det tål att tänkas på.
MissK says:
Jädrar vilken skillnad det blev
Ser skitfint ut nu efter renoveringen
Victoria says:
Tack. Visst blev det? Man kan inte se att det är samma lilla torp. Tänk vad bara målarfärg och tapeter kan göra 🙂
MissK says:
Röjde lite i sovrummet idag och hittade din överaskning som postnord inte tyckte du skulle ha
MissK says:
Röjde lite i sovrummet idag och hittade din överaskning som postmord inte tyckte du skulle ha, kanske skulle göra nytt försök
Victoria says:
Jaaaaaaaa ❤️
MissK says:
Får försöka fixa det om jag börjar jobba igen nu i veckan, råkade visst tro att jag hade typ 5m långa armar som gick o böja och vrida hur som helst, när man sitter rakt fram i förarsätet i bilen och tror att man kan nå vattenflaskan som råkade bli kvar i baksätet, men se det hade jag visst inte alls, utan fick sjukskriva mig 1v iaf
Granntanten says:
Det finns innekatter. Då borde det kunna finnas innehundar?
Victoria says:
Hahaha! Ja, såklart. Undrar vad de skulle tycka om det när de är vana att ströva fritt i skog och mark. Men isf tvingar jag dem såklart.
Sarah says:
Så fint ! Härligt att du är tebaks
tigerlilja says:
Fantastiskt bra! Men jag måste säga att filmen var en upplevelse, mest för att det är så trevligt att höra din röst, den där milda göteborgskan är ljuvlig!
Victoria says:
Tack! För att du skrev mild göteborgska. Fniss. Före flytt och man med annan dialekt lät jag som en hamnsjåare. Det gör jag förvisso fortfarande när jag pratar med hemmaplan. Och för att du tyckte att det var trevligt, jag kommer liksom aldrig över när jag blev dissad som pratare pga knarrig och trist röst på radiokursen. ❤️
Enlisailivet says:
Shit pommes frites vad bra det blev. Vilken make over! Älskar trappräcket! Och visst finns det skor till hundar?
Victoria says:
Ni har ju dessutom sett knarkarkvarten irl och HÄRDAT UT. Fy som det såg ut.
Jag tänker mer hazmat-dräkt. På hundarna alltså, om jag nu inte beslutar mig för innehunderiet. Det är ju sällan bara fötterna de skitar ner.
Enlisailivet says:
Äh, det är ju aldrig huset man hälsar på. Det viktigaste är DE man hälsar på. Kommer snart och inspekterar. Ska bara leka semester ett tag till.
Finemangskan says:
Ja.. överkast vore ju nått så man slipper sova i grustag..
Tänkte inte riktigt på det..
Mvh “ny matte”…
Victoria says:
Skaffa bums överkast. Det där med peeling av pinnar och annat i sängen går fetbort 😉
Enlisailivet says:
Säger du som har hundar som inte fäller…
Victoria says:
Det är väl inte små mjuka hååååår som skaver?
En dag på torpet ser liksom ut så här, först ner i bäcken och gotta sig, sen in i skogen med barr och bös, tillbaka till bäcken, en tur på grusvägen och så på repeat i timmar. Vad tror du de har i pälsen då? De hade gärna fått tappa pälsen. Gärna dagligen och utomhus. Fniss.
Finemangskan says:
Och jag ÄLSKAR såklart trappräcket!!
Anna i Malmö says:
Men asså, jag älskar flamingotapeten, och jag älskar trappan och det rosa räcket och sovrummet och allt det andra. Underbart!
Skitfint!
Karin says:
Så fint det blev,roligt att du är tillbaka.Vi med ettrumåratt har stannat ofrivilligt i Langres i 4 dagar el mer då kopplingen la av i torsdags…inte jättekul…
Humlan says:
Jag var så skeptisk när du skrev om det rosa räcket förut. Jag hade helt fel, det är ljust, snyggt och sommarfräscht! Jag är väldigt avundsjuk och vill också ha ett snyggt, nymålat (och fungerande) hus. 😉
Anette says:
Men jisses vilken skillnad! Trappan o räcket blev hur coolt som helst! Sen måste jag säga att jag gillar lampan i sovrummet, just nu ser jag mig omkring i mitt eget o letar anledningar till att tapetsera om , ja anledningarna är lätta att hitta men mannen är inte alltid så medgörlig 🙂
Karin says:
Ps,har ni fortfarande snö i Strömstad?
Victoria says:
Jag tog bilderna direkt när det var nystädat och noll hundar hade gått där din näbbgädda ❤️ Men jag kan ta nu med, det var bara tre veckor sedan maken kom hem från USA, men alla resväskor ligger öppnade och ouppackade överallt. Det var ensamt i tre veckor, men jävlar vad välstädat jag hade det.
Karin says:
Skojade baraVi är fortf strandsatta in the”.
Bibbi says:
Vilken förvandling! Ser inte ut som samma hus. Det mesta får godkänt av mig. 😉 Bli inte sur på mig nu men jag fick bekräftat att det blev lite plottrigt med flamingo-tapeten i hela rummet. Men det är ni som ska leva där och inte jag så huvudsaken är att ni gillar det.
Angående städningen så varför inte satsa på ytterligare en dammsugare, typ lite mindre och sladdlös, som man lätt kan dammsuga de numera ljusa golven m.m.
Victoria says:
Klart jag inte blir sur hahaha. Men nu när du säger det kan jag också se det, fast bara på bild. Irl står man alltid så nära att det inte känns så.
Trappan är värst, finns det dammsugare som kan sånt?
PetraH says:
Så fint! Ser mycket större ut nu 🙂 tapeterna är skitsnygga. Kul med färg istället för att allt ska vara vitt:)
Välkommen tillbaka, du har varit saknad<3.
Victoria says:
Och jag saknar dig! Jag vet att det är min tur, men kan du inte komma upp igen? Sommaren är oslagbar här ju, tajmar du vädret kan jag tom lova båttur. Ta med Fru M så kan vi åka tjejbåt en helg vettja, för henne saknar jag med. ❤️
PetraH says:
Kommer gärna upp igen 🙂
Fru M får höra av sig så får vi planera en tjejhelg 🙂