I call bullshit.
Jag inser även ironin i att komma med ett livstecken efter lång tid, som skall handla om nära döden. Viss överdrift kanske, men det KUNDE hänt hemska hemska saker. Faktiskt.
Vi bor typ nära en sjö som vi inte hälsat på en enda gång. Mest för att man måste gå dit, om man inte får den lysande idén att ta permobilen. Den ligger alltså vid en vandringsled som heter Bohusleden.
Så. Det blev hojen. På sådana här vägar.
Tro nu inte att resan var nära döden. Inte då.
Precis när vi klev av för att titta på sjön hörs ett övertydligt prasslande i bredvidbuskaget och där står en grävlinghona i attackställning. Hon stod i alla fall i någon slags ställning och jag blev fullkomligt skräckslagen eftersom hon rörde sig mot oss.
Maken tar infanteristeg för att snabbt komma därifrån. Trots att han påstod att hon blev räddare än vi. Men han valde ändå att fly helt enligt fight or flight-instinkt. Deeeeeet gjorde inte jag, för jag tvärnitade, stod blick stilla, blundade och samtidigt höll händerna för ögonen som någon extra säkerhetsåtgärd. Allt medan jag skrek “JAGDÖRJAGDÖRJAGDÖR…”. I hjärnan spelades ett vackert scenario upp; grävlingen skulle bita av benet i knähöjd på mig och jogga iväg med ett vinterblekt ben med Birkenstock för att mata sina avkommor med.
Nu vet inte ni att jag träffade en skitarg esping i april och reagerade likadant då.
Var är min fight or flight?
Jag skulle inte klara mig särskilt länge om kriget eller krisen kommer, det kan vi ju konstatera åtminstone.
Men det var för all del vackert vid sjön.
Även om planen var att inte komma hundra mil ovanför, utan mer i hundbadhöjd.
Nästa gång maken föreslår skogsturer är det jag som tar med mig herr Mossberg.
Och snart skall jag berätta vad jag haft för mig under frånvaron. Ganska mycket faktiskt. Mitt mål är ett inlägg om dagen.
Det skall jag fighta för, och det är jag UPPENBARLIGEN bättre än flight.
// Den Instinktslösa
ML says:
JAAA, du är tillbaka!!! (Brukar inte kommentera, men du har varit saknad.)
Victoria says:
TÄNK så saknad jag hade varit om grävlingen hade gjort barnfoder av mig då? 🙂 Men åh så roligt att du kommenterar fast du inte brukar. <3
Anette says:
Ett livstecken!! Hurra! Sånt gillas! Fast akta sig för grävlingar de har ett ilsket bett om en av mina terrier fick erfara i ett gryt med efterföljande veterinärbesök och drän i käken.
Victoria says:
Men lilla vovven!!! Inte gå i gryt. Lätt att säga till en terrier.
Anette says:
Konstgryt dessutom med galler men han lyckades få in näsan där ändå, the rest is history……
Victoria says:
VEM gör ett gryt åt en läskig grävling???
Anette says:
Hm rätt vanligt förekommande att man har konstgryt o uppfödning av grävlingar iaf i Skåne och därmed ”ofarliga” gryt och grävlingar att öva grythundar med. En enligt mig rätt osmaklig form av plågeri o stress för djur. Både för grävling o hund. Detta hände alltså för ca 30 år sen och jag hoppas att det inte är tillåtet längre. Eftersom vi hade eftersökshundar till skadat vilt var vi tvungna att veta om de klarade ett gryt och det var det ”säkraste” sättet.
MissK says:
Hmmm.. ett inlägg om dagen ?!
Hur lång tid mellan dessa dagar undrar jag ju då, för det e tomt utan dina inlägg härinne
Kul o se att du lever iaf
Victoria says:
Det är mitt mål from idag menade jag ju såklart 😉 Men var är Ohejdat? Hon är ju helt borta?
tigerlilja says:
Ah ja, sån lättnad att grävlingen var mätt eller räddare! Ser fram emot kommande inlägg, verkligen!
Victoria says:
Jag tror inte den var ett dugg rädd. Alla har ju bäbisar nu, men den var kanske mätt efter någon annan vandrares ben? 😉
Shigura says:
Åh, vad roligt att du är tillbaka! Så efterlängtad!
Victoria says:
❤️
Finemangskan says:
Så du är alltså en freeze. Jag med. Helt värdelöst.. haha men men så kan de gå.
Puss å kram på dig hjärtat!
Humlan says:
Vacker natur på bilderna, men jag undrar lite varför du/ni har övergivit hojen?
Din överlevnadsinstinkt verkar lite ur slag, men jag är inte helt säker på att jag skulle reagera annorlunda.
Ohejdat har tyvärr lagt ner bloggen och tagit bort den. Jag saknar både henne och Dante!
Victoria says:
Du skojar? Varför? Jag trodde bara ngt var fel hos mig?
Humlan says:
Hon meddelade bara att hon ska sluta blogga, tackade oss som har följt henne och skrev att hon inte skulle svara på någon kommentar på sista inlägget. Några dagar senare så var sidan borta.
B-M says:
Haha, BRA att du höll för ögonen så att du slapp se 😀 Kul att du är tillbaka, du har varit saknad!,
Bibbi says:
Välkommen tillbaka. Jag har saknat dina inlägg här.
Jag förstår dig fullkomligt angående grävlingar. Jag avskyr dem. Vi hade en under huset på landet i flera år innan våra trevliga grannar däruppe lyckades fånga och avliva eländet.
Tror dock inte att hålla för ögonen är en bra strategi i det läget. 😀
Victoria says:
Det ÄR bättre att inte se när de biter av benet än att se det, där har du fel. 🙂
AM says:
Åh så glad jag blir. Välkommen tillbaka
Victoria says:
<3