Efter en vecka som kändes ungefär som tre minuter med några nätter emellan sitter vi på tåget till Stockholm.
I vanliga fall brukar man kunna sprida ut sig i tyst avdelning. Eftersom ingen vill sitta och vara tyst så länge. Förutom jag tydligen. Dessutom bokar jag alltid de enda platser som finns med bord. Då sejfar jag och får sällan sällskap. Och tyst avdelning garanterar noll barnskrik.
Céline och jag hade inte tur idag. Av olika anledningar stod en man vid sittplatserna när vi kom ombord. En lite handikappad man med stelskena runt hela benet och konduktören hade lovat bort våra platser och sagt att de inte var bokade. Och de var ju just det. Först dividerades lite om det varpå vi sa att det väl inte var något problem. Fyra platser och fyra personer? Hah! Trodde jag ja. Damen kunde inte åka baklänges och mannen var tvungen att ha det skadade benet i hennes knä.
Man skall vara snäll har mamma sagt, så vi flyttade oss. Eller rättare sagt, C fick platsen vid fönstret åt rätt håll som det var tänkt, jag sitter mittemot istället för bredvid. Det hade inte gjort något om det inte var för att mannen bredvid luktar svettigt lagrad ost med en touch av lök. Som bonus äter de kycklingmacka. Och jag sitter mest och tuggar i mig mitt dåliga samvete för att jag blir så irriterad.
Pendeltåget från Strömstad till Göteborg brukar vara en prövning. Inte mitt älskade X2000. Då njuter man och sover en stund.
Men jag matchade Peter Siepens hatt när han gick på tåget efter mig. Den var lika rosa som mina glajjor.
Nu skall jag leta efter något som kan funka som näsklämma resten av vägen.
Tips?
Humlan says:
Man kan ju inte ens säga det klassiska “Andas” för det är ju det du inte borde göra med det ressällskapet. …bomull eller servett i näsborrarna och låtsas att du blöder näsblod?
När jag åkte tåg senast (efter ett långt uppehåll i tågresor av det längre slaget) så tog jag tyst vagn och det var en ny och underbar upplevelse. Ännu bättre blev den när jag gick igenom den vanliga vagnen för att jag fick för mig att kolla in cafévagnen, vilken lättnad när jag kom tillbaka till tystnaden. Men tysta avdelningen var nästan full, så det var rena turen att jag slapp att ha någon bredvid mig.
Marie says:
Står du ut samlar du karmapoäng och gör en vinst ändå. 😉
Ha så trevligt i huvudstaden. Blogga gärna därifrån också.
i min värld says:
herregud!! Finns det något värre än folk som luktar as…
I lördags när vi sprang tunnelloppet i tokholmen fastnade vi bakom en del som nog inte tvättat träningskläder på hundra år 🙁 tvi vale!! Jo jag vet att en del har skarp svettlukt osv… men de här kläderna var nog inte tvättade på det senaste året! Gissa om det gick med rekordfart förbi.
Jag kunde iaf springa förbi du satt där du satt. Guldmedalj för det.
Ha så kul i tokholmen nu!!
I mitt huvud says:
Hua för folk som inte har vett att tvätta både sig själva och sina kläder! Så himla äckligt!!!
i min värld says:
precis! iofs så bör man inte tvätta träningskläder för ofta men man kan väl iaf tvätta dom inför ett sådant lopp där man ska trängas med andra människor. Ska man bara ut i skogen o springa lite kan det ju kvitta för den enda som lider är man själv o ev. djur i närheten 🙂
Vistas man bland folk tvättar man sig själv o sina kläder! Basta!