ALLTSÅ, hela förra veckan visste jag ju att jag skulle till doktorn på fredagen. Jag visste även vad alla mina prover visade, besiktning utan någon som helst anmärkning. Förutom östrogenhalten, men eftersom det inte är en sjukdom visas de halterna aldrig med några gränsvärden. Nu vill jag akut muttra något om män hade varit i klimakteriet hade det GARANTERAT klassats som en svår svår sjukdom med sängliggande, förtidspension och kanske till och med uppmuntrande resor på Landstingets bekostnad vintertid. Och om män hade varit tvungna att gå till gynekolog överhuvudtaget hade stolarna varit mer i fåtöljmodell än något som sett likadant ut sedan 1800-talet, de hade defintivt inte behövts gynekologer som alltid och utan undantag säger “kan du komma lite längre ner” oavsett om man ligger så långt ner att man har arslet i papperskorgen som står nedanför redan från början.
Det betyder att det var en hyfsat yster vecka, med nedräkning till fredagen då jag visste att jag skulle få hjälp att bli så himla käck igen. Östrogen – fyra dagar kvar, östrogen – tre dagar kvar, östrogen – två dagar kvar och östrogen – en dag kvar. Så lät hela förra veckan medan jag muntert räknade ner till fredagen. Fredag morgon 08.31 ringde telefonen och en sköterska upplyste mig om att min doktor hade vinterkräkan och därmed inte arbetade. Då tappade jag det totalt, för jag hade liksom samlat lite annat med och så blev jag fem år och började gråta. Första lediga nya tid skulle bli 16 oktober och ny nedräkning har börjat. Från början var det 13 dagar, nu är det nio och det är dystert. Men jag var dystrast i fredags. Först grät jag för att jag tyckte så orimligt synd om mig själv som inte skulle få östrogen, bli glad och sluta svettas som en gris. Sedan grät jag för att jag tyckte så synd om min snälla snälla doktor som hade den vidriga vinterkräkan. Och nu är jag tillbaka i gråtmildhet, ilska och depp.
Men min husa har kommit tillbaka eftersom det är varannan tisdag igen. Mamma alltså, som numera kommer varannan tisdag och stannar veckan ut och hjälper till med tvätt och städ. Väldigt omvänd situation, det brukar vara tvärtom va?
Kan vi kanske hålla tummarna nu för att det bara är NIO dagar kvar tills jag får någon slags östrogenoverall?
Trots att min äldsta och bästa kompis hotar med att aldrig mer prata med mig om jag skall bli käck, munter och glad istället för bister, lättretlig (HAH, vilken underdrift) och mer skällig än hundarna.
Förutom när de är så här söta.
// Den gråtmildare pga så himla söta hundar
CamillaF says:
Åh men håller tummarna att besöket blir av, du får hjälp och frid och harmoni infinner sig 😀
Victoria says:
Jag utgår ifrån att jag kommer bli så jääääävla fridfull och harmonisk att jag helt enkelt får en skinande ny personlighet. Vilket kommer betyda att ingen kommer känna igen mig och jag är inte helt klar över om det är bra eller dåligt. För de andra alltså? 😉
Gina says:
Fy som jag förstår dig. Jag har testat ngt lite kontroversiellt iom att jag inte får ta östrogen. Har börjat med något som heter cbd-olja och som utvinns ur cannabis. Ja du läste rätt, skillnaden är att oljan är utan THC som är substansen som ger rus. Jag är på riktigt så jäkla präktig och skulle aldrig göra något olagligt. Denna olja finns att köpa på hälsokost butiker och jag märker faktiskt en skillnad och jag sover lite bättre. Ska tydligen vara bra för värk också.
Victoria says:
Den har jag hört talas om, men jag visste inte att den funkade mot både det ena och det andra. Jag har alltid varit extremt anti droger, alltså så till den milda grad att jag inte ens tog en Alvedon före jag fyllde 30, för att allt var läskigt och kemiskt med biverkningar. En smula överdrivet kan man ju lugnt påstå. Nu börjar jag däremot luta åt att de kanske inte är helt fel ute med sina cannabisapotek i USA. Så mycket kemiskt framställda piller som jag numera petar i mig borde det vara bättre med något som kommer från naturen och i princip är biverkningsfritt. Men jag skulle ju såklart inte våga göra det olagligt heller och oddsen för att det här landet kommer göra det lagligt under min livstid är ju inte ett dugg troligt. Jag vet inte, ambivalensen är stor, och det är svårt att gå från att vägra allt i pillerform till att faktiskt vara tvungen för att få drägligt liv pga kroniskt. Men visst får man känslan av att naturligt känns bättre när man tänker att det är resten av livet vi pratar om? Än så länge är ju mina levervärden och njurvärden, och vad det nu är mer som piller sabbar, helt perfekta vilket jag tycker är rätt otroligt. Men hur länge håller det sig så? Och givetvis gör det saken bättre att jag i princip helt lagt av med alkohol sen typ åtta år tillbaka för jag vågar ju absolut inte sumpa levern mer än nödvändigt. Jamen du hör ju, jag är ju egentligen livrädd för allt 🙂 Men den där oljan skall jag ju prova, finns den i alla hälsokostbutiker?
Gina says:
Har varit precis som du och bara vägrat olagliga saker. Läste på och kom fram till att oljan finns utan THC (det rusiga). Jag gick med i en grupp på FB som heter CBD-fabriken, finns även andra. Kollade in allas profilbild för och det finns en massa äldre tanter som använder. Vet att det ska finnas på en hälsokost butiker i Strömstad iaf. Annars kan man handla från nätet, det gjorde jag. Scandinavian hemp heter företaget. Dyrt, men för mig räcker det med 2 droppar, 2 ggr dagligen. Dricker inte heller alkohol sedan många år av samma anledning som du, njurarna och levern var för hårt ansatta av alla piller man ätit förr.
Carina says:
Åhh stackare! Jag som är uppe i mitt ny himelrike av progesteron. En SÅ fantastik uppfinning. Risken finns att jag kommer överdosera
Men snart snart kommer du i samma rus…
Victoria says:
ÅTTA DAGAR KVAR. Om hon inte får förhinder igen. Stackars människa som fick vidriga vinterkräkan, det var faktiskt mer synd om henne än mig – har jag överlevt så länge överlever jag ju egentligen 13 extra dagar. Men vinterkräkan, då vill man ju dö på riktigt. Och tack vare dig har jag bestämt mig för precis vilken medicin jag vill ha, det hade jag aldrig vetat annars. Puss.
MissK says:
Fy fasen, vad jobbigt för dig
Som tur e har jag det någorlunda lindrigt än så länge, haft vallningar ibland, kommer i perioder men är ganska lindriga
Gråtmild blir jag ibland och tar åt mig ibland för minsta lilla men visar aldrig något för någon , sen märker jag att jag e lite vresigare än vanligt speciellt när mamma säger något
Deppig ibland och tänker ibland att vad ska jag fortsätta leva för, men så minns jag hur det kändes när min äldsta bror gjorde självmord och hur det var när m8n syster lämnade ett avskedsbrev för hon ville inte leva längre, men som tur var körde hon bara runt på måfå och lade in sig självmant på psyki tänker att jag kan inte utsätta mamma och mina syskon för det.
Men så gråter man en stund i duschen lr på kvällen när man sitter i soffan, så har det gått över sen
Nätterna vaknar jag mest för att jag måste upp o kissa
Fast värst e nog håglösheten när jag e hemma, får inte gjort ett skit hemma nästan
Mensen kommer och går, när den kommer är det forsar som rinner sen har jag den några månader för att sedan försvinna några månader igen
Har däremot tänkt klara mig utan östrogen
Finns en rätt bra grupp på fejjan klimakteriekärringar, med en del bra tips och andra som är i samma sits
Victoria says:
Snälla snälla, gör det inte. Jag känner igen mig i allt du skriver och det skall inte vara så. I värsta fall pratar vi ju depressionsliknande symptom resten av livet (mamma har ju fortfarande känningar efter 30 år). Och att du tänker att livet är meningslöst är ju fruktansvärt. Du är värdefull i alla sammanhang, inte bara som dotter eller syskon. Gå till doktorn, skaffa hjälp och tänk inte att du bara skall härda ut. Det är lika viktigt att man får rätt hjälp med osynliga sjukdomar och om du hade haft en släng av cancer hade du ju inte suttit hemma och tänkt att du skall härda ut. Rent krasst är det lika viktigt med rätt hjälp även här. Vad jag inte förstår är när kvinnor i vår ålder, med solklara symtom (du är ju helt klart i klimakteriet, för då uppför sig mensen precis som du beskriver, störtblödningar när den väl kommer och sedan lägger den av helt ett tag), då får man i 99 fall av 100 diagnosen depression och de tar inte ens östrogenprovet. Varför i helvete gör de inte det? Om man inte ber om det då såklart. Symtom på depression och ett kännbart klimakterie är ju i princip exakt likadana. Och du, ring mig om det är något. Jag finns i “telefonkatalogen”, visserligen med massor av telefonnummer, men det jag har slutar på 16. Om du inte har kvar numret sen Ullared.
MissK says:
Det här känslorna brukar gå över rätt fort när jag gråtit av mig en stund
Nej, det är inget jag kommer att göra, eftersom jag vet hur det känns för de man lämnar bakom sig.
Hade dessutom en arbetskamrat som nyligen helt oväntat gjorde självmord ;(
Så länge känslorna och vallningar inte är värre än så kommer jag inte ta något östrogen, blir det värre kommer jag överväga det
Enlisailivet says:
Fy bubblan för hur du mår… och vilken snäll mamma du har 🙂 och vansinnigt söta våffar… Kram
Victoria says:
Jag håller faktiskt bara med och nu är jag jättetrött på det. Klimakteriet är vad det är, men jag är sjukt less på att ha så himla ont. Eftersom det blir värre den här årstiden pga kallt. Då är det praktiskt att ha en mamma som tycker det är kul att städa och greja och gärna kommer hit varannan tisdag och gör det jag inte kan göra längre. Eller ja, jag kan det, men det går långsamt och sedan får jag sota för det alldeles för länge efteråt. Så ömma mamman är NÄSTAN lika snäll som hundarna är söta. För söta är de. Men det är dina med, har Gnista dumpat Ludde undrar han? <3
Enlisailivet says:
Verkar som att min kommentar försvann. Såg du den alls?
Victoria says:
Nej? Svinkonstigt. Jag sökte igenom spam- och skräpkorgen med, men inget där heller?
PJAK/Anna says:
Fast om du skulle dit den 16 oktober så är det väl fler dagar? Typ nästan ett åt?? Hade helt klart kollat hälsokost fram tills dess…..
Victoria says:
Nu tycker jag du är himla petig faktiskt. 😉
PJAK/Anna says:
Å andra sidan skulle det vara november så är det ju nästan nu 😉
Anette says:
Hoppas du får hjälp med det här nu så att du mår bättre iaf humörmässigt 🙂
Det här jäkla klimakteriet är ingen hit! Jag har fått lite piller av farbror doktorn och dom hjälper iaf på de värsta vallningarna. Lite kul är det när mannen håller om en och helt plötsligt släpper för att jag är för varm och kletar av mig på honom :-/
det händer varenda morgon kan jag meddela……alltså vallningen 🙂
Humöret har jag inte märkt av så (tror jag) Jag är möjligen aningen mer lättretlig och vresig än vad jag brukar vara och snäppet mer folkskygg, vilket är skitkul i mitt jobb, så jag håller folkskyggheten på ledigheten.
Vi funderar vidare på våra möjligheter i flyttväg o liknande. Sen verkar det som vi väntar förgäves på avtalen :-/