Fötterna upp och huvudet ner

Men Gott Nytt År från oss alla till er alla, som Benjamin Syrsa säger.

Jag har fastnat i vinkelvolten igen, vilket kanske har märkts eftersom jag varit tyst i en månad. Mer än en månad! Herregud! Men när jag mår tjyvens blir jag tyst, i verkligheten också, inte bara i text. Även om text är svårast att producera i vinkelvolt.

Jag trodde att östrogenet skulle utföra magi och lösa allt, vilket gav mig några maniska dagar tills jag upptäckte att så var inte riktigt fallet. Jodå, hedebyarna har stoppat, men smärtor och depp låg ju kvar och lurpassade på mig. För det är mörkt och det är kallt och då hamnar jag i någon slags mental kvicksand. Och i år har jag inte mina månatliga smärtblockader eftersom aset till läkare skickade ett sms dagen före jag hade min tid i oktober, med “jag har bommat igen kliniken, din tid imorgon utgår därmed – du kan möjligen få komma till Norrtälje i januari”. Utan någon som helst förvarning. Fantastisk läkare, vidrig medmänniska. Usel kombination och ytterligare en bock i kanten i Vics äventyr och otur med vården. Den här gången känner jag mig dock lite extra blåst eftersom jag tyckte så mycket om honom och han hjälpte mig. Det var liksom första gången jag fick hjälp. Sedan, lite för abrupt för min smak, fick jag inte det mer. Och SOM jag har försökt på egen hand, men trots att jag har löst det mesta med fantastisk husläkare, så fattas smärtblockader eller något annat som styr upp högst ofrivilliga smärtkramper nattetid.

Det betyder att jag sover i perioder. Den senaste veckan har jag sovit rätt bra. Då har jag mindre snömos i skallen. Veckan före det sov jag en plus en timma varenda jävla natt, dvs någon timma i ren utmattning någon gång mitt i natten och sedan en timma till på morgonen. Då var jag inte en vacker syn. Inte särskilt trevlig heller.

Så, för att fortsätta på inslagen gnällbana, eftersom jag ämnar avsluta det gamla skitåret och dyka rakt in i ett nytt och ännu oskrivet med ett ritsch, ratsch och boom. Eller snarare en hoper attjon och snörvlanden. Vi har kört varannan dans här hemma de senaste veckorna och nu är det min tur igen att dras med taggtråd i halsen och en rar liten bihåleinflammation.

Jodå, jag tycker synd om mig själv. Alldeles tillräckligt också, så ingen annan behöver göra det.

Minns ni förra vintern? När jag svor dyrt och heligt att jag inte skulle genomlida en vinter till i ett land som är kallt, deprimerande och femtioelva nyanser av osexigt grått. Vi skulle till Spanien i december för att hitta läge och lägenhet. Husbil inköptes och tränades på i mycket god tid. I kvicksanden satt jag och propagerade för Marbella, medan maken oroväckande började mumla om att inte köpa lägenhet alls, utan köra runt i husbil tre månader varje vinter. Det är icke min melodi.

Men nu skulle det ju visa sig att sången som spelades gick i moll och var raka motsatsen till allt som sades i torparhemmet. Ömma svärfadern trillade när han gick på toa mitt i natten och skadade något som gjorde vansinnigt ont, men som varken syns på röntgen eller vid okulärbesiktning. Först ett par dagar på sjukhus, sedan många veckor på korttidsboende och till sist förstod han att det inte skulle fungera att bo kvar i lägenheten längre. Den här gången flyttade han från korttids till äldreboende. Eller “Dödens Väntrum” som maken säger varje gång vi går i korridorerna. Då inser jag raskt vem det är synd om egentligen. Det är ett enormt steg att flytta från en lägenhet där han är född och har bott i hela sitt liv. Så ledsamt att man nästan måste gråta en skvätt varje gång man tänker på det. Typ.

Trots kvicksand, infrusen Spanienresa, smärtor och nysningar är jag ändå tacksam över de och det jag har. Mina älskade lurvskallar (en av dem blev två storlekar mindre förra veckan), kissemissen, en rätt så hyfsad man, bästa föräldrarna och vänner.

Mycket liten och rar hund på soffhörn.

Då gör det inte så mycket att nyårssupén blir fiskpinnar och potatismos och att klädkoden är onepiece.

Med det sagt avslutar jag årets mest gnälliga och tråkiga inlägg (förlåt). Fan vad jag älskar er och att ni hänger kvar och bryr er trots att jag är knäpptyst.

2017 får gå till handlingarna som ett riktigt uselt år och jag hoppas lite försiktigt att 2018 blir bättre.

Jag hoppas även att ni har haft en fantastisk jul, att ni mår fint som snus och att ni får en särdeles fantastisk nyår med lika god mat som jag.

0 thoughts on “Fötterna upp och huvudet ner

  • Åhh vad glad jag blir att du skriver något. Jag har saknat dig så mycket och oroat mig då du varit så tyst. Tråkigt att du mår pyton och inte riktigt blir bättre. Ha ett riktigt bra slut med onepiece och fiskpinnar. Må 2018 bli så mycket bättre.
    Jag har förvarnat min sambo att 2018 är året jag kommer att prioritera mig för nu är jag trött på att må skräp för jag anpassar, ihjäl, mig efter andra. Stor kram till dig!

    • Förlåt. Jag suger verkligen på att åstadkomma textmassa när jag sitter fast och jag fattar inte att det gått en månad.
      Du gör helt rätt. Heja dig. Hoppas verkligen att du genomför det med, det är ju den komplicerade biten. Jag har blivit så skillad på att härda ut att inte ens maken ser att ngt är fel. Det är ju så självklart att du inte skall må skit pga andra, och samtidigt överjävligt svårt. Skumt det där. Jag håller tummarna <3 Kram!

  • Gott Nytt 2018 alla!
    Blir nästa bara nååååågot bättre än detta år så är vi nöjda härhemma, 2017 bet oss i r-ven.
    Vi tar glatt avsked med Flygande Jakob och födelsedagstårta från Ica Maxi (förvånansvärt god), sen hoppas vi barnen somnar tidigt så att även vi i år igen kan komma i säng innan 00…Screw glitter och glamooooor
    Kram så ses vi nästa år!

    • Grattis!!! <3<3<3 Flygande Jakob lät en smula bättre än fiskpinnar. Jösses så längesedan det var jag åt det. Jag sitter här och är svinglammig i pippigul onepiece och näsa lika röd som Rudolf med mål att binga före tolv jag med. Det är sjukt skönt att slippa smällar och fyrverkerier i skogen. Ha en ljuvlig kväll i soffan så hoppas vi på 2018. Puss o kram.

  • Men herre min skapare som du har/haft det på alla håll och kanter. Jag hoppas innerligt att nästa år blir bättre.

    Jag har varit sjuk i tre veckor med lung- bihåle- och öroninflammation på repertoaren å andra sidan fick jag en gudomlig middag av maken nyss och det väger ju upp eländet.

    Gott slut och Gott Nytt År

    Markattan

    • Åh, vad fick du för mat?
      Men det låter ju fantastiskt dåligt med alla de inflammationerna? Särskilt lungor och öron? Hur lyckades du få så många och hur mår du nu din stackare?

      • Jag fick en fantastik vitlöksdoftande fläskfilé med sötpotatisgratäng och rödvinssås och efter det varm schweizernötchoklad med vaniljglass, blåbär och hasselnötter samt en förfärlig mättnad

        Jag fick penicillin och är på bättringsväg men sitter fortfarande och sover…

        Är oerhört glad för livstecknet från dig. Internet är så trist utan dig där ❤

        Markattan

  • Åh vad skönt att höra (se) av dig! Otur dock med all värk o andra bekymmer! Vi hoppas på ett bättre 2018 än ett skit 2017 ! Ha ett skönt slappt nyår i onepiece. Här firas nyåret i pyamas, det är sen gammalt. Fast vi får kanske lite bättre o godare mat än ni även om fiskpinnar o potatismos inte är fy skam :—)
    Ha det bra och jag hoppas på en värkfri natt och en lugn kväll med pälsbäbisarna

    • Otur var ordet, sa Bull.
      Fiskpinnarna ligger i magen och magen ligger i onepiece och jag önskar dig en lika stillsam kväll. Är det verkligen ingen som är på galej och svingar i kristallkronorna 🙂 kram

  • Säger som dom andra – fint att du skriver igen, men så trist du haft det! Den där läkaren var allt bra märklig, men en del är ju det. Alla dessa höga betyg man måste ha för att få läsa medicin gör ju inte nödvändigtvis att man kan tänka. Tyvärr.
    Hoppas på ett betydligt bättre nytt år för dig!
    Och om maken här är snäll (det är han nog) så får han en liten skål chips. Så festligt är det här.

    • Jag är så nedrans trött på alla inom vården att jag vill vråla mig blå. Att just den här försvann berodde snarare på pensionsålder, men att försvinna från en dag till en annan var sjukt ohyfsat. Det BÖR han ju vetat. Men nu vill jag att någon skall motbevisa vårdskräpet på riktigt, för så här har det varit sen jag var liten (var på sjukhus en del pga ovanlig åkomma som antagligen har grundat för allt annat). Men jag gissar att jag predikar för kören?
      Klart han skall ha chips 🙂 Det skulle jag med vilja ha nu, men vi har noll godis. Pilutta mig, vi glömde köpa. Det kommer bli katastrof här <3

  • Åh som jag känner med dig! Det är fan inte lätt att leva alla gånger. Jag hade så hoppats att du skulle bli hjälpt av östrogenet. Att inte få sova pga värk och vallningarna tär något så fruktansvärt och påverkar ju naturligtvis dagen efter. Allt hakar ju i varandra. Hoppas verkligen du får må bättre snart.

    • Näe, särskilt inte när man börjar bli medelålders? Men det hjälpte mot vallningarna, fast jag trodde ju liksom att det var östrogenbristen som var roten till allt ont (hoppades snarare än trodde) och så var det ju inte. Platt fall. Det där med sömnen är banne mig det värsta, man blir ju dum i huvudet på riktigt. Min absolut enda förhoppning inför nya året är att hitta en vettig medicinering som även tar över det blockaderna hjälpte mot. Jösses som jag önskar det. Kram!

      • Du kan inte tänka dig testa oljan jag skrev om tidigare?! Jag somnar iaf om lättare efter svett/värkutbrott under natten. Den finns på hälsokost butik i Strömstad . Själv åkte jag på tandinfektion dagen före julafton och måste dra 2 tänder. Under pågående penicillinkur fick jag världens förkylning med feber, snuva och nysningar. Kom och skjut mig!

        • Jooo. Klart jag skall prova den, det hade jag glömt.
          Men du skojar? Två tänder dagen före julafton. Herregud så synd jag tycker om dig. Det finns verkligen olika grader i helvetet. Har du någon som tar hand om dig? (I ditt läge hade jag velat ligga hos mamma, det vill jag alltid när jag är sjuk).

          • Tack snälla du, dom ska dras först efter nyår. Ja shit happens, jag går ut hårt på nyåret liksom. Jag har ju katterna som tar hand om mig så jag klarar mig. 2016 och 2017 var riktiga skitår, skönt lägga det bakom sig. Ta hand om dig! Kram!

  • Jag är sjukt dålig på att skriva långa värmande, upplyftande, stöttande inlägg… men i alla fall. Glad att se ett inlägg här igen, även om du har det kämpigt. Ta hand om dig – och gott nytt (förhoppningsvis bättre) 2018!

    • Haha. Jag skrev ju att det inte behövdes, eftersom jag är så orimligt bra på att tycka synd om mig själv. Men jag uppskattar gesten 🙂 och tack. För att du är glad. Om det mejkar sense. 🙂

  • Började följa dig på Instagram så jag visste att du levde, men skönt att du börjat skriva igen. Vissa år är skitår, det har vi fått erfara. Jag fick cancer 2015 (med bra prognos), vår yngste son dog 2016. 2017 har passerat utan några katastrofer. 2018 ska bli ett bra år har vi bestämt, det gäller även dig!

    • Men Herregud! I teorin förstår jag att människor är fenomenala på att överleva katastrofer, men i praktiken tänker jag alltid att det inte går. Du har ju verkligen två helvetesår bakom dig <3 Men jag hoppar gärna på 2018-tåget ändå.

  • Jojemän,här är det galej med god mat och utomhusbubbel,fyrverkerier kl 00 i halvstorm och pissregn(herregud varför gör man detta?)Hoppas att 2018 blir ett bättre år för er och att Ni piggar på er!Många kramar!

  • Önskar att 2018 blir året då det vänder till det bättre och ljusare❤. För Dig, mig och alla andra som trevar sig fram i livets bergochdalbana.

  • Åhhhh,jag som hoppades på att din tystnad berodde på att ni kommit iväg utrikes till sol & värme
    Men skönt med ett livstecken ifrån dig iaf

    Hoppas nu 2018 blir bättre för dig

    Jobbade julafton men missade både Tomte och julmiddag lr rättare sagt äta samtidigt som resten av familjen trots att jag bara jobbade till 4. Fast det berodde på att jag råkade säga ja till att jobba till 4 istället för 2 som jag hade tänkt, eftersom de ringde när jag cyklade i blåst och stressade för att hinna med det jag skulle på jobbet så hängde inte med på vad jag svarade ja till.

    Nyårsafton tillbringades i soffan tittande på viaplay/Netflix efter jobbet, hade tänkt göra potatisgratäng och lax, men var trött när jag kom hem efter jobbet så orkade inte laga mat, så fick bli en kebabrulle jag köpte igår men inte orkade äta upp

    Kände inte för något nyårsfirande eftersom jag jobbat hela dagen och börjar tidigt imorgon bitti och jobbar hela dagen

  • 2017 var mycket bättre än 2016, så om vi fortsätter på den inslagna vägen blir det här ett kanonår. Och vi har firat in året med familjen och fantastiska vänner så det verkar lovande! Är så glad att höra av dig också så det är verkligen en bra start, hoppas du snart mår bättre, det är du verkligen värd!

  • Skönt att se ett inlägg från dig.❤️
    Innebär iaf att du är vid liv.
    Kraaaaaaam!
    Hoppas verkligen att du får må bättre och det snart. Så dåligt av läkaren att bara lägga av på det viset
    Hoppas du får ett mycket bättre 2018 än 2017

    Kraaam

  • Jag brukar bara smygläsa här i vanliga fall men nu måste jag skriva – Herregud så skönt att se att du lever! – för jag är en sån som bryr mig och oroar mig om nån jag gillar försvinner utan att höra av sig. Hur som helst, oavsett hur 2017 har varit för var och en så önskar jag alla ett bättre 2018!

    • Åh G, förlåt, jag är ju precis likadan så jag har gått här med nedrigt samvete pga tystnad. Men ändå suttit fast. Jag är nämligen lika usel på att tala om hur jag mår i verkligheten, om det inte syns på mig utan kommunikation. Exempelvis gipsvagga. God Fortsättning. Kram (älskar nicket även om jag kanske inte tror att du hade filmen i åtanke 🙂 )

  • Åh, vad jag har saknat dig!
    Och den där läkaren vet jag inte riktigt vad jag ska säga om (förutom att jag undrar om det är den läkaren vars namn jag fick en gång för länge sedan, men aldrig kom iväg till), men nu hoppas jag att du kan få hjälp på närmare håll. Jag hoppas, hoppas att du får hjälp så att du kan sova, med allt naturligtvis, men att kunna sova är så viktigt för att kunna fungera.

    Själv har jag firat nyår med te och Alvedon, svärandes över att jag inte kom iväg och tog den där influensasprutan, men å andra sidan är den ingen garanti för att slippa.

    Du vet hur du når mig om du vill & orkar!
    Kram

  • Oron när nån “försvinner” gnager ständigt. Så skönt att se dig tillbaka, även om omständigheterna kunde varit bättre. Önskar dig snabb bättring, mera sömn och ett soligt och varmt 2018. Stor kram!

  • Glad att se att du lever en fast säker är bajs!! Hoppas maken tar hand om dig .. (istället för garaget:)
    Och att allt går bra för svärfar såklart!!

    2017 innebär
    …sanna… och tragedi kring det.
    Uppbrott med sambo
    Hemlöshet
    Bästa vän som tog livet av sig.
    En kropp som helt har sagt upp sig och sömn som finns en timme eller två någon natt i veckan när det passar.
    Och en jävla massa annat. Ja, jag är bitter. Som fan. På mig. På myndigheter. På folk. På livet.

    Man skall aldrig säga att: NU kan det inte bli värre.. För då blir det, det… men seriöst.. nu kan det fan inte bli värre?? Då går jag under helt på riktigt!

    Förresten åt jag kalla makaroner till nyårsmiddag. Det var 3 gafflar innan jag inte fick behålla mer… och du minns att det är utedass ja? Spenderade mesta av nyår där ute..
    Såatteja… heja 2018!
    För både dig och mig!
    (Sorry för novell)

    Hoppas du mår bättre snart!!
    Kram

    • Men du. När löser sig det första? Det är ju alldeles gräsligt hur du mår. Min första fråga är därmed om du varit hos doktorn. Även om jag inte är generellt impad av vården är det ändå dit man skall gå. Kram (jag har slarvat bort lösenordet så jag kan inte läsa om du skriver om det) <3

  • Skönt att se ett livstecken, jag har saknat dina inlägg, men det är bra att du prioriterar.
    Vi kan sammanfatta 2017 som ett jävla skitår även här av olika anledningar, och nyårsafton firades med att jag klev ur mina mysbyxor och ner i ett par andra mysbyxor för att festa till det lite.

    Maken och jag, hemma själva.

    (Jag läste att du har en pippigul onepiece – jag som trodde jag var den enda )

    • Inte en chans. Jag har sett ut som Big Bird i många år. Tror tom att jag har på mig den på vårt gamla officiella foto på båten. För att synas extra bra. Kram!

  • Där är du ju. Bättre fortsättning på det nya året. Som jag har saknat dig och oroat mig för hur du har haft det. Skönt att höra av dig men piss att du mått och mår skit. Jag hoppas verkligen att du får tag på en läkare snart som kan hjälpa dig med smärtan också.
    Men nu satsar vi på att 2018 blir MYCKET bättre än det där skitåret som vi lämnat bakom oss.
    Krya på dig från taggtråden omgående. Kramar

    • Vi hoppas! Även jag för dig. Eftersom jag tycker att du måste vara lite väl drastisk för att få lindring, för att det skall vara rimligt. Man kanske skulle prova? 🙂 Kram

  • Gott nytt år! Vad glad jag blir att se att du skrivit.
    Låt oss hoppas på ett bättre 2018, än 2017, både för dig och för mig. Skulle inte göra så mycket
    Så ett jädrigt mycket bättre år, och tack fina du för att vi får vara med i ditt liv, på ett hörn.
    Många kramar Jenny

  • Skönt att höra av dig! Det är helt otroligt hur man kan oroa sig över en medmänniska man egentligen inte känner! Låt 2018 bli ett toppenår. Det är härmed bestämt och kan inte rubbas på. Skriv när du orkar och har lust, vi finns kvar!

  • Har saknar dina “små” noveller 🙂
    Trodde absolut att ni hade det gott i sol och värme och inte hade möjlighet att uppdatera oss.
    Så tråkigt med allt som går emot, hoppas att det blir bättre 2018.
    Det har ju iaf vänt;) blir några sekunder ljusare för varje dag.
    Själv skippar jag januari, åker till Nya Zeeland på torsdag och är borta till den 26:e 🙂
    Den 1:a februari börjar jag nytt jobb, så för mig startar 2018 helt fantastiskt.
    Ha det gott, massor av kramar!

  • Välkommen tillbaks! Tur du varit yttepytte synlig på insta i alla fall.

    2018 har jag hört ska bli ett ypperligt år! Lillbäbisen ska bli farbror om allt går vägen så nu kliar det lite i valptarmen. Tror du inte att en valp vore din allra bästa medicin? En mini? Med skägg? Så kan vi komma och leka

  • Du är tillbaka!! HURRA!! Så tråkigt att din bortavaro inte berodde på direkt angenäma saker, men roligt att läsa dig igen.
    Hoppas verkligen att 2018 blir ett fantastiskt år! (Må det innehålla många, långa blogginlägg från dig. )
    Ang nyår så jojomensam, uppklädd och bortbjuden på mumsig middag. Vi (jag, man, barn på 12 resp 14) gick hem vid 2-snåret. Barnen var absolut piggast!

    • Jag hoppas samma som du, av rent egoistiska skäl 🙂 Och så blir jag både rörd och skakad av berömmet, med tanke på hur skittrist jag har varit i minst ett år. Tack Elin. Jag kommer alltid ha häpnadens finger i förvåningens mun över att ens en enda människa faktiskt orkar läsa textmassa. ❤️
      Och frågan är självklar; om barnen var piggast klockan två, vem var piggast på nyårsdagen? Fniss.

      • Hehe, både jag och maken var uppe före dem. Normalt sett är 12-åringen uppe först, han är ganska morgonpigg. 14-åringen sov som tonåringar brukar, halva dagen. Men så hade han inte somnat förrän vid halv fyra heller…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.